Tell the Wolves I'm Home

ser nu att det var länge sedan det kom en bokrecension. Säkert flera dagar. Och under tiden har jag faktiskt läst ut en bok till. Nämligen "Tell the wolves I'm home" av Carol Rifka Brunts. Och jag lägger den till högen av lite sorgliga, lite hoppfulla men mycket bra böcker.

Tell the wolves I'm home utspelar sig 1987 och handlar om June Elbus. Hennes morbror Finn har precis dött. Att han var gay var ingen hemlighet. Men att han hade en "special friend" var en stor hemlighet. Junes mamma, Finns syster förbjuder alla att prata om, titta på eller nämna den här speciella vännen. Han dödade Finn säger hon. Men June träffar Toby, som han heter. Och upptäcker att han saknar Finn precis lika mycket som hon gör. Och att han förstår. Iallafall lite.
Det handlar mycket om hemligheter och relationer. Mellan Finn och Toby, Finn och June, Finn och hans syster och om June och hennes storasyster Greta som brukade ha en väldigt nära relation men som på senare år glidit ifrån varandra.
Svartsjuka, kärlek, rivalitet, mod och styrka.
Boken innehåller så mycket fint och smart, känslosamt och klokt att jag blir mycket imponerad. Ibland kommer jag på att tycka att Junes val inte är helt genomtänkta. Men så inser jag att hon är 14, och jag hade antagligen gjort på samma sätt när jag var 14.

Jag kanske läser en bok som jag inte kan rekommendera snart. Men än så länge. Tell the wolves I'm home. Läs läs!