Bye bye for now

Känns att bloggandet har legat på is rätt mycket det senaste.
Jag har inte haft ro att skriva. Och den ursprungliga tanken med bloggen har försvunnit.
Men samtidigt har jag varit lite tveksam att lägga ner.
Började blogga i oktober 2007. Det är nio år sedan. Så det är rätt mycket historia som ligger innskriven här. Känns lite tomt att bara överge det. Men samtidigt. Instagram har tagit över mycket av dokumentationen. Och jag skriver dagbok i pappersformat.
Och jag kanske inte ska vara rädd att gå vidare och göra något annat.
Så istället för att ha bloggen som en tagg av dåligt samvete i bakhuvudet sätter jag nog punkt för idag. Kanske återkommer i annat format eller annat namn. Eller återupplivar om jag känner att det ger mig något tillbaka.
Men just nu får det räcka.
Tack!

Utan min smartphone kommer jag inte:

• Nån kommer posta mat på Instagram. Och jag kommer inte tänka. OMG vart hittade du den maten??
• Var femte minut eller så kommer jag inte stanna och tänka. Oh nej, jag har tappat min telefon. Var är den? Samtidigt som jag frenetiskt letar genom alla fickor.
• Jag kommer inte lägga upp några bilder på någon. Så alla kommer anta att jag har försvunnit från jordens yta.
• Jag kommer inte kunna ringa någon av mina kontakter. Eftersom alla telefonnummer, adresser och skonummer ligger i telefonen. Så alla kommer anta att jag har försvunnit från jordens yta.
• Jag kommer inte fundera över hur alla är mer vältränade, har bättre liv och snyggare kläder än jag. 
• Jag kommer inte i affären ta en selfie när jag provar kläder för att få smakråd från alla jag känner. Kommer inte kunna köpa ett enda klädesplagg
• Jag kommer inte deltaga i olika sociala aktiviteter som sker i min vänskapskrets, eftersom alla inbjudningar sker på Face Book. Så alla kommer anta att jag har försvunnit från jordens yta.
• Jag kanske kommer ha ögonkontakt med nån på bussen.

telefonlös

Min telefon dog. Skärmen förvandlades oförklarligt från fullt fungerade till svart med stjärnhimmel under tiden då jag fraktade mig själv från jobbet.
På kontoret, funkar. Stoppar den i fickan. Kommer hem, funkar inte. Well, sånt händer.
Vad som är intressant är att jag har varit utan telefon hela helgen. Inte så betungande för jag har använt Mickes jobbtelefon och kommunicerat via Facebook.
Nu har jag en lånetelefon. Så jag har tillbaka mitt nummer.
Problemet är att lånetelefonen är en gammal Nokia.
Från 90 talet.
Jag sträcker mig så långt att den har färgskärm.
Thats it.
Jag kan ringa.
Och skicka sms.
Men.
Nu har jag inga telefonnummer.
Inga kontakter.
Inget internet.
Inget Instagram.
Inget Facebook.
Ingen kamera.
Ingen mail.
Nada av det jag brukar använda telefonen till.
Jo, jag kan ringa.
Ska bli mycket intressant.

Air Con

Luftkonditioneringen på kontoret känns så otroligt mal placé. Här har jag varit på semester, skaffat en snygg gyllenebrun solbränna, jobbat upp lite muskler, tagit fram sina sommarkläder från garderoben. Till vilken nytta? Det är inte det kalla vädret ute som hotar humöret. Det är permafrosten inomhus som sänker mig. Det räcker inte med en konstfullt schal runt axlarna. Jag behöver vinterjacka, halsduk och torgvantar för att kunna göra mitt jobb. Mitt i högsommaren.

söndagsskola kanske?

För övrigt så verkar vårt barn lära sig om Gud och religion och så från Astrid Lindgren. Hon lyssnar mycket på ljudböcker. Och mycket på Astrid Lindgren.
Och där talas det om aftonböner, gud, bibeln, att komma till helvetet, drunkna i brännvinsfloden (inte gud men ändå ett ämne för frågor) och mycket annat.
Och när jag var liten var det enkelt att svara på.
Gud skapade jorden, när man dör kommer man till gud i himlen, helvetet är dit de onda människorna kommer. Enkelt och rakt.
Simone ställer självklart massa frågor.
VAD ÄR GUD? VAD ÄR AFTONBÖN? VARFÖR BEHÖVS HELVETET?
Och jag känner att jag vill svara något bredare.
Att Gud är något vissa människor tror på. Medan vissa tror på någonting annat, och vissa tror inte på någonting alls.
VAD ÄR TROR?
Hmm.
Man tänker att det finns något osynligt i världen som hjälper en när det är svårt, som tittar på oss, som lyssnar på saker en tänker på.
SOM PAYO?
Nja. Kanske.
Då är frågan hur snippan ser ut när man blir vuxen mycket enklare...

Semester, del ett, av ett par stycken

Jag hade tänkt lägga upp lite från semester redan för länge sedan. Vi har ju varit hemma redan två veckor från Spanien. Semester är så gott som glömd och mycket har hänt sen dess.

Men i och med att jag hade nästan över tusen bilder. Och då räknar jag inte med alla bilder Micke tog. Och jag hade en tanke att jag skulle gå igenom alla bilder innan jag lade upp dem bästa, så har det inte blivit av.

Men då det snart är mitten på Augusti och jag har fortfarande inte gått igenom alla bilder, tänkte jag att jag betar av det lite i alla fall.

Hur som. I mitten av Juli åkte vi med Ewa och Sammi till Spanien igen. Inte exakt samma ställe, men nära. Men även om lägenheten inte var lika bra, var semestern desto bättre

Perfekt varmt. Fantastiskt hav. Roliga utflykter. Lagom mycket ta det lugnt. Träning och massa annat kul.

Efter två veckor var vi inte alls redo att åka hem. Och när, vid landning, piloten berättade att det var 13 grader varmt i Göteborg var vi beredda att vända om.

Så här kommer ett första litet urval av bilder. Från typ halva tiden. Helt oredigerade. Så jag gissar att det kommer fler inlägg.

Simone visade sig vara en grymt bra strandslappare

Tarifa från piren inåt land

Ewa

Hinderbana är som en stor lekpark för vuxna

Och barn

Gamla stan Marbella var oväntat fint

Vi hittade en hel del restauranger med bra mat

Även på stranden 

Vissa dagar stannade vi tills solnedgången

En utflykt till Alhambra. En av de finaste platser jag sett

Allt byggt innan ens Sverige fanns

Fontäner överallt

Det verkar till och med ha gjort ett bestående intryck på Simone. Det var det första hon berättade att hon sett på förskolan

Granada var inte så illa heller

Och som sagt.
Fortsättning följer. 

tre dagar sommar

I helgen blev det plötsligt sommar. Vi vaknade i fredags till nästan 30 grader. Och så höll det sig ända tills måndag. Då det blev sedvanlig storm, moln och kallt. Ja ja. Sommaren var fin så länge den varade.
Micke åkte bort fredag eftermiddag för att gå på en svensexa. Så jag tog mod till mig, och istället för att sitta hemma och vara trött, åkte jag och Simone till Valhalla för bad. Hon kan ju inte riktigt det här med att simma. Vågar inte släppa kanten, eller doppa huvudet, eller knappt munnen. MEN MAMMA, VI ÄJ INTE HEJ FÖJ ATT ÖVA SIMMA. VI ÄJ HÄJ FÖR ATT HA KUL" Ja ja, förhoppningsvis kan vi öva lite samtidigt. Och kul var det. Tills vi båda var blåa av kyla och fick värma oss i bastun. På kvällen kom pappa förbi. Initialt för att sitta hemma med Simone medan jag gick ut med hunden. Men det blev istället att vi alla gick ut på en långpromenad för att vädret var så härligt.

Så här fint var det klockan tio på kvällen

Lördag lika varmt. Så efter lite pysslande hemma tog jag, Simone och Spiken bussen till Grimmered för att hänga lite med pappa. Och jag och pappa började bygga ett bord som jag ska ha på balkongen. Bara en sån grej. Vi byggde och sågade och grejade. Och sen åt vi jordgubbar och slappade. Himla bra dag.

Spiken älskar vara på Grimmered och man får släpa för att få honom därifrån

Söndag blev ännu mer aktivt byggande. Jag och pappa byggde, Micke bytte till sommardäck (ja, jag vet...) och Simone lekte i trädgården och slappade i soffan. Himla bra dag här med. Och bordet. Det blev fantastiskt bra!!! Väldigt nöjd. Gäller bara att frakta hem det också.

Det här är innan alla kläderna åkte av...

Under construction

Och det färdiga resultat

Men måndag igen. Kallt och blåsigt. Enda bra grejen är att det är bra springväder. Jag och Spik sprang en långrunda i Delsjön. I och med kväll så knappt några folk och Spiken fick springa lös mest hela tiden. Och jag var förvånad över att jag inte verkade ha några problem med att avverka runt 14 kilometer. I lugn takt. Men ändå. Nöjd här med.