moving out?!

Helgen är passerad och det är redan Tisdag. Micke är hemma och allt känns rätt igen. Jag försöker komma ikapp lite på jobbet och med slappartid i soffan.

Helgen gick med blixtens hastighet (ovanligt) och vi lyckade uträtta mycket bra saker.

I fredags kom vår säng. Jättestor, jättebekväm och jättedyr. Men än så länge känns det fett värt.

På lördagen kom först pappa och hälsade på. Drack kaffe med oss och lekte med Simone. Sen hade jag och Simone våffeldate i Delsjön medans Micke var och sprang. Kallt som sjutton, så jag tror att vi för första gången satt inomhus och åt våfflor. Sen gick vi ner till sjön och tittade på den helt genomskinliga isen. Mycket coolt. Man kunde se sjöbotten genom isen. Har aldrig sett sådan is förut.

Och på söndagen gjorde vi i ordning Simones rum lite. Flyttade bort den gamla spjälsängen, ställde in en riktig säng. Slängde lite skräp. Bar upp lite annat skräp på vinden. Och plötsligt ser det ut som ett riktigt rum.

Och igår natt ville Simone sova i sitt nya rum, i sin nya säng. Jag trodde in i det sista att hon skulle ändra sig. Men nej, vi läste saga och hon stensomnade. Och sov som en stock hela natten. Så för förta gången på tre år, nio månader och ett antal dagar har hon sovit ensam i ett rum utan oss. Och vi har sovit ensamma i ett rum utan henne. Skum känsla. Nästa steg är väl att hon flyttar hemifrån...

Jag tog kort på Simone

Och hon tog kort på mig

Vi lekte skridskor på isen

Och tränade på yoga hemma

home alone

Micke har haft sitt första pass i Kiruna. Om alla plan flyger som de ska så kommer han hem ikväll efter att jag och Simone varit på rytmiken.

Och jag måste säga att trots alla mina frahågor så har de här (nästan) två veckorna gått otroligt lättare än jag har trott.

Framförallt, och nästan det allra viktigaste så har Simone somnat snällt varje kväll. Det har aldrig tagit mer än en timme från att vi legat i sängen tills hon har sovit. Och hos vissa kanske det låter jättelänge. Men här hemma hos oss är det en bra tid.

Det näst viktigaste är att jag har haft tid för träning. Ewa och Sammi har hängt med Simone medan jag tränat, mamma har passat henne när jag har sprungit. Och en gång så fick hon följa med och träna Cross Fit med mig. Hon var mycket laddad innan. Och lite besviken efteråt att hon inte fick vara med och träna med alla andra. Men hon satt på mattan och hejade och delade ut vatten. Och fick träna lite efteråt. Så hon berättade för tränaren att  "JA KOMMEJ TILLBAKA" Och sen har vi självklart kört yoga tillsammans hemma. "NU VILL JA GÖJA JOGA! DU ÄJ MIN JOGAMAMMA" Känns som jag planterar rätt träningsvärderingar...

Sen har jag haft möjligheten att spendera en hel helg på Grimmered tillsammans med mamma, och det var riktigt grymt bra. Utan de två dagarna hade jag nog känt mig mycket mer övergiven och depp. Men de två dagarna gav mig massa mer ny energi att fixa resten av tiden.

Och finally så har vi inte haft några som helst konflikter (nästan). Allting har flutit på utan problem. Lätta morgonar, lätta dagislämningar, lätta dagishämtningar, glad Simone. Till och med en Ann-Christin, den fröken på dagis som brukar tycka att Simone är lite besvärlig berättade hur roligt det är att se att Simone är så glad och harmonisk och tillmötesgående. Att inte första reaktionen från henne är ett stor NEJ. Det gäller att glida på vågen så länge den varar.

Det enda som inte fungerade helt hundra är då jobbet såklart. Går helt enkelt inte att jobba sina alla timmar när jag ska både hämta och lämna på dagis. Och ja, om jag verkligen haft mycket att göra eller vart supermotiverad så hade jag kunnat gå upp tidigare eller suttit sent på kvällarna. Men som det var nu så hade jag inte så fasligt mycket på jobbet. Och framför allt inte så fasligt mycket energi över. Jag får helt enkelt komma ikapp den tiden Micke är hemma. 

Men dock, trots allt, nu är vi mycket laddade att Micke ska komma hem ikväll. Och längtar mycket. Både jag och Simone.

Vi stod på händerna på träningen idag. Det gjorde Simone också

Och lyfte tyngder. Simone berättade att "NU ÄJ JA MYCKET STAJK!"

a weekend of lööv

eftersom Micke är borta sen en vecka tog vi oss till Grimmered för att få lite extra kärlek. Tomt och ensamt att vara hemma själv över helgen tycker jag. Så vi packade två små väskor med varma kläder och flyttade till mamma över helgen. Där var det varken tomt eller ensamt. Massa liv, roligheter och utflykter. Äventyr för Simone, då hon fick åka pulka för första gången och klättra i berg. Solen sken för ovanlighetens skull och vi var ute en massa. Amundön runt, Fiskebäck runt och jag hann trycka in en morgonspringtur. Samt massa mat, glass och bad. Och lite shopping. 

Vi är tillbaka nästa möjliga helg...

Amundön är fint

Vi hittade konstiga djur 

Men det var lite kargt och kallt

Dan efter hade det snöat lite. Inte massor, men fullt tillräckligt för lite åkning

Och det var HELT OTJOLIT tyckte Simone

Solen går fortfarande ner tidigt.

Fint men kallt

Och vissa fick väldigt trötta ben mot slutet

jag tror hon ändrar sig sen

VILKEN FIN TATTUEING DU HAJ.
NÄR JA BLIR STOR SKA JAG HA EN STOOOR PINSESSA PÅ AJMEN.
OCH ÖJHÄNGEN

Oh well, man kanske ska vara glad så länge ens barn tycker man är värd att efterlikna..

ett foto i timmen i mitt rafflande liv

07:00 Vissa sover fortfarande 

08:00 Dags att gå upp och äta frukost

09:00 Nu kör vi till dagis

10:00 Äntligen är det dags för första kaffekoppen

11:00 Korridorwalk

12:00 På väg till lunch (fråga inte om hissminen) 

13:00 Stora båtar kommer in i hamnen. På väg tillbaka efter lunch 

14:00 Jobbar

15:00 Jepp, still at the office

16:00 Hämta en nöjd Simonutt på dagis 

17:00 Skala potatis till middagen

18:00 Dags att träna

19:00 Fortfarande på gymmet 

20:00 Dags för den lilla människan som bor här att sova

21:00 Yay, soffan för mig själv

vinterutflykt till havet

Jag älskar havet. Hade gärna bott nära nära. Ibland tycker jag dock att havet är så mycket vackrare att besöka på vintern. Det finns inga människor man behöver trängas med. Det är varken skräpigt eller skränigt och man slipper krångla sig mellan handdukar, halvnakna soldyrkare och skrikande barn. Och det finns så mycket mer att se och upptäcka än på sommaren. 

Eftersom det har regnat så väldigt mycket på sista tiden har vi knappt sett något dagsljus. Och idag bestämde vi oss att ta en tur till Smithska udden för lite promenad.

Trots att det är runt sju grader plus är det var det väldigt kallt och rått. Men mycket fint.

Kall sand och drivved 

Minisnäckor på tång

Vass

Redan vid fyra hade solen nästan gått ner

Och det började bli betydligt kallare

Allmänt bös

På önskemål av pappa.

Simone fick lite presenter och blev väldigt väldigt glad.

En dock som heter Rosalinn. En KLÄNNING (my god) och en mysoverall från Marc Jacobs. (inte ens jag har en mysoverall från Marc Jacobs...) Iallafall. Allt mycket mycket fint.

För övrigt. Idag skulle vara första dagen på dagis. Jag ksa lämna henne. Vi tvingar oss upp tidigt. Äter frukost. Klär på oss fina dagis och jobbkläder. Skyndar skyndar för att hinna. Simone är laddad att träffa alla kompisar. Vi kommer dit. Och.

Dagis är stängt..!

Studiedag.

Det är bara att åka tillbaka hem och tänka om.

Och för övrigt två.

Läggningarna nu för tiden. Seriously.

ARRRGHHHH, YYYYLLLLL. JA VILL INTE SOVA, JA VILL INTE SOVA! NU GÅJ JA HÄLIFLÅN! YYYYYLLLLL!

SOLEN GÅJ ALDJIG UUUPPP

LJUSET SKA VA TÄNT!!!

JA VILL HA VUXENTID!!! NU GÅJ JA HÄJIFJÅN!!! ARGGGHHHH. AHHHHHH

Och det är den förmildrande versionen.

TA KORJT PÅ MIG OCH ROSALINN!

YAY