En man som heter Ove

Senaste lästa bok. Inte på semestern faktiskt. Utan väl hemkommen i soffan.
En man som heter Ove av Fredrik Backman.
En man som heter Ove handlar om Ove. Ove är en sur gammal gubbe utan nån som helst social kompetens eller tolerans för andra människor, och utan en önskan att ha det heller. Han är en man av rutiner och fasta principer (tycker han själv).
Till att börja med är porträttet en karikatyr, men allt eftersom jag läser utmålas ett mer nyanserat porträtt. Fredrik Backman lyckas beröra ämmnen som död, sorg efter en bortgången livskamrat, fördommar och hur man anpassar sig till världen.
Det är svårt att inte beröras av boken. Igenkänningsfaktorn är hög på sina ställen, det är både nära till skratt och nära till tårarna som rinner lite här och där. Och det gillar jag ju.
Språket är emellanåt briljant med klockrena liknelser och beskrivningar. Ibland blir det dock lite för mycket staplat. Som om författaren småfnissar själv åt sin egen rolighet när han klämmer in ännu en utbroderad liknelse, medan jag bara vill gå vidare med boken.
Dock tycker jag att man absolut ska läsa En man som heter Ove.