Jag skyller på att det är en så kort månad

Min ambition att bli lite bättre på att skriva tunnades ut lite nu under Februari. Men det har varit så bistert tråkigt på så många sätt och vis att jag verkligen inte haft någon som helst lust att sätta mig ner och skriva ner det.
Men så klart, när jag tittar bakåt vad mina dagsanteckningar säger för de senaste veckorna så har det inte varit allt dåligt. Så klart.
Trevliga frukostar varje morgon. Micke går upp först, gör te, smoothie och kokar ägg. Dukar upp och väcker alla andra. Simone är alltid bäst. Vi har klättrat, sprungit och varit på jiu-jiutsu. Så mycket kul också.
Men jag tänker att jag är trött. Trött på vädret. Trött på grått och blött. Trött på att lampor hemma inte funkar. Och att ibland funkar inte jag som jag vill.
Men som det brukar vara. Har man några dåliga dagar, så glömmer man snabbt de bra dagarna. Och solen har ju faktiskt skinit. Och det är hopp om vår.
För övrigt så har vi varit på jiu-jitsu. Och klättrat. Och jag har pratat med min kollega om vad hans barn gör på fritiden. Och man tänker inte på det så mycket. Men det är otroligt hur mycket man påverkar sina barn med sina egna intressen. Simone klättrar och tränar kampsport, samt sjunger och spelar instrument. Vi ska åka skidor och Micke vill vandra och tälta med henne. Johan berättade hur mycket han försöker intressera sina barn för fotboll, och att han satte dem i nån träning där de bara får testa olika bollsporter. Jag undrar om barn har möjlighet att utveckla sådant de själva vill. Och hur ska de kunna hitta det. Om de styrs av föräldrar hela tiden.

Precis innan resten av snön smälte var det riktigt fint solsken

Solnedgångarna ute vid Arendal är otroligt fina. De dagar solen syns...

Det är så roligt att se. Den fokuserade uppmärksamheten vid träningen.

Hon är stark och klarar så mycket själv nuförtiden

Och har även blivit himla bra på att ta kort