mera självkänsla

ett litet förtydligande till inlägget nedan.
Jag tycker att barn (alla) behöver bekräftelse. Absolut. Det jag tycker är att bekräftelsen inte behöver fokusera på utseendet eller på minsta lilla prestation som man gör.
Alltså bekräfta barnets handlingar utan att värdera prestationen.
Till exempel:

Har barnet städat rummet?

- "Va skönt att du fick undan alla saker, nu får du plats att leka igen!"

- "Åh vad bra att du plockade undan sakerna till sina rätta platser, nu hittar du ju allt igen!"

Vill barnet visa upp sin fina nya tröja?

- "Tycker du om den tröjan? Den är mjuk och mysig va?"
- "Har du fått en ny tröja? Vem har du fått den av?"
- "Jag ser att du har spindelmannen på tröjan! Han är bra på att hjälpa människor. Är du också det?"

Gungar/klättrar/springer barnet?

- "Vad roligt du ser ut att ha! Är det roligt?"

- "Kan du klättra högre? får jag se?"

Har barnet ritat en teckning till dig?

- "Har du gjort den? Vad är det för nåt?! Berätta!" (följdfrågor på det)
- "Wow! Den har du jobbat länge med, det ser jag!"
- "Vad glad jag blir att du ritat en teckning till mig!"

- "Jag tycker jättemycket om den! Ska vi hänga den på väggen?"

och så vidare. Kan varieras i det oändliga och appliceras på det mesta. Då har man uppmuntrat glädjen i att skapa eller göra något. Sen så ska man självklart uppmuntra och bekräfta genom massa kramar, pussar, berätta att de är världens bästa, kloka, fantastiska osv.

Men söt och duktig behöver inte ingå.

självkänsla

jag och Micke har diskuterat mycket det här med självkänsla. Hur får man sina barn att få en bra självkänsla. Vi har kommit fram till att det inte ska vara ihopkopplat med att vara duktig, söt, fin osv. Alltså inte ihopkopplat med prestationer och absolut inte med utseende.

Det andra först. Tänk på hur ofta man säger till små barn (nästan uteslutande små flickor) hur söta de är, vilka fina kläder de har, fina flätor, tofsar, what not. Pojkar får väl antagligen ofta höra hur tuffa och häftiga de är. Problemet där blir ju att barnen då lär sig att ett visst (sött/tufft) utseende ger positiv uppmärksamhet. Och livet blir en jakt, medveten eller omedveten, efter den positiva uppmärksamheten och således efter ett visst specifikt utseende. Och nej, jag tror inte att barn kommer må dåligt av att inte hela tiden höra hur söta de är.

Gällande prestationer. Om man hela tiden berättar för barnet hur duktigt det är, för minsta lilla grej, då blir alla prestationer gjorda för att söka bekräftelse och uppmärksamhet. Barnet kommer inte teckna/spela instrument/leka bara för att det är roligt, utan för att få höra hur duktigt det är. Och som vuxen kommer det översättas till ett behov av bekräftelse från alla håll och kanter. Känslan av att man räcker till för sig själv, som sig själv, även om man inte presterar kommer inte finns. Utan man kommer hela tiden behöva en klapp på huvudet.

Jag tänker hela tiden på att inte slentriansäga hur duktig Sim är. Ett "åhvadfint/duktigt" kan inte väga upp ett "wow, du tänker så, berätta mer" (eller motsvarande för en ettåring). Helt enkelt för att barn (alla) vill bli sedda, inte betygssatta.

Något vackert titta på medan resten av mig lider

itter fortfarande på kontoret och jobbar. Något trött, men har iallafall ätit en pizza som vd'n köpte åt oss stackare som är kvar. Och jag kan trösta mig med utsikten. Tagen med min gamla trasa till telefon genom mitt kontorsfönster. Så ni kan ju föreställa er hur magnifik den är i verkligheten.

nattsudd

kom hem runt tio från kontoret igår. Smyger mig in i tron att alla (bebisar) sover. Möts av blabla bla från sovrummet sång och prat och Mickes snarkningar (nästan). Efter ett tag kommer båda upp och vi har ett "late night party". Jag steker pannkakor nära midnatt, Simone leker och är på jättebra humör. Vi äter vattemelon och hoppar i sängen. Jag vet att det är omöjligt att hon har växt de två dagarna de har varit borta. Men jag svär att hon ser större ut.

Nu ska jag packa ihop mina pannkakor i en burk och gå till jobbet.

ja, alla andra sover.

back in black

semestern är nu officiellt slut och jag är tillbaka på kontoret. Börjar som vanligt med en smäll (låter inte lika bra som "it starts with a bang") och har en helvetiskt jobbig vecka framför mig. Jag räknar nog inte med att vara hemma före åtta en enda dag innan helgen. Ingen mjukstart här inte.

Micke och Sim har åkt till stugan in Dalsland. Och jag får ytterst dåligt med uppdateringar om vad de gör. Speciellt idag har de vägrat höra av sig. Jag har försökt ignorera den krypande oroskänslan men det går dåligt. Jag kommer bli ett vrak då Sim börjar på dagis och jag inte får några uppdateringar alls.

Annars idag.

• Stort åskväder med många blixtar utanför fönstret. 
• Det 293 meter långa kryssningsfartyget Jewl of the Seas ligger i Scandiahamnen. Precis utanför fönstret på kontoret. Och det är stort I tell you. Jag försår inte riktigt poängen med kryssning. Men det verkar de över 2000 passagerarna som får plats på båten göra. 
• Kommit hem klockan halv åtta. Lagat bovetepannkakor, bakat bröd, ätit vattenmelon. 
• Och nu oroar jag mig för varför Micke inte hör av sig. 
• Imorgon ska jag åka till kontoret klockan sju med josefin. 

Over and out

glimtar från sommarslut

vi gjorde genidraget att hänga lite hemma hos mina föräldrar när under tiden de varit bortresta. Och nog för att jag älskar min lägenhet, men helt och hållet semesterkänsla blir det inte när man är hemma och hela tiden känner att det är saker som bör göras. Men där borta. Där har vi sovit, frossat i vattenmelon, ätit pizzor, lekt i trädgården, druckit kaffe på verandan och massa annat slappt. Vad vi inte har gjort är städat, pysslat, fixat grejer, tvättat eller annat som man annars alltid gör hemma.

För tillfället så verkar sommaren vara över. Det häller ner regn, är grått och kallt samt att jag börjar jobba på Måndag. Känner mig inte helt pepp. Hade gärna semestrat lite till. Men vi pratar om en lite långweekend i nåt nice hotell i fjällen i september, så jag får se fram emot det istället. 

Vi tog en liten tur till Botaniska för vad vi hade tänkt en promenad. Men det fanns så många spännande saker att titta på precis vid ingången att vi stannade där i två timmar. 

Mamma har lärt henne lukta på blommor. Så nu luktas det överallt 

Yay! Jag ska få dem att flyga

Hallå? Blir ni inte roligare än så??

Leka fotomodeller

Äta glass

Sitta på trappan

 Det blev även en tur Slottskogen. Där promenaden inte sträckte sig längre än till getterna där Simone hittade en kompis. Interaktionen var total. Den lilla flickans pappa plockade löv, gav dem till Sim, som i sin tur räckte dem över till den lilla flickan, som matade getterna. Fett kul i nästan en timme.

Bää

the last days of summer närmar sig

den 29 fyllde Micke år. Och även om jag varken sjöng eller gjorde i ordning frukost på sängen så fixade jag bebisfri kväll. Och natt. Middag på Texas Longhorn och generell romantik. 

Jag tror det var godkänt. 

Champagne som fördrink och bälte i present 

Marguarita 

Djupa samtal (eller nåt) 

Mickes chilli 

Min hummer

Efterrätt!!

 Sen har vi hängt lite på Grimmered. Mina föräldrar är bortresta så vi lånar verandan, trädgården, poolen och storbildsteven. 

Första dagen i Augusti tog vi bilen för en heldagsutflykt på Marstrand. Måste varit årets varmaste dag. Men då vi mestadels hängde på Carstens fästning märktes det inte så mycket. Svalt och kallt under valvbågarna. Vi promenerade, lekte, åt glass och fisksoppa. Marstrand är lovely. Sim däckade som en sten när vi kom hem. 

I väntan på båten 

Utforska fästningen

Glass i stora lass