hösten är nog här

Känns som helgen som har passerat var den sista sommarhelgen. Nu har höstdagsjämningen varit och dagarna är markant kortare och mörkare. Men framför allt gjorde vädret en tvärvändning från 20 grader varmt och soligt till 10 grader kallt och regningt. Det är väl bara som förväntat när det närmar sig oktober. Men jag blir lika besviken varje år. Simone har blivit förkyld och jag har haft på mig min päls. Jag tror det kommer ta ett litet tag innan jag inser att det inte är att bara gå ut i t-shirt längre.

Helgen gjorde vi inte många knop på. En utflykt till Rådasjön. Fantastiskt fint ställe. Kan inte förstå att jag aldrig har varit där förut. Vi har hittat ett ställe vid sjön som inte är den mer populära infarten vid Gunnebo slott, utan en liten parkeringplats direkt ut i skogen. Hur fint som helst och nästan inga människor.

Annars har jag tränat, städat hemma, slappat lite, och Micke har sprungit långt.

Och nu är det redan Onsdag igen.

Så klart att gummistövlarna fylldes med vatten

Vi lekte i träden

Det tar sig med badandet

Varje liten höjd när vi är ute måste han klättra upp på

På söndagen åkte jag och Sim till Delsjön. Inte lika varmt, men fint ändå

Varje liten höjd som sagt

my secret life

Jag lyssnar på "Billboard Top Songs of the 80's" på jobbet (i hörlurar) och får bita mig i tungan för att inte sjunga med och hoppa runt.
Sitter i landskap...

Brittsommar

Jag vet inte. Jag måste nog säga att helger med hund är mycket roligare än helger utan hund. Visst, det kommer säkert bli jobbigt, och stressigt, och låst och så vidare. Men rent allmänt. Vi kommer ut mer. Både utflykter till skogen och bara häng i trädgården och området. Det finns en fluffig sak att klappa och skratta åt (och bli arg på också för den delen). Simone känner sig glad och stolt när hon får hålla i koppel och ropa på. Hon kommer ut mer. Än så länge. Bara win-win.

I fredags jobbade jag hemma. Fick mycket gjort, men lyckades även klämma in en kort sväng till Delsjön. Det är en sån vacker högsommarvärme att det känns svårt att hålla sig inomhus. Spike börjar bli tuffare och tuffare i skogen. Den där överlevnadsinstinkten som jag har läst att den här rasen ska ha verkar obefintlig. Han kastar sig huvudstupa ut för klippor och jag ororar mig att han ska springa rätt ut för ett stup.

Lördagen började lite kallt och dimmigt, men gick snabbt över till strålande sol och varmt. Vi packade in oss i bilen och åkte till Lindome för att spana in Östlingh & Schedin, en design/antikaffär jag har velat kolla in länge. Många coola saker till rätt så överkomliga priser. Vi köpte en lampa till hallen. Dock i affären bredvid. Bredvid ligger en bodgård där man kan köpa ägg, kött ost och annat. Vi promenerade dit, hängde lite i solen. Köpte ägg, ostar och annat gott och Simone hälsade på kaniner. Mycket trevligt. Och det intressanta är att äggen direkt från bondgården var betydligt billigare än att köpa ägg i affären. Så mycket billigare att det skulle löna sig att ta bilen till Lindome bara för att köpa ägg. På bondgården träffade vi upp mamma och åkte tillsammans till Grimmered. Där blev det sedvanligt trevligt trädgårdshäng, glass, bad och chill. Spike var överlycklig över att få springa i en stor trädgård.

Söndag blev en mycket bra dag. Jag brukar inte gilla söndagar. Mest ångest över att man inte åstadkommer nåt och att måndagen är i antågande. Men nu började jag med träning. Sen tur till Delsjön med Simone och Spiken. Sen hem för att äta och fixa lite. Mickes föräldrar hälsade på. Vi röstade. Hängde på lekplats. Och jag hann till och med jobba ett par timmar. Ingen plats för söndagsångest här inte. Och ett stort plus att det var t-shirt väder hela dagen.

Fredagen var rätt fin

Tryggaste stället när man ser läskiga ankor

Efter ett tag blev affären rätt jobbig och Spiken somnade

Vi tittade på kaniner

Vattnade hund

Som blev så trött sen att han somnade på en sko



Mycket fina löv att plocka i skogen



Och när solen skiner är allt lite extra roligt

dreamer

Ibland tror jag att Simone lever större delen av sin existens i en värld full av älvor, osynliga syskon, regnbågar glitter och guld. Hon kan prata nonstop och bygga upp hela världar och historier om Guldblomma, LaLaLa, Payo och andra kompisar. Hon vet precis var alla befinner sig och vilka de är. Och hon ser världen de befolkar. I princip hela tiden.

När vi har varit bortresta berättar hon hellre om vad älvorna har sett och gjort än vad hon själv har varit med om. På förskolan spinner hon ihop historier, och ibland är pedagogerna osäkra på vad som är på riktigt och vad som finns bara i Simones huvud. Samtidigt verkar hon ändå ha koll vad som är på låtsas och vad som är verklighet. Hon verkar bara tycka att guld, glitter och regnbågar. Älvor som flyger omkring och en massa osynliga kusiner är väldigt mycket roligare än vardagen.

the perfect setup

idag delade jag och Micke på att vara hemma med Spiken. Och i och med att han jobbade i princip alla sina timmar på förmiddagen, och jag tänkte göra likadant på kvällen, så stannade Simone hemma från förskolan. Det blev ett helt superbt upplägg tycker jag.

Först gå upp tidigt för att göra lite jobb, och dricka kaffe. Sen vaknade Simone, får hon bestämma själv blir det vanligtvis nånstans mellan åtta och nio. Frukost tillsammans i lung takt för att sedan packa in oss i bilen, tillsammans med Spiken så klart, för att åka iväg till Delsjön.

Det var tidigt på morgonen (eller ja, typ halv tio) en perfekt höstdag. Vi hade i princip hela Delsjöområdet för oss själva. Spiken fick springa lös och utforska och Simone och jag plockade kottar ock lekte.

Sen åkte vi hem för lunch. Hur bra som helst.

Micke kom hem vid ett. Och jag åkte iväg till kontoret. Och eftersom jag ändå jobbar mer effektivt på eftermiddagen stör det inte alls att klockan närmar sig sju. Snarare tvärtom. I och med att alla har gått hem kan jag lyssna på musik på hög volym.

Det hade varit grymt att kunna jobba så lite mer oftare.

Spike tyckte det var roligt på stranden. Fastän han blev rädd för ankorna

Solen sken och vi lekte i skogen

Sen på eftermiddagen var det jobbdags

Vi gör nästan mer grejer med hund än utan

tillbaka på kontoret efter helgen. Samt några dagar jobbandes hemma. Ibland har svårt med att fokusera på jobbet då jag sitter hemma. Kommer på andra saker jag skulle kunna göra. Tvätta, bädda, diska upp. Jag ska bara... Det är lite av samma anledning jag är lite tveksam till att gå ner i tid och jobba exempelvis 80%. Det skulle innebära ungefär 10 000 mindre i bruttolön och en ledig dag i veckan. Men känner jag mig själv skulle jag "passa på " att städa, dammsuga, fixa nåt hemma. Allt det där som inte hinns med i helgen. Och jag har ingen lust att bli en dyr hemhjälp till mig själv. Men att vara hemma ledig och hitta på roliga saker. Det är en helt annan grej det.

Annars i helgen har vi firat femårigt bröllopsjubileum. Helt galet att jag har varit gift i fem år redan. Och ihop med Micke i tio år. Tio år! Hur länge som helst. Vi kom äntligen iväg till Thörnströms för firande. Har velat gå dit sen vårt ettåriga bröllopsjubileum, men på något sätt har det alltid kommit något annan i vägen. Men nu så. Föräldrar kom hem till oss för att vakta barn och hund. Vi klädde oss i fina kläder och tog oss iväg till en helkväll i matens tecken. Och det blev verkligen en matorgie. Pilgrimsmusslor, kalv, bergstunga, hare, gåslever, choklad, och mycket mer. Allt ekologiskt, av högsta kvalitet och fantastiskt gott. Jag var fortfarande mätt och hög på smakerna morgonen efter. En mycket trevlig kväll för oss.
Simone hade varit lite ledsen och ur fas, men det hade gått bra ändå.
Lördagen så sprang Micke ännu ett halvmaraton. Under tiden promenerade jag, Simone och Spike till en lekplats där det lektes vilda lekar. Mest från hundens sida. Den självbevarelsedriften jag har hört att den här hundrasen ska ha verkade obefintlig. Han kastade sig utför klippor, rullade ner för backar och gjorde om det igen. På kvällen kom Carolina och Alice och hälsade på. Micke lagade middag, tjejerna lekte vilda fantasilekar och jag och Carolina försökte prata med varandra.
Söndag blev en lite allmänt seg dag. Solen sken och vädret var strålande. Men jag var trött med lite ont i halsen och dålig motivation. Hade velat fixa massa grejer, men blev bara en tur till skogen (visserligen mycket rolig) och slapp i soffan (visserligen välbehövt).
På det stora hela hade jag velat ha mera helg. När vill jag inte det.

Enda bilden från Thörnströms. Brööd

Spiken är riktigt duktig i koppel. Även om han tycker en hel del saker är rätt läskiga

Simone gillar hösten. Finns massa löv att plocka

Magi på hög nivå

Och i skogen fanns det mycket spännande att se

plötsligt så har sommaren kommit tillbaka

snart en vecka med valp. Och hittills funkar det förvånansvärt enkelt. Små valpar ska ju sova mesta tiden, och det är det han ägnar sig åt också. Nästan hela natten med. Vissa avbrott för att snabbt gå ut vid fyratiden på morgonen och sen sova igen. Han kommer säkert bli busigare framöver, men nu är det chill.

Simone har anpassat sig bra också. Hon leker fint med honom ute och är väldigt engagerad. Inne kan hon vara lite mera tveksam och rädd. Hon tycker det är obehagligt om han nosar och går upp på hennes stol, och vill ogärna att han ska komma för nära i soffan. Bättre att vara reserverad och försiktig än för mycket på helt klart. Hela situationen är nog lite främmande och lätt jobbig för henne, i och med att hon inte längre är i centrum och får all uppmärksamhet av oss som hon är van vid. Utbrott och gråt är mer frekvent nu. Och hon har också konstaterat att hon vill sova  i våran sägn igen, för det är inget kul att sova ensam. I och med att Spike sover i vårat rum gissar jag att det hänger ihop. Men för min del, är hon mer än välkommen i vår säng.

en ny fas

nu har vi hämtat lilla valpen. Spike som Simone nöjt döpt honom till efter draken in Ponyville.

Dagen innan vi skulle åka och hämta honom var jag och pappa och Sim iväg och köpte säng, lite leksaker och mat. Så vi kände oss relativt laddade.

Vägen från kenneln hem kändes evighetslång. Även om det bara är lite över två timmar. Men det gick hur bra som helst och Spike sov i princip hela vägen. Min oro, att han skulle kräkas över "nya bilen" befogades aldrig.

Väl hemma var Spike lite lugn och reserverad och ägnade mesta av tiden till att bekanta sig med sina nya omgivningar. Nosa runt, sova lite, leka lite, han verkade väldans lugn tyckte jag. Fast redan dagen efter har han tuffat till sig, gjort sig mer säker och leker nu vilt i trädgården utanför. Jag har fullt sjå med att hindra honom från att äta jord, puts eller spaljeér.

Nätterna har varit väldigt stillsamma. Jag hade förväntat mig gråt och gnäll och tassande hela natten. Men han har bara lagt sig i sin säng och sovit.

Så än så länge har allt gått över förväntan enkelt. Och framför allt så har Simone svängt från att vara supernegativ till hund till att vara tillgiven, nyfiken och väldigt nöjd. Jag tror att faktumet att vi valde "hennes" namnförslag gjorde stor skillnad.

Jag och Micke har delat upp veckorna och turas om att jobba hemma. Tur att vi båda har såpass flexibla jobb. För mig iallafall spelar ingen roll ifall jag är på kontoret eller inte.

Enda problemet är att hunden är så väldans svår att fotografera.



Murbruk verkar vara en viktig del av kosten



Här har vi precis kommit hem