små och stora problem

Dessa bråk. Varje morgon. Bråk bråk bråk. Gallskrik. Ligga på golvet och vrida sig som en mask och banka med knytnävarna. ALLA HÄJ INNE ÄJ DUMMMA!!!
Och varför? För att den lilla människan vill ha kortärmat till dagis. Annars är det inte fint. Och vi snackar inte kortärmad t-shirt (som ändå skulle kunna vara ok) utan linne. Och enbart klänning som är ett linne. I svinkallt väder. Kallt utomhus, kallt inomhus. Då ska det bäras linne. Det. Driver. Mig. Till. Vansinne!!
Vi försöker kompromissa.
-Du kan ha linnet över långärmat.
-AAARGGHHHH. DUMMA DEJ
-Du kan ha långärmad klänning.
-NEEEEJ!! DUMMMA!!!
I början var vi bestämda. Klänning är finkläder, inget man har till dagis. Då har man byxor som är bekväma att leka med.  Men nu, på nåt sätt har hon manipulerat oss och bär klänning och strumpbyxor varje dag.

Dock så kom min chef precis förbi och nämnde att om bråk om kläder är det största problemet så ska man vara nöjd.
Tydligen så berättade hans yngsta dotter (gymnasieåldern) att hon har tänkte sig skolka från skolan en vecka och flyga till Barcelona för att träffa en kille. Och det är ingen idé att argumentera, eftersom hon ändå redan hade köpt biljett....
Jag känner mig plötsligt mer redo för klänningsbråket.