naket i verkligheten

(Foto: Helmut Newton)

Jag har alltid kännt mig något obekväm i badhus. Alla går omkring ogenerat nakna, brösten hänger och slänger, låren dallrar och det är svårt att hitta en punkt att titta på som inte skymms av naken hud. Men på senare tid har jag upptäcket att det är facinerande att titta på nakna människor. Tolka mig inte fel här men tänk efter hur vi är vana att se en naken kvinna. Lång och rakryggad, raka muskölsa ben utan några celluliter, platt mage, runda bröst, snygg rumpa, proportionelig figur.

Befinner man sig i ett omklädningsrum (i till exempe ett badhus) med kvinnor i åldrar från fem år till åttio, upptäcker man att det är ingen som faktiskt ser ut på det viset. Stora bröst, små bröst, hängande bröst eller uppstickande bröst, alla ser olika ut. Korta ben, långa ben, kurviga ben, rumpor som är runda, eller som hänger, rumpor med gropar, rumpor i varierande former. Figurer i alla upptänkliga variationer. Men ingen som möter de idealen som vi så lättvindligt har köpt från porrfilmer och tjejtidningar.

Och den intressanta frågan här tycker jag är hur kommer det sig att alla förväntar sig och strävar efter att se ut på ett sätt som knappast någon i våran verklighet gör. Hur förvånande blir inte tonårspojkar när de upptäcker att varje flicka ser annorlunda ut, men knappast någone ser ut som Jenna Jeamson? Hur jobbigt tycker inte alla tonårsflikor det är när de märker att varje kropp har en personlighet, och aldrig kommer se ut som de kroppar som framställs som normala i Veckorevyn. Varför köper vi fantasier så billigt och lätt. Vem ifrågasätter?