hema igen

Hemma nu, sen snart två veckor. Ett nytt liv, obefintliga rutiner och en ny person att lära känna. Micke har varit hemma fram tills i förrgår, då han gick till jobbet för första gången på två veckor. Det var inte så skrämmande att vara ensam hemma som jag trodde. Myran är snäll och gråter bara för att få mat. O andra sidan vill hon ha mat hela tiden så jag känner mig lite låst emellanåt. Men idag har jag gått på promenad helt själv, nästan ända till Delsjön.

Jag är fortfarande klen som en disktrasa och blir trött av en timmes gående. I sådan takt att jag blir omkörd av pensionärer med rullator. Jag längtar efter att komma i from, och glömmer av hela tiden att det var bara två veckor sedan jag gjorde kejsarsnitt. Men jag är otålig, rastöls och irriterar mig på att jag inte kommer i mina vanliga kläder.

Idag har Mickes farfar, alltså Myrans gammelfarfar varit på besök. Massa foton togs, kramar och klappar utdelades. Jag har aldrig förstått innan vilken stor grej en ny bebis är.

Och så var det mer badade. Ingen gråt den här gången heller.

Men det gjorde henne väldigt hungrig, och hon letade frenetiskt efter mat på Micke.