all wrong

Dagens mc lektion var djupt frustrerande. Jag tycker jag försöker göra mitt bästa hela tiden. Försöker tänka på alla dessa tusentals saker som man måste tänka på. Men ändå blir det inte helt rätt.
Dagens anmärkningar:
1) Glömde blinka när jag körde ut från en vägkant (ett tillfälle)
2) Bromsade till i en kurva (ett tillfälle)
3) Ligger lite för mycket på vänster halva av vägen när jag kör rakt fram (två tillfällen)
4) Körde lite för långsamt på en rekommenderad 30 väg. Hade kunnat köra snabbare än 30.
5) Körde lite för långsamt precis innan en rondell på en 50 väg.

Argh!!! Hur ska jag kunna klara uppkörningen på detta viset. Och då har jag inte ens nämnt manöverbanan här.

Och det värsta med manöverbanan kommer att bli att jag kommer att köra upp med en het ny MC. Den jag är van vid har en tjej krashat med så den är helt oanvändbar. Kommer vara helt sjukt nervös.

det där med röster

Hörde en intervju på P3 i morse med en man som jobbade som livvakt. Han hade en väldigt djup, lite skrovlig basröst. En rätt så imponerande manlig röst. För två dagar sedan var det en intervju med någon som jobbade som kriminaltekniker. Samma fenomen där. En mörk bärande rätt så sexig röst. Vad är grejen med rösten? Är det så att om man har en djup manlig röst så söker man sig medvetet eller omedvetet till häftiga manliga yrken. Eller får man en manlig röst av att jobba med yrken som betraktas om mer macho? Frågorna hopar sig.

filmer att längta till

Om en resande teatergrupp som har slutit en pakt med djävulen. De låter sin publik gå igenom en magisk spegel där de får uppleva sina fantasier. Heath Leger dog innan inspelningen var klar. Så Colin Farell och Johnny Depp hoppar in istället. Terry Gilliam regisserar.

Tim Burtons "Alice in Wonderland. Johnny Depp och Helena Bonham Carter. Of course. Tror i och för sig att denna kommer 2010 först tyvärr.

Wes Andersons filmatisering av en av min favorit barndomsförfattare, Roald Dahls bok Fantastic Mr Fox. Inte en av mina absoluta favoriter bland hans böcker, men helt klart nåt att se fram emot.

almost to much

Var förbi vår bröllopslokal för ett sista, eller kanske ett nästsista möte. Det känns som väldigt mycket faller på plats och det enda stora som är kvar att göra är bordsplaceringsskyltarna. Dock så är verkligen så gott som varje dag fram till bröllopet inbokad med olika bröllopsaktiviteter. Det är träff med prästen med fotografen med frisören och vid närmare eftertanke har jag inte fixat någon bukett ännu. Vi har ännu inte tränat på att dansa och min klänning är inte klar. Det är tur att man bara gifter sig en gång. Skilsmässa blir avskräckande om man tänker på hela bröllopsprocessen. Jag är fortfarande lite orolig att folk ska ha det tråkigt, men det börjar släppa lite, eller kanske skifta mot att vara nervös för själva proceduren i kyrkan.

relaxing walls

Tystand i en vecka nu. Har inte riktigt känt mig motiverad att skriva något även om jag inte saknat händelser att skriva om.

Och igår var ingen rolig dag.
Möttes av ett meddelande i min inbox ”diplomacy is not your strongest virtue” från Jean-Emmanuel, och sen gick det bara utför resten av dagen. Enda ljuspunkten var klättringen efter jobbet. Det har äntligen slutat regna och blivit riktigt varmt. Det känns så otroligt lugnade att komma ut i skogen, till bergen efter en jobbig dag på kontoret. Jag måste verkligen släppa all jobbstress och bekymmer och bara fokusera på det jag gör.
Idag blir det mer klättring. Kanske vågar jag leda spagaten.

sitting on the fence

det går inte så bra för mig att komma i bröllopsform. Jag har mer eller mindre slappat sen vi kom hem från Prag. Och ätit choklad och kebab och pizzor och till och med chips. Bad anna. Jag lämnade in min klänning för att få den insydd igår. Så jag får inte bli tjockare nu, då kommer jag inte kunna andas på festen. Det hade gjort festen lite tråkig.

Vi var och pratade med Håkan igår. Han var mer eller mindre som jag kom ihåg honom. Bara lite rundare och lite bullrigare. Ett konstigt yrke det där. Att vara präst. Man får verkligen uppleva alla spektra av livet. Håkan berättade att han satt på en kvinnas dödsbädd igår och idag skulle han hålla en vigsel, samma vecka en begravning och ett dop. Jag vet inte om det gör en till en mer öppen person när man får se människors alla skeden i livet från födelse och död, det borde göra det. Kanske göra en lite mer ödmjuk, eller så känns livet bara meningslöst. Men det är sannolikt då man behöver en gud och en tro.

Jag har vissa problem med min tro. Vissa problem att ärligt med hjärtat svara ja på de frågor som ställs. Men samtidigt har jag vissa problem att bara släppa det hela och vara ateist. Jag sitter på staketet och väger. Undrar om man gör sitt bästa om man kan svara att man ärligt är agnostiker.

best laid plans

En tur till Frillesås igår för bröllopsplanerande med syster och Anders. Faktiskt så gick det otippat bra. Det känns som det mesta faller på plats och löser sig utan allt för stora ansträngningar. Jag är förvånad. Väntar hela tiden på att något ska skita sig och gå åt helvete. Jag vet, dum inställning, men hela den här bröllopsgrejen känns mer och mer surrealistisk ju mer det närmar sig september. Jag kommer vara gift. Coolt men sjukt overkligt. Nu är det 25 dagar kvar, and counting.

Folk har börjat komma tillbaka till kontoret gnällandes över att det har regnat hela semestern. Fullt förståeligt för Göteborg är väldigt depp just nu. Föräldrar tog en tur över till Italien igår för att vandra lite där. I strålande solsken. Ibland är livet bra orättvist.

Jag har misskött min matvecka en del tyvärr. Orkade aldrig handla i söndags. Städningen tog så mycket på krafterna. Och igår var vi borta tills sent så det blev ingen mat då heller. Men idag ska jag faktiskt både handla och laga. Jag hittade ett recept på som lät gott. Zucchinisoppa. Grön kommer den att bli i all fall.

ingen södagsångest

söndag idag. Men av någon outgrundligt skön anledning håller sig söndagsångesten borta. Trots att hela dagen har gått åt till att städa vår förfallna lägenhet och den enda tiden som spenderades ute var en tur upp till Johannebar för middag. Mycket trevligt självklart. Och gott. Med efterrätt.

Igår däremot var desto mer äventyrligt. Ingen idé att jag skriver så mycket mer. Allt finns att läsa mycket bildligt beskrivet i Mickes blogg. Dock kan jag tillägga att förutom vissa missöden så tycker jag att det var en fantastiskt rolig idé (av mig) att ge sig ut och paddla. Jag hoppas vi kan göra om det snart. Man såg verkligen göteborg från en helt annan vinkel. Lade märke till saker på husfasaderna som jag aldrig sett förut, hemliga bänkar i parken, duvor som satt på konstiga avsatser, gömd arkitektur som bara kan beskådas underifrån. Att paddla under broarna öppnade dörren till en helt annan värld. Lite som Neverwhere.

Och att träffa Maria igen var riktigt kul. Vi ses så väldigt sällan, men varje gång är det som om ingen tid har förflutit. Hon är den enda vän jag har som jag känner att jag inte har glidit ifrån. Måste se till att vi ses lite oftare än någon gång vartannat år. Stockholm är faktiskt inte så väldigt långt bort.

Ny arbetsvecka imorgon. De flesta kommer tillbaka från semestern. Tillbaka till kaoset, oordningen och missnöjet på kontoret. Mycket skönt att jag har min semester framför mig. Så har jag något att se fram emot när alla andra misströstar.

oh yeah

mc lektion idag på morgonen. Och för första gången gick det hur bra som helst! Jag överdriver inte. Jag brukar alltid bli djupt frustrerad, arg och upprörd när jag kör manöverbanan. Det är då, och vid misslyckad klättring som mitt svärordsförråd andvänds. Men idag. Ingenting. Jag var kung. Behövde inte sätta ner foten någon gång, all planering gick perfekt och jag kände mig inte ens osäker. Det var mycket stabilt. Nu känner jag mig redo för uppkörning, och hoppfull att jag kan klara den. Hoppas det inte var en one time wonder.

Annars. Det här. My God. Hon är ju helt fantastisk. Behöver inte läsa boken. Hon kapslar in allting viktigt på två minuter.

final countdown

insåg igår att det är bara 30 dagar kvar tills vi gifter oss, 4 veckor, 1 månad, ett fåtal helger. Och jag börjar känna lite lätt panik. För saker vi inte hunnit fixa ännu, för saker som kan gå fel, för sånt som vi kan ha glömt utan att veta om det... Det kan vara hur mycket som helst.

Annars inte mycket nytt. Solen skiner äntilgen, jag har tråkigt på jobbet, fortfarande låg energi och konstant trötthet bakom ögonen. Klättrat på eftermiddagen. Gick helt uselt, men ändå roligt. Hemma sent och sent på jobbet idag. Måste börja vänja mig vid att gå upp i tid. Nästa vecka börjar verkligehten. Jag längtar till ledighet.

drained

låga energinivåer idag. Har inte ens känt mig trött, bara tom, urvattnad, utsmetad, genomskinlig. Som om ingenting är roligt. Som om allt är grått. Inte bara ute, men även inne.
Jag har ingen motivation, ingen ork, ingen lust.
Antagligen behöver jag semester.
Har inte haft en lång sammanhängande ledighet sen Februari 2008. Det är rätt så länge sen.
Måste dock lyckas rycka upp mig ändå.

i did not look away

U2

spelningen var fantastiskt bra. Och jag lyssnar inte ens på U2 i vanliga fall. Men den enorma monsterscenen, ljudet, ljuset och hela showen bidrog till att rysningar gick längst hela ryggraden och basen vibrerade i bröstet.