home alone

Micke har haft sitt första pass i Kiruna. Om alla plan flyger som de ska så kommer han hem ikväll efter att jag och Simone varit på rytmiken.

Och jag måste säga att trots alla mina frahågor så har de här (nästan) två veckorna gått otroligt lättare än jag har trott.

Framförallt, och nästan det allra viktigaste så har Simone somnat snällt varje kväll. Det har aldrig tagit mer än en timme från att vi legat i sängen tills hon har sovit. Och hos vissa kanske det låter jättelänge. Men här hemma hos oss är det en bra tid.

Det näst viktigaste är att jag har haft tid för träning. Ewa och Sammi har hängt med Simone medan jag tränat, mamma har passat henne när jag har sprungit. Och en gång så fick hon följa med och träna Cross Fit med mig. Hon var mycket laddad innan. Och lite besviken efteråt att hon inte fick vara med och träna med alla andra. Men hon satt på mattan och hejade och delade ut vatten. Och fick träna lite efteråt. Så hon berättade för tränaren att  "JA KOMMEJ TILLBAKA" Och sen har vi självklart kört yoga tillsammans hemma. "NU VILL JA GÖJA JOGA! DU ÄJ MIN JOGAMAMMA" Känns som jag planterar rätt träningsvärderingar...

Sen har jag haft möjligheten att spendera en hel helg på Grimmered tillsammans med mamma, och det var riktigt grymt bra. Utan de två dagarna hade jag nog känt mig mycket mer övergiven och depp. Men de två dagarna gav mig massa mer ny energi att fixa resten av tiden.

Och finally så har vi inte haft några som helst konflikter (nästan). Allting har flutit på utan problem. Lätta morgonar, lätta dagislämningar, lätta dagishämtningar, glad Simone. Till och med en Ann-Christin, den fröken på dagis som brukar tycka att Simone är lite besvärlig berättade hur roligt det är att se att Simone är så glad och harmonisk och tillmötesgående. Att inte första reaktionen från henne är ett stor NEJ. Det gäller att glida på vågen så länge den varar.

Det enda som inte fungerade helt hundra är då jobbet såklart. Går helt enkelt inte att jobba sina alla timmar när jag ska både hämta och lämna på dagis. Och ja, om jag verkligen haft mycket att göra eller vart supermotiverad så hade jag kunnat gå upp tidigare eller suttit sent på kvällarna. Men som det var nu så hade jag inte så fasligt mycket på jobbet. Och framför allt inte så fasligt mycket energi över. Jag får helt enkelt komma ikapp den tiden Micke är hemma. 

Men dock, trots allt, nu är vi mycket laddade att Micke ska komma hem ikväll. Och längtar mycket. Både jag och Simone.

Vi stod på händerna på träningen idag. Det gjorde Simone också

Och lyfte tyngder. Simone berättade att "NU ÄJ JA MYCKET STAJK!"