återträff

idag äntligen träffade vi Maria, David och Tuva igen. Och insåg till vår stora förvåning att det var nästan nio månader sedan vi sågs sist. Nästan svårt att tro att tiden går så snabbt.

Det var tillräckligt varmt och fint ute att vi bestämde oss att träffas i Botaniska för att få lite sol. Lek i växthuset och på lekplatsen och i trädkojan var mycket populärt. Sen hem till oss för middag och häng. Mycket mycket roligt. Tuva och Simone leker superfint med varandra och Simone försöker ta efter Tuva så mycket som möjligt. Som till exempel att springa och kissa på toaletten bara för att Tuva gjorde det. Sen lekte de på Simones rum hur länge som helst nästan helt friktionsfritt. Vi fick massa tid att sitta i soffan, dricka kaffe och prata. Mycket synd att vi inte bor närmare varandra.

Liten vilopaus inne i växthuset

Lek bland träden

Och David fick vara läsfarbror som vanligt. 

det kunde ha varit värre

I Mars 2008 så snöade det

Fast i Mars 2009 så var vi ute och klättrade

Mars 2010 låg isen kvar på kanalen länge

Och i Mars 2011 sprang vi i Skatås

Mars förra året var det varmt

Och Mars i år vet vi alla hur det är

Hemsedal helg

en långhelg i Hemsedal är passerad. Riktigt bra åkning, strålande solsken och roligt sällskap. Men också skönt att vara tillbaka hos Micke och Sim och sova i sin egen säng. Trots att Norska stugor är stora och lyxiga med bastu och öppen spis är sängarna grymt obekväma.

Vi åkte ett gäng på sju personer. Där jag var den minst sportiga och minst vältränade av dem alla. Kändes lite ovant. Så med det gänget kan lugnt säga att vi var i backen nästan innan liften öppnade på morgonen och vandrade upp på lite toppar på eftermiddagarna så man skulle få lite extra åkning efter att liftarna hade stängt. Roligt men också rätt slitsamt. Inte så många foton tagna eftersom det var runt -15 grader varje dag. Alldeles för kallt för att slänga fram kameran och fota. Två dagars brädåkning och en dag med skidor. Går bättre och bättre på skidor ny. Jag hyser hopp om att jag ska lära mig hyfs fort. Ända nackdelen med skidor är att jag lider av nån typ av sjösjuka när jag tränar carving. Jag frågade runt lite och ingen hade hört talas om fenomenet. Men eftersom både pappa och Ewa känner samma sak så kan det inte vara helt inbillat. Nästa gång tar jag med mig sjösjukepiller.

På väg neråt



Utsikt

Nerför

Rätt mycket folk på afterskin. Och rätt mycket supande

Oreda

Efter att ha kravlat lång väg genom djupsnö

Tell the Wolves I'm Home

ser nu att det var länge sedan det kom en bokrecension. Säkert flera dagar. Och under tiden har jag faktiskt läst ut en bok till. Nämligen "Tell the wolves I'm home" av Carol Rifka Brunts. Och jag lägger den till högen av lite sorgliga, lite hoppfulla men mycket bra böcker.

Tell the wolves I'm home utspelar sig 1987 och handlar om June Elbus. Hennes morbror Finn har precis dött. Att han var gay var ingen hemlighet. Men att han hade en "special friend" var en stor hemlighet. Junes mamma, Finns syster förbjuder alla att prata om, titta på eller nämna den här speciella vännen. Han dödade Finn säger hon. Men June träffar Toby, som han heter. Och upptäcker att han saknar Finn precis lika mycket som hon gör. Och att han förstår. Iallafall lite.
Det handlar mycket om hemligheter och relationer. Mellan Finn och Toby, Finn och June, Finn och hans syster och om June och hennes storasyster Greta som brukade ha en väldigt nära relation men som på senare år glidit ifrån varandra.
Svartsjuka, kärlek, rivalitet, mod och styrka.
Boken innehåller så mycket fint och smart, känslosamt och klokt att jag blir mycket imponerad. Ibland kommer jag på att tycka att Junes val inte är helt genomtänkta. Men så inser jag att hon är 14, och jag hade antagligen gjort på samma sätt när jag var 14.

Jag kanske läser en bok som jag inte kan rekommendera snart. Men än så länge. Tell the wolves I'm home. Läs läs!

inte riktigt en vårhelg ännu

Helgen är redan slut. Helt otroligt. Jag tycker den började precis. Men imorgon måste väckarklockan på och ännu en arbetsvecka börja. 

Vi har varit fullt upptagna. Så det är kanske därför helgen försvann så fort. 

I fredags så var jag mycket laddad för utekväll med Anna och kompisar. Hade tänkt mig dans och sprit och roligheter. Vad jag fick var... ingenting av det. Musiken var dålig, drinkarna var dyra och alla killar på stället hade mustascher som såg ut som roadkills på överläpparna. Jag åkte hem vid halv ett. 

På lördag gjorde vi inget speciellt. Tills vi tröttnade på att göra inget speciellt och byltade in oss i tonvis med kläder och åkte till havet. Mycket kallt och fint och svårt att föreställa oss att om några månader kanske vi kommer bada där. 

På söndag var planen att åka till Botaniska och leta vårtecken med Carolina, Roger och Alice. Men eftersom vi vaknade till ett tjockt snötäcke ändrade vi planerna lite och träffades hemma hos oss istället. Mycket mycket trevligt. Simone och Alice lekte helt på egen hand i vad som kändes evigheter på Simones rum. Så mycket tid att ha till vuxensamtal med andra människor har vi inte haft på hur länge som helst. Vi konstaterade att med barn så har man 90% koll på barnet och 10% koll på vem det än är man pratar med. Men nu hade vi massa möjligheter att prata. Senare på eftermiddagen åkte jag och Simone till Bibi och Andej och Micke stannade hemma för att fixa lite grejer. Simone hade supertrevligt och vid hemväg var jag tvungen att stanna och köra in bilen igen så att Simone kunde säga att "JA ÄLSKAL BIBI"

Ingen is på havet. Men kallt!

Vi ritade i sanden. Och fotograferade. 

Krälade på marken

och pussades. 

Söndagslunchen var broccoliplättar och äppleplättar

och kaffe med grädde. Och choklad

Sen badades det. Två gånger

och lektes i mängder

bad hairday

har återigen kommit in i en period då jag är väldigt väldigt trött på mitt hår.
Det är ostyrigt, jobbigt, får mig se ut som en svamp och har en irriterande längd.
Frisyren jag har nu får mig att känna mig som en gammal person. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Spara ut till långt igen? Klippa av alltihop? Klippa min vanliga korta frisyr? Vad vad?

andas i kvadrat

7:50 Simone går upp.
Vad vill du har till frukost? PANNAKAKOL!
Ok, pannkakor it is. Med sylt? varsågod älskling.
8:00 Ätit kanske halva pannkakan. BLÄÄÄ, JAG VILL INTE HA PANNKAKOL. JAG VILL HA CHLEB. OAÄHHH!!! Ok, inga problem "slänger kletig pannkaka i papperskorgen, skär upp bröd, smörar" Varsågod.
8:10 Efter ett litet mikroskopiskt bett på mackan. OÄHHH!! ARGHHH!! JAG VILL INTE HA CHLEB. JAG VILL HA PANNKAKOL. Men Simone, du ville inte ha pannkakor, du ville ha bröd. Nu finns det inga pannkakor kvar. OÄÄÄÄÄHHHHH "ligger på golvet och skriker högt efter pannkakor"
8:20 Då struntar vi i frukost och klär på oss. Jag måste gå till jobbet, och du ska gå till dagis. OÄHHHHH. JAG VILL INTE HA KLÄDEL. JAG VILL ÄTA KESO!! Hmm, nej, det är lite för sent. Du kan äta ditt bröd. JAG VILLLL INTE HAAAA CHLEB. JAG VILL HA KEEEESSOOO!!! "går iväg och andas lite i ett annat rum"
8:30 Då klär vi på oss då Simone. NÄÄÄÄ, JAG VILL INTE GÅ TILL DAGIS. JAG VILL STANNA HEMMA. "ålar på golvet under gallskrik"
9:40 Men om du klär på dig så kommer du inte frysa! NÄÄÄ, JAG VILL TITTA PÅ KATTEN. Ok, du tittar på katten, jag klär på dig. JAAAA.
8:50 NÄÄÄÄ, JAG VILL INTE HA DEN TLÖJAN. Ok, då tar vi en annan tröja. NÄÄÄÄJ. JAG VILL INTE HAAAA. JAG VILL TITTA PÅ KATTEN. "går ut och andas lite i ett annat rum"
9:00 Lyckas klä på Sim, klä på mig nästan på med overallen. ARGGHHHH, JAG BEHÖVEL EN NY BLÖJAAA!!
9:10 Tillbaka till overallen.
9:15 Rullar på väg till dagis. Från vagnen hör jag. NÄÄÄÄ, JAG VILL INTE VALA UTE, JAG VILL ÄTA CHLEB!! SOLEN LYSEL I MINA ÖGON!! ARGHHHH!! UÄHHHHHH!
9:30 Framme på dagis. HEJDÅ MAMA "kvitter kvitter kvitter" GÅ TILL JOBBET NU. PUSSSS "kvitter kvitter kvitter.

det är inte vad vi säger, jag lovar

Simone letar efter Micke:
TATA, TATA VAL ÄL DU??
TATA?
TATA, FÖLGLYMMADE UNGE, VAL ÄL DU?

Extremely Loud and Incredibly Close

Ännu en bok läst i mitt sökande efter bra böcker.

Denna gången Extremly Loud and Incredibly Close skriven av Jonathan Safran Foer.

Och ännu en bok som rör, berör och lämnar ett avtryck.

Boken handlar om nioåriga Oscar vars pappa har dött i attacken 9/11. Jag tycker att det kan vara svårt att skriva trovärdigt ur ett barns synvinkel. Men Oskar är så otroligt lillgammal, överintelligent och nördig att man bara blinkar till - och accepterar honom som han är. Oscar har "heavy boots" som han beskriver känslan av sorg och nedstämdehet och en stor hemlighet som han inte vågar dela med någon annan. Han hittar en nyckel i sin pappas garderob och ger sig ut på en jakt över hela New York för att hitta låset som nyckeln passar i. Samtidigt som vi följer Oscars jakt på att förstå döden och lära sig hantera sorgen efter pappas bortgång får vi även följa Oscars farmor och farfars historia.
Deras parallellhistoria som handlar om bombningen av Dresden under andra världskriget handlar också om sorg, förlust och förmågan att ändå lära sig leva.

Extremly Loud and Incredibly Close är inte en perfekt bok. Insprängda i texten finns bilder och brev som jag inte tycker tillför något. Och språket är emellanåt lite överdrivet och störande.

Men skulle man leta efter enbart perfekta böcker skulle man aldrig få läsa något alls. Och jag tycker denna här är definitivt värd att läsa. Jag ska nog göra det igen om ett tag.

skräckscenario

kör ett pass på gymmet
magövningar
två och två
en övning då person 1 ligger på rygg med händerna runt person 2s fotknölar
lyfter benen upp och får dem puttade ner.
mycket bra magövning.
förutom om person 2 har lösa shorts på sig
och är en kille
och har lösa kalsonger också

no more said....


dööööööör!!!!

Hicka

TATA JAG HAL HICKA! SKLÄM MIG.
Buahaha
NÄ DET ÄL MELA HICK DÄLINNE! HJÄÄLP! HICKA! BÄL MIG UPP O NEL
Tror du det hjälper mot hicka att vara upp och ner? "Lyfter Simone i fötterna"
TITTA JAG ÄL UPP O NEL. HICK ÄL BOLTA!

Glad åttonde mars

Grattis allihopa på Internationella Kvinnodagen. Och att det är fredag.

För dem som inte vet så startade Internationella kvinnodagen redan 1910 i USA och spred sig sedan väldigt snabbt till Östeuropa. Det handlade om att kvinnor demonstrerade sin rätt att delta i samhället på samma villkor som män. Rösträtt och sådant där.

Idag har väl de flesta (i västvärlden) rösträtt.

Men fortfarande rätt generellt så äger kvinnor endast 1% av världens samlade tillgångar, har lägre löner än män samtidigt som de lägger runt 70% på obetalt arbete hemma. Fortfarande så mördas, våldtas, torteras, fängslas kvinnor runt om i världen just för att de är kvinnor. Så det är inte dags att lägga ner dagen ännu.

Så läs, titta på nyheter, kolla på böcker och lär om orättvisorna som fortfarande finns. Och jobba för att möjligheterna ska vara lika för alla.

Och även grattis till Beata/Bibi/mamma som har namnsdag idag!!!
Yay!! Bra dag att ha namnsdag på.
Pussar!!

“In 1921, early suffragettes often donned a bathing suit and ate pizza in large groups to annoy men…it was a custom at the time

enligt morgonens diskussion om att leva i nuet

Igår; har redan passerat, det är över, hejdå. Borde inte glömmas bort, men läras ifrån. Vad gjorde jag rätt? Vad gjorde jag fel? Igår är uppbygd av gamla vanor och val. Kanske var det den bästa dagen i ditt liv. Kom ihåg den med glädje, men lev inte i det förflutna. Kanske var det den värsta dagen i ditt liv. Gå framåt.

Imorgon; Har inte hänt ännu. Ingen idé att oroa sig. Imorgon är full av möjligheter. Det är ju hur bra som helst. Imorgon är en möjlighet att göra saker lite bättre än igår. Imorgon kan man planera för. Men planer kan ändras. Imorgon är en ny dag. Om idag suger, gör imorgon bättre.

Idag o andra sidan; är en dag att besluta om vägen du går är rätt, idag är en möjlighet att ändra imorgon. Idag är en möjlighet att säga "ja" till saker man inte vågar. Och säga "nej" till saker som inte är bra. Ídag är en möjlighet att göra ett bättre val än igår. Idag är en möjlighet att göra något som du har skjutit på tills imorgon. Idag är det enda vi egentligen kan kontrollera.

det är inte riktigt så här det ska gå till tror jag

leka kurragömma med en nästan-treåring är liiite meningslöst. Simone och Micke leker. Hon säger till honom att räkna. "ett, två, fyra osv... Simone springer och gömmer sig det snabbaste hon kan. Micke börjar leta
"Simone, var är du?! Är Simone kanske i garderoben? Micke kollar bakom draperiet.
NEEEJ, JAG ÄL I KÖKET!
"är Simone kanske i hallen?"
NEEJ, KÖKET! UNDEL BOLDET!
"hallå, var är Siomone?"
I KÖÖÖÖKET!!

Jag känner att hon missar poängen något. 

The fault in our stars

Jag har tröttnat lite på att läsa fantasy (för tillfället). På ett sätt är det riktigt bra och man flyter ut i verkligheter som inte finns. På ett annat plan är det lite som att äta mjölkchoklad varje dag. Det blir lite kvävande, tröttsamt och inte så givande i längden. Så jag har köpt ett helt gäng "riktiga" böcker. Inte för att jag anser att fantasy inte är riktig litteratur, så jag kanske kan säga "böcker som utspelar sig i samma verklighet som jag lever i" istället för riktiga. 

Först ut är "The Fault in our stars" av John Green.  
Och jag måste säga att det att jag gillade boken räcker inte i sammanhanget. Jag älskade den här boken! Verkligen. A lot!
Det är en bok som utspelar sig från Hazel Grace, en 16 årig flicka med obotlig cancer, synvinkel. Hon har en syrgastank som hon måste släpa med sig överallt och tillbringar tiden mestadels hemma framför otaliga avsnitt av Top Model. Hon vet att hon inte har speciellt lång tid kvar och är rätt så övertygad om att det finns massor hon inte kommer hinna med. Bli kär tillexempel.

Men så träffar hon Augustus på en supportgruppmöte för cancersjuka barn. Och livet tar en ny vändning. Som tillexempel att det är ok att ha drömmar, hopp och ett socialt liv som är roligt ibland fastän man snart ska dö. Det jag verkligen gillade med boken var att den inte handlade om att vi ska acceptera och lära oss att vi ska dö. Utan att hur man lär sig att leva.  

Den var visserligen väldigt väldigt sorglig. Ungdomar som snart ska dö i cancer. Deras föräldrar som inte kan göra något åt saken. Bara att se på. Och jag grät massor. Men boken är också rolig och vitsigt och man skrattar. Och det är den här balansen som gör den helt fantastiskt.

Och dialogerna, karaktärerna, språket. Allt.
Läs!

hemma igen

Tillbaka hemma efter en vecka i Alperna. Mycket roligt att åka bräda och skidor. Men också skönt att vara tillbaks hos Simonutten. Hon kom springande och mötte mig i dörren. Fick en liten leksaksskölpadda i present. Som hon snabbt döpte om till Grodungen. 

Söndagen var nästan en vårdag i Göteborg. Vi gick ut för att köpa galonbyxor och hänga lite i Trädgårdsföreningen. Mycket roligt. Trots att jag hade huvudvärk och Micke var allmänt trött. Men allt livades upp när Ewa och Sammi kom och mötte upp oss. 

Simone ramlade och slog sig lite och har numera både ett plåster i pannan (från en gammal skada) och ett stort skarpsår på kinden. 

Men det hindrade inte oss från att äta massa pannkakor, gunga, åka rutchkana och spana in växthuset. En bra söndag. Mycket synd att det är måndag imorgon. 

På väg ner till stan

Klätterkram 

Det var riktigt varmt i solen

Årets första besök i Palmhuset

Vi gungade

Simones krigsskada

sista dagen

strålande sol idag också. Men lite hårdare backar. Eftersom det inte har snöat på hela veckan blir det mer och mer isigt. Det var bara jag, Ewa och pappa som åkte. Mamma åker aldrig sista dagen (eller första). Synd att hon inte var med. Idag var det bräda, eftersom sista dan och allt. Annars hade jag gärna åkt lite mer skidor. Hade varit perfekt att åka i tio dagar. Då hade man kunnat få ut mycket mer av både skidor och bräda. Inte många kort tagna idag. Vi har ju liksom redan tagit kort på det mesta. 

Knyter bindningar 

Lunchen före 

Lunchen efter