ten years of me

När jag ändå håller på att titta tillbaka. Vanlig sak när man börjar bli gammal har jag hört. Jag har lyckats gräva fram bilder från mina födelsedagar (eller nära inpå) de sista tio åren.
Lite självcentrerat att lägga upp bilder på sig själv. Men det är ändå min blogg.

26 fyller jag här. På en skidresa nånstans

Fyller 27.  Födelsedagsfest i mitt etta på Ågatan

Fyller 28. Här på en resa till Bryssel

Fyllt 29. Sent sent på kvälle 

Vid 30 ser jag både lite rund och korthårig ut 

Här har jag snart fyllt 31

Vid 32 är jag gravid. Och rund igen 

33 såg ut att vara bra

34 i ett kallt Göteborg. Jag har klippt lugg 

35 gör mig väldigt korthårig

Och ja, nu är det dags för 36

Sju gånger Februari

Tittandes tillbaka verkar Februari vara lite av en resemånad. Vet inte om det har något samband med det att jag fyller år. Eller bara att månaden är så extremt tråkig att ljusglimtar behövs.

I vart fall. 



I år var vi i Hemsedal och åkte skidor. Även den lilla människan på bilden

 



För ett år sedan. 2013, var jag i Samnaun med föräldrar och syster. Skidor och bräda igen



För två år sedan. 2012, var det Badgastein som gällde. Med Anna och andra kompisar





För tre år sedan. Slutet av Februari 2011 åkte vi till La Gomera. Med Maria, David, Micke och små bebisar




För fyra år sedan. 2010, var jag väldigt gravid i Amsterdam tillsammans med Ewa





Och för fem år sedan. 2009, skidor igen. Denna gången Kvitfjäll med föräldrar och Ewa



Och för sex år sedan. 2008. Befann jag mig hela Februari i Bukarest. I och för sig ännu mer grått än Göteborg



First steps skiing

Nu var det länge sen jag skrev. Trots att en massa har hänt sen sist. Så kan det vara. Ibland finns viljan att skriva men inte energin eller tiden.
Iallafall. Största händelsen (förutom en magsjukeepidemi som drabbade hela familjen) är att vi har varit i Hemsedal och åkt skidor. Äntligen äntligen kan jag åka skidor med Simone och Micke. Det har jag sett fram emot hur länge som helst. Nu ser jag oss allihopa susa ner för fina backar i Alperna inom en inte allt för avlägsen framtid.
Simones första steg (glid) på skidor gick rätt så varierande. Ibland jättekul. Ibland not so much. Det kunde låta allt från:
JA SKA ALDJIG ÅKA SKIDOJ MEJ! JA VILL SITTA SJÄLV I BILEN HELA DAN. ARRRGGHHH! JA VIIIILLL INTE!
till
OHHH, JAG GLÖMDE ATT DET HÄJ VAJ JÄTTEJOLIGT. JA VILL ÅKA KNAPPLIFT, JAG ÅKEJ SLALOM! SKYNDA DIG, VI MÅSTE ÅKA MEJA.
Ups and downs med andra ord.
Men jag tror att på det stora hela så lämnade vi ett positivt intryck. Och hon är mycket laddad att åka med Bibi, Andej och alla andra om ett par veckor.
Och jag vet att Mickes första skidlektioner var en succé. Så snart ska vi bli en skidåkande familj. Yay!
Tyvärr så blev det inte så mycket fotat från mig. Kameran var lite för stor att ha i fickan och jag koncentrerade mig mest på att hålla Simone. Micke har mycket bättre bilder, men de ligger i hans kamera så det hjälper inte mig. Men här kommer ändå lite foton från mobilen.

På slutet ville hon till och med bära sina egna skidor

Och åka lift själv

Men emellanåt såg det ut så här. ARRRGHH. JA VIILLL INTE

Mycket bra skidskola

Hon kunde nästan åka själv mot slutet

klänningens vara eller icke vara

Det har blivit mer och mer så med Simone att det verkar vara mycket viktigt för henne att ha klänning på sig till dagis. Och nyligen är det inte bara klänning som gäller. Det är det klänning som ska matchas med strumpbyxor med hjärtor på.

Och jag känner mig lite kluven. På ett sätt kan jag tycka att hon kan få klä sig i vad hon vill. Och på så sätt slippa dessa evighetsbråk och tårar och skrik ”DUMMA MAMMA” varje morgon. Men samtidigt. Var ska man dra gränsen? Först kommer klänning och strumpbyxor. Vilket jag kan tycka är helt ok.

Men, hon har redan nämnt att hon vill ha örhängen (ja, det finns treåringar på dagis med örhängen!!).

Sen vad? Bh topp, midjekort t-shirt, heels? Smink. Känns inte OK.

Och ja, jag vet. Jag använder alla dessa grejer (obs ej de midjekorta t-shirtarna) men nånstans måste det finnas en skillnad i vad en fyraåring får klä sig i och vad jag får klä mig i. Eller?

Och visst, det kommer säkert komma en tid då hon vill ha tatueringar, piercinagar eller whatever som är ”inne” på 2020 talet. Och det kan hon väl få ha. När hon är arton. Inte fyra.

Och ja. Klänning och strumpbyxor vill hon ha för att vara extra fin. Och det är inget fel i att vilja vara fin. Det är nog en mänsklig drift. Men jag känner att det är lite tidigt att hennes största fokus på dagis är att vara fin. Vad hände med att vara stark, och rolig, och snäll, och kreativ och modig och alla andra egenskaper som man kan odla bortsett från att vara fin.