känner mig lite bitter och besviken över att min kropp befinner sig i någon slags klen fas. Jag vill bara vara frisk och knyta på mig löpskorna och sätta igång med att röra på mig. Allmän diffus sjukdom känns väldigt töntigt. Och jag vet vet att det är ett lyxproblem, att jag borde vara glad och tacksam att alla andra är friska. Men ändå. Kom igen kroppen. Skärp till dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar