tillbaka hemma, och efter en snabb koll för att se om bloggen är kvar upptäcker jag att jag idag har bloggat precis i ett år. Jag började 25 Oktober 2007 för att hålla dig uppdaterad om mitt liv. Hade ingen tanke då på att jag fortvarande ett år senare skulle fortsätta med samma sak. Mycket har hänt på ett år. Om jag bläddrar bakåt kommer minnen tillbaka. Jag har vuxit och införskaffat både bra och dåliga erfarenheter. Jag har varit lycklig och glad och jag har varit deprimerad, ledsen och ensam.
I korthet
Jag har klippt av mig håret, från jättelångt till jättekort.
Jag har delat lägenhet med syster i flera månader. Både uppsidor och en del nersidor.
Jag har börjat med att ge blod
Det har varit snökaos och en knoppande vår.
Jag har jobbat en månad i Rumänien och lärt mig klara mig själv.
Jag har fått ett större självförtroende och styrka på mitt jobb.
Jag har fått en ny vän, och förlorat en gammal
Jag har klarat av att springa en mil under timmen
Vi har rest runt i Costa Rica och jag har lärt mig vågsurfa. En dröm "come true".
Jag har varit på konferens och hållit presentation för massa höjdare på egen hand. Och inhandlat en Bosskostym
Alice har dött och en tomhet har infunnit sig i mitt hjärta
Vi har varit i Polen och lyckats komma överens med mina föräldrar.
Jag har förlovat mig med någon jag älskar. Och trots att jag aldrig trodde det skulle hända planerar vi att gifta oss. I en kyrka, med klänning och präst och allt som hör till.
Jag har upptäckt att i norrland finns så många myggor som det sägs
och att New York är världens häftigaste stad.
Ett år, egentligen ingen tid alls, men så mycket som passerar. Ibland obemärkt, ibland lämnar stora avtryck. Men förhoppningvis inte utan mening.
1 kommentar:
mycket fint skrivet. Ett år är en del av ett liv. Lite som ett liv på en kort skala. Vi människor har ju ett rätt absurt behov av att dela upp och klassificera det mesta. Det gör det lättare att förstå.
Och ja, det har hänt mycket det senaste året. Visst hade varit intressant om vi kunnat följa denna utveckling ända sedan gymnasiet? Ibland kanske det skulle var lättare att förstå sig själv då.
En form av subjektivt facie.
Det har varit mycket givande för mig att få dela ditt liv på detta sätt men jag längtar efter att få dela det mera nära. Mitt liv har börjat kännas väldigt tomt häruppe i Pajala.
love
Skicka en kommentar