Känns att bloggandet har legat på is rätt mycket det senaste.
Jag har inte haft ro att skriva. Och den ursprungliga tanken med bloggen har försvunnit.
Men samtidigt har jag varit lite tveksam att lägga ner.
Började blogga i oktober 2007. Det är nio år sedan. Så det är rätt mycket historia som ligger innskriven här. Känns lite tomt att bara överge det. Men samtidigt. Instagram har tagit över mycket av dokumentationen. Och jag skriver dagbok i pappersformat.
Och jag kanske inte ska vara rädd att gå vidare och göra något annat.
Så istället för att ha bloggen som en tagg av dåligt samvete i bakhuvudet sätter jag nog punkt för idag. Kanske återkommer i annat format eller annat namn. Eller återupplivar om jag känner att det ger mig något tillbaka.
Men just nu får det räcka.
Tack!
Jag har inte haft ro att skriva. Och den ursprungliga tanken med bloggen har försvunnit.
Men samtidigt har jag varit lite tveksam att lägga ner.
Började blogga i oktober 2007. Det är nio år sedan. Så det är rätt mycket historia som ligger innskriven här. Känns lite tomt att bara överge det. Men samtidigt. Instagram har tagit över mycket av dokumentationen. Och jag skriver dagbok i pappersformat.
Och jag kanske inte ska vara rädd att gå vidare och göra något annat.
Så istället för att ha bloggen som en tagg av dåligt samvete i bakhuvudet sätter jag nog punkt för idag. Kanske återkommer i annat format eller annat namn. Eller återupplivar om jag känner att det ger mig något tillbaka.
Men just nu får det räcka.
Tack!
2 kommentarer:
Tack Anna, det var fantastiskt att jag kunde vara med på resan tillsamans med dig. Jag kommer att sakna den. Love mamma
förstår dig, men spara blogginformationen. det har vart en fin blogg!
Skicka en kommentar