tisdag 10 juni 2014

Del 2; Quebec City österut. Och valar

Efter att ha lämnat av föräldrar i Montreal körde vi vidare mot Quebec City. Quebec City är den näst äldsta staden i Kanada, den grundades 1608 av fransmän, bredvid en redan existerande indianby. Man kan undra vad som hände med indianerna. Quebec är en fin stad. Och vi gick runt en del och spanade på det som finns att spana på. Men en dag räcker gott och väl för att se det mesta.
Så dagen efter packade vi ihop oss och åkte på utflykt till Mont St-Anne för att vandra lite och titta på vattenfall. Mycket fint. Skog, berg och vattenfall. Vad mer kan man begära. Förutom det att vi fick bära Simone mest hela vägen eftersom hon var SÅ TJÖTT I MINA SMÅ BEN

Efter två dagar i Quebec åkte vi ungefär 250 kilometer nordöst längst med Fleuve Saint Laurent, som är en flod, men ser ut som ett hav, till Tadussac, eller snarare Baie Saint-Chatarine, som är en ännu mindre by utanför den lilla byn Tadussac. I Tadussac så tittar man på valar. Och det var det vi gjorde. Vitvalar och vikvalar var de vi såg. Jag hade hoppats på knölval, men tyvärr gömde de sig i djupet.

Så fort man kommer utanför Quebec city försvinner detta med att Canada är tvåspråkigt. Folk pratar franska. Bara. De kan inte ens engelska. Vilket känns lite förvånade tänkte jag. Men bra för oss som fick öva på vår franska. Och det gick bättre och bättre att göra sig förstådd alleftersom dagarna gick.

Landskapet ser ut lite som i Norge, vatten, höga berg, vattenfall. Mycket fint. Och öde. Byarna är små och typiskt amerikanska. En väg, och så hus på båda sidorna om vägen. Och sen slut. Men människorna är vänliga, relaxade och välkomnande och känns mer rättframma och äkta än i till exempel USA. Och nationalrätten är pommes frites till Simones stora glädje.
Men kaffet är förfärligt. FÖRFÄRLIGT I tell you.  

Lite bilder för att sammanfatta. Och sen är det bara del tre kvar.
Vi vandrade runt i Quebec en hel dag. Tyvärr regnade det nästan hela tiden. Här pausar vi i ett chokladmuseum. Varm choklad och chokladglass

I varje liten byhåla finns det en enorm kyrka. Den totala befolkningen i byn kan nog inte ens fylla de första bänkraderna. Här är en by som heter Beupré

Vi gjorde en fyra kilometer vandring för att titta på vattenfall
 
Det var stort, men smalt
  
Micke var ockå med

Framme i Baie-Saint-Catharine visade det sig vara såhär fint.
Vi spanade på solnedgången

och efter valar. Det var lite kallt på båten. Inte sommarväder alls.
Men vi såg valar!!!!


1 kommentar:

Anonym sa...

Spännande resa. Påminner mig om Lofoterena. pussar