läsning

händer inte så mycket nu. Inga barn levererade ännu och tiden känns seg som tuggummi. Och då har jag inte gått över tiden ännu. Jag försöker uppfylla alla fördommar om föräldralediga och konsumerar ett antal kaffe latte och avverkar ett gäng cafébesök. Dock ska jag jobba lite hemifrån denna vecka, så tiden känns lite mer meningsfull.

Någonting jag har gjort mycket är läst böcker. Så här kommer en liten recension av bok nummer ett.

Sarah Waters, The Little Stranger utspelar sig i en liten brittisk by på landet, Warwickshire, precis efter andra världskriget. Huvudpersonen är doktor Faraday, son till fattiga föräldrar som har lyckats ta sig genom medicinutbildningen och jobbar nu som läkare. En dag blir han kallad till ett stort gods, The Hundreds, för att titta på en tjänsteflicka med magproblem. Detta blir första besöket av många, och doktor Faraday blir mer och mer inblandad med familjen Ayres, en åldrande mamma, en son i 20-års åldern och en något äldre dotter. Hundreds håller på att falla sönder, det kryllar av mögel, insekter vattenskador och familjen kämpar i uppförsbacke för att kunna behålla ett liv och en klass som inte finns längre. Men samtidigt som boken beskriver sociala missförhållanden och klasskamp så är det en spökhistoria som börjar med oförklaringa händelser i huset, den annars så godmodige hunden attackerar en liten flicka utan anledning, föremål fattar eld och flyttar på sig och husets invånare börjar bete sig minst sagt underligthuset, för att eskalera till död och galenskap. Boken börjar stillsamt men är fantastiskt välskriven och blir svårare och svårare att lägga ifrån sig allteftersom allting blir mer och mer koplicerat. Det är, som sagt, på många sätt en klassisk hemsökelseberättelse Waters levererar, med poltergeistinslag och allt, men de (potentiellt) övernaturliga elementen går även att läsa allegoriskt, som en slags eulogi över ett England på utdöende, där överklassens herresäten under efterkrigstiden sakta avfolkades och blev till spöken