känns verkligen som en rätt så djup bloggsvacka för tillfället. Stagnation. Jag vet inte om jag inte tänker några tankar, eller om jag inte orkar skriva ner dem, eller om det här bara är fel medium. Jag har funderat på att lägga ner. Men samtidigt skulle det kännas oerhört tråkigt. Jag har aldrig i mitt liv skrivit dagbok regelbundet. Och den här bloggen har jag hållit på med i fler år nu. Relativt regelbundet. Så jag vill ju fortsätta. Jag går tillbaka och tittar ibland, och minns saker jag har gjort och tänkt som jag aldrig skulle minnas annars. Så jag vill inte vara utan det heller. En tanke har varit att låsa bloggen, så jag kan skriva mer privat. Men då missar jag kontakten med de fåtal läsare jag har, som jag ändå uppskattar mycket. Oavsett. Jag är inte redo att lägga ner. Vill fortsätta skriva lite till. Får väl helt enkelt acceptera tillfällig skrivstiltje.
Och för övrigt, på ett helt annat tema. Jag verkligen ÄLSKAR vår nya lägenhet. Tystnaden på natten. Bara en sån sak att man inte behöver låtsats att man är på charter på grund av fylleskrål utanför fönstret. Balkongen. Att kunna öppna upp och gå ut. Luften, rymden som kommer in. Vilken frihetskänsla det ger. Hur jag känner nu hur instängt vi hade förut. Det gröna området, Delsjön, trevliga grannar. Allt är helt grymt bra.
Och det att vi har sålt och kunnat släppa den gamla lättade verkligen upp en tyngd som jag inte visste att jag bar på.
Är för tillfället i Warwick, på jobb, tyvärr utan kamera. Men med en känsla att "varför har vi aldrig semestrat i England"
Och för övrigt, på ett helt annat tema. Jag verkligen ÄLSKAR vår nya lägenhet. Tystnaden på natten. Bara en sån sak att man inte behöver låtsats att man är på charter på grund av fylleskrål utanför fönstret. Balkongen. Att kunna öppna upp och gå ut. Luften, rymden som kommer in. Vilken frihetskänsla det ger. Hur jag känner nu hur instängt vi hade förut. Det gröna området, Delsjön, trevliga grannar. Allt är helt grymt bra.
Och det att vi har sålt och kunnat släppa den gamla lättade verkligen upp en tyngd som jag inte visste att jag bar på.
Är för tillfället i Warwick, på jobb, tyvärr utan kamera. Men med en känsla att "varför har vi aldrig semestrat i England"
2 kommentarer:
Älskar din blogg och det du skriver och önskar du forsätter. Du skiver så vackert.
Jag är glad att du älskar din lägenhet och känslan av frihet. Kanske det mynnar ut i huset med en föltlolat tlägån. Love mamma
Och jag vill inte heller att du slutar! Kollar den varje dag i hopp om nya upplevelser och nya tankar. Tycker snarare att du ska förlika dig med att inspirationen saknas just nu (och hur konstigt är inte det med tanke på flytt, försäljning, jobb, resor och barn & make på det, inte mycket ledig tid för reflektion). Du ska säkert se att det börjar klia i fingrarna vid tillfälle! Puss och kram från Carolina
Skicka en kommentar