roliga saker barnet säger

Simone berättade om ett gäng fina julbockar som hon och Micke hade sett. Och att det skulle vara roligt att ha en. Vi diskuterade var den skulle stå.
Simone tyckte att på balkongen var en bra plats.
Jag tänkte att på balkongen är vi inte så mycket så det är bättre i trädgården eller i trappan.

MEN MAMMA, DEN KAN INTE STÅ I TJAPPAN, DEN KOMMEJ BAJJA SÅ MYCKET I DÄJ, SÅ DET ÄJ BÄTTJE ATT DEN STÅJ UTE.

Såklart.

vem lär vem egentligen

jag sitter framför datorn på morgonen och arbetar, i pyjamas.

Det fyraåriga barnet hemma går upp, klär på sig, borstar tänderna och kommer i till köket.

MEN ANNA (för jag är alltid anna när det är nåt uppläxande som gäller) NU MÅSTE DU FAKTISKT SKYNDA DIG. DU KOMMEJ FÖJSENT TILL JOBBET.

matinspiration come back to me

jag hade en period, en rätt så lång period till och med, då jag lagade massor med mat. Jag var intresserad av mat. Jag läste på mycket om råvaror, jordbruk, import/export av mat. Olika sätt att äta på. Matlagningen blev ett stort nöje. Jag inte bara lagade mat. Jag även bakade bröd, gjorde müsli, knäckebröd, kakor, allt möjligt. Det var roligt, jag åt bra, och matlagningen var ett sätt att slappna av på.

För tillfället har jag verkligen kommit ifrån det. Lusten att laga mat, kolla upp recept och ingredienser, handla och sätta ihop goda middagar har liksom försvunnit. Det är väldigt tråkigt. Inte bara för att jag saknar det lite. Men också för att vi som resultat äter sämre. Istället för lagade middagar så blir det tortellini eller spaghetti med ägg. Den varierade kosten jag satsade på förut är som bortblåst. Matlagningen har nästan blivit som ett måste och inte ett nöje.

Jag vill verkligen hitta ett sätt att komma tillbaka till nöjet En trigger till matlagninginspiration var när jag och Micke hade varannan vecka matansvar. Det gjorde att man inte behövde laga någon mat alls under en vecka, och sen hade fullt ansvar för all mat nästa. 

Vi började med det ett tag för ett par veckor sen. Men av nån anledning rann det ut i sanden.  

home alone

Micke och Simone har åkt till Bryssel. De ska vara borta tills Tisdag kväll. Just nu känns det som en evighet. Men jag gissar att tiden kommer åka förbi i ett blink.

Men jag är helt ovan vid att vara så sysslolös. Varje dag är det lek, jobb, mat, promenader och träning. Igår plötsligt. Ingen Simone och Micke. Inget att göra. Jag hade gett blod dagen innan, så ingen träning heller. Kvällen sträckte sig oändlig framför mig. Full med möjligheter... Det slutade med att jag lade mig i sängen och tittade på Tv-serier.

Det är lite pusslande med hunden och jobbet för tillfället. Speciellt när Micke inte är hemma. Spiken bör ju inte vara ensam mer än ett par tre timmar. Och i och med att det tar trettio minuter att köra till kontoret så blir det inte så mycket arbetstid på plats. Som tur är kan jag jobba hemma mycket. Och har en flexibel chef. Och bra hundvakter. Men lite pusslande.

Dock. De fåtal dagar nu i November och December som solen sken och jag var ute och promenerade med Spike innan jobbet kändes det fett värt det. Och ensam hemma fast ändå inte. Mycket bra också.

Projekt bokhylla går inte riktigt framåt som jag har tänkt. Om jag ska vara helt ärlig, det går inte framåt alls. Jag har fortfarande stora förhoppningar att vara färdig till julafton. Men jag börjar tvivla. Behöver egentligen typ ett ordentligt ryck. Men på nåt sätt så kommer massa annat i vägen. Men jag har inte gett upp hoppet ännu. Ska försöka lite på egen hand i helgen.

Annars är vädret inte särskilt juligt, trots att alla hus i området försöker hårt med stjärnor, glitter, ljus och granar. Men idag regnar det.

Kvällspromenad till gräddhyllan igår kväll

last month. let's make it a good one

det är redan December. Svindlande snabbt och det blir 2015. Vi har ett helt gäng med projekt hemma som vi har tänkt ska bli klara innan jul. Har känts som det är evigheter dit. Men inte längre. Nu börjar jag tvivla. Men har fortfarande förhoppningen att bokhyllan ska bli klar. Och fönsterbrädorna med för den delen. Och så ska jag julpynta lite. Och... Ja. Ingen mer plats.

På Torsdag åker Simone och Micke till Bryssel och jag blir ensam kvar med Spiken. Kommer sakna dem massor och oroa mig säkert hela tiden. Jag är en mes.

I helgen fyllde pappa år. Vi åkte dit för middag. Mycket trevlig tillställning med god mat, trevligt sällskap och snälla hundar.

Simone är mycket förtjust i sin Ewa



Fin tårta



Pappa, fortfarande ung

Koncentrerad presentöppning

Pappa fick en resa

Simone älskar som vanligt tillställningar med mycket folk. Här förevisar hon ett egentillverkat bildgalleri