outing

Micke var inte  hemma på förmiddagen. Och hunden måste såklart gå ut. Och jag tycker det är väldigt tråkigt att promenera i grannskapet. Känns bara som om man måste avverka någonting. Mycket trevligare att åka på utflykt. Så jag och Simone packade ihop oss, trots ihållande regnskurar, och åkte iväg till Gunnebo Slott. Jag har aldrig varit där. Men varit rätt så nyfiken. Och tänkte att det kommer inte finnas särskilt mycket folk på grund av det kassa vädret. Nästan inga människor, men mycket fint att se på. Simone konstaterade att hon var mycket nöjd. Speciellt efter att hon hade konsumerat kanelbullen.

Uppför

Det var väldigt blött

Men Simone hade roligt ändå

Speciellt när hon fick avsluta med en bulle

tomorrow, you're always a day away

Att skjuta upp saker. Prokrastinera, från latinets pro crastino, tillhörande morgondagen.
Något vi alla gör hela tiden av varierande orsaker. Tror till och med det finns ett talesätt, jag vet inte om det är skämtsamt eller inte som låter "skjut inte upp det du kan göra i övermorgon till imorgon" eller nåt liknande. Parodi på det där vanliga "skjut inte upp till morgondagen det du kan göra idag"

Jag tror att vi alla är lite kortsiktiga i sättet vi tänker på. Är något jobbigt idag vill vi inte göra det.
Även om vi vet att det blir mycket jobbigare ju längre vi väntar på det. Folk tenderar vilja ha en mindre summa pengar nu jämfört med en större summa om ett par månader. Instant gratification.
Det är kanske inte alltid fel att skjuta upp saker. Ibland kan det vara bra att prioritera bort något till förmån för något annat som man hellre vill göra.
Iallafall. Det kan vara bra att tänka. Är det här något jag kommer ångra om jag inte gör nu? Är svaret ja, så är det kanske lika bra att gör det direkt. Kommer jag ångra det sen? Som till exempel så är jag rätt säker på att jag kommer ångra i framtiden om jag struntar i att borsta tänderna idag. Så då kan jag acceptera känslan av att jag inte har lust eller ork. Och göra det ändå. Lättare att skriva än att göra. Såklart, som med alla dessa saker.
Sen så tror jag att saker är dömda att misslyckas om och om igen om man inte känner en personlig motivation och ett eget åtagande. Om vissa saker inte spelar nån som helst roll för mig. Så kommer jag inte gör dem.


Eller så skräms man av storleken av åtaganden, och tänker inte på att bara göra en liten del i taget. Läste om ett bra exempel om snöskottning. Om man gick ut och skottade bara den nyfallna snön varje dag så tog det kanske en kvart dagligen. Väntade man tills allt hade fallit klart så tog det flera timmar en vecka senare.
Samt också att ta bort den moraliska aspekten. Jag är inte en sämre person om jag inte äter/tränar/städar. Man är inte mer eller mindre bra människa. Man har bara olika saker som är viktiga för en själv.
Det gäller att hålla sig till det.
Och nej, jag har ingenting egentligen att komma fram till. Bara en tanke på hur lätt det är att göra saker senare.

Back again

Hemma nu. Sedan mer än en vecka. Om de två veckorna i England gick i lagom lunkande takt så flög den senaste veckan hemma med överljudsfart. Trots det. Väldigt skönt att vara hemma igen.

Tänkte däremot slänga upp några bilder från veckorna i Warwick och några timmar i London. I och med att min dator inte funkade med bilder kommer det nu istället.

Bara så jag inte glömmer hur det var.

Warwick var övveraskande grönt för att vara en gammal medeltida sten stad. Fylld av gömda passager och slingriga vägar .

Blommor täckte många husfasader

Och jag har förstått att trädgårdar är en stor grej för engelsmän

London är fantastiskt på alla sätt och vis

Uråldrigt och massivt

Blandat med nybygge

Folk, båtar och liv överallt

Så mycket att jag var tvungen att varva ner med lite te då och då.

I Warwick gjorde jag till slut ett besök på slottet.

Det var det väl värt. Spenderade säkert över tre timmar på att gå omkring och klappa gamla stenar.

dags för uniform?

Jag har upptäckt att jag egentligen har packat lite för mycket kläder för två veckors jobb. Jag tenderar att alterera mellan ett par svarta kostymbyxor och ett par chinos. Och olika t-shirtar. Tar ungefär tre minuter att klä sig på morgonen. Och det är oväntat befriande och skönt.
Speciellt när jag tänker på hur jag hemma står framför min överfyllda garderob, sliter mitt hår och verkligen tänker på att jag har ingenting att sätta på mig.
Samtidigt måste jag fundera på ifall de här kläderna är passande, vilket intryck kommer jag göra, kommer folk ta mig seriöst på möten.
Killar har det så mycket lättare. En kostym, lätt att variera med olika skjortor eller accesoarer. Och de blir alltid betraktade seriöst, samt att det även blir en typ av igenkänning eller signatur.
Det finns även en intressant artikel om varför framgångsrika personer (läs män) har samma outfit på sig varje dag. Läs här: Why Successful Men Wear the Same Thing Every Day
Iallafall. Något att fundera på.
Dock älskar jag kläder och att klä mig i roliga och snygga saker. Men kanske på morgonen på väg till jobbet inte är rätt ställe att fundera på att uttrycka sin kreativitet.

inte det inlägget jag planerade

Jag skulle egentligen skriva lite om helgens aktiviteter. Samt lägga upp ett helt gäng med bilder. Men av någon anledning funkar det inte att ladda upp bilder. Sjukt irriterande. Teknologi är alltid emot mig.
Hela veckan har jag haft problem med att min dator plötsligt låser ut mig. Jag har ringt till Volvo IT typ sju gånger. De har låst upp. Sagt att jag måste uppdatera mitt lösenord på telefonen (vilket jag gjort) och sen konstaterat att problemet är löst. Några timmar senare händer samma sak. Det driver mig till vansinne.
Träning varje dag (nästan) funkar rätt bra här. Helt enkelt för att det inte finns så mycket annat att göra. Dock har jag tröttnat lite på att springa.
Så igår gick jag ner till parken där jag har sett en grupp köra Military Fitness förut. Jag frågade om jag kunde vara med. Och sen var det bara att köra.
Roligt. Lite som Cross Fit, fast med mycket mer kondition. Och inga vikter. Mycket benböj, armhävningar, ännu mer benböj, springa från träd till träd, göra spurter, hög hopp, olika magövningar och så vidare.
Förvånasvärt nog tyckte jag det var väldigt roligt att träna i grupp. Brukar inte göra det annars. Tror att jag har blivit Cross Fit skadad.
Det var iallafall skönt att köra 1,5 timmar med lite tyngre (dvs använda mer muskler) än löpningen. Och man blir alltid mer motiverad att köra lite extra när andra hejar än när man hejar på bara sig själv.
Idag har jag till och med lite lite muskelvärk.
Gött

dresscode

Här på kontoret, som på de flesta andra kontor förutom i Göteborg, är det dresscode som gäller. Det vill säga, man går inte klädd i jeans till jobbet. Män är klädda i kostym. Kvinnor i kjol, dräkt, kostymbyxor eller anat. Allt mycket prydligt.
Förutom på fredagar. För då får man ha jeans.
Och det är samma här som på andra ställen där liknade klädpolicys gäller.
Alla dagar ser människorna väldigt strikta och prydliga ut.
Men på fredagar verkar de komma i sina allra slappaste kläder.
Det är jeans, hoodies, fleecetröjor, sneakers och slappa t-shirtar som gäller.
Och plötsligt ser alla ut som helt andra personer. Och ungefär tio år yngre. Och inte alls särskilt seriösa.
Det är som om man får en inblick i hur de är på riktigt. Hemma hos sig själva.  Medan allt det andra alla andra dagar är en utklädnad.
Det är lite intressant. För hade jag kommit in på kontoret och alla hade varit klädda så här slappt. Så hade jag omedvetet ifrågasatt deras kompetens. Medans de i själva verket är precis lika kompetenta som de var i Trosdags. Fast de jobbar i en hoodie.

har vi mer timmar hemma?

har fallit in i en typ av rutin här redan. Efter bara fyra dagar.
Men det funkar ypperligt bra.


07.00 ringer väckarklockan. Jag vaknar utvilad, hittills före klockan.
07.30 frukost serverad på nedervåningen
08.30 min skjuts till jobbet kommer
09-17.30 jag är på kontoret
18.00 tillbaka på mitt rum, slappar lite, äter nötter, dividerar med mig själv
18.30 -19.30 ute och springer
19.30 dushar och så vidare
20.00 äter, slappar, läser, ringer, mailar
21.30 lägger mig i sängen
22.00 sover


Och jag inser att det är ungefär vad jag hinner med på en dag. Finns inte plats för mera. Tror jag.
Fast hemma, förutom allt det där ovan, så trycker man även in:
Laga mat
Städa
Hämta/lämna på dagis
Promenera med hunden massa gånger
Socialisera
Leka med barn
Ta barn till diverse aktiviteter
Fixa saker i lägenheten
Umgås med sin partner
Och säkert nåt mer som jag glömmer


Förstår inte riktigt hur det är möjligt.
Inte konstigt att vi ibland känner oss jagade och stressade

Warwick for some work

Befinner mig för tillfället i Warwick för två veckors tjänsteresa. Tanken var först att Micke och Simone skulle komma ner sista helgen. Men det visade sig att biljetterna kostar typ 6000 för två personer. Känns lite ovärt för två dagar. Så jag stannar två helger ensam. Börjar redan planera in en tripp till London. Kanske kommer gå på 6000 ändå...


Warwick är en gammal stad, med ett slott i mitten som byggdes redan 1068. Tyvärr brann stora delar av staden ner på 1500 talet. Så det mesta är nybyggt under 1600 talet.


Bed&Breakfast som jag bor i är en pytteliten byggnad i Tudorstil byggd 1480. Som Micke påpekade är det lite roligt att bo någonstans som stod färdigt innan Amerika upptäcktes av Europeerna.
Sheila, ägarinnan till huset, berättade att en gång hade hon en Amerikansk gäst som försökte karva loss en bit från en bärande pelare i matsalen för att ta med sig hem. Jag bländas av dumheten.


I och med att jag är enda gäst känns det lite som att bo hemma hos någon. Sheila och hennes man bor där också så klart. Fast jag får frukost serverad, tidningen utlagd på bordet och någon bäddar min säng. Rätt lyxigt.


På en annan not. Jag och Micke har gått med i en Whole Life Challenge med Cross Fit. Menas att man under 56 dagar (tror jag) ska utmana sig själv med ett antal saker i livet. Typ äta på ett visst sätt. Träna. Dricka vatten. Äta vitaminer osv. Och jag upptäcker hur svårt det är att äta enligt utmaningen när man är på resa. I och med att mjöl och socker inte är tillåtet så begränsas urvalet nästan till ingenting. Allting innehåller antingen mjöl eller socker i någon form. Jag har inte tänkt förut hur mycket småsaker jag slentrianäter. Typ chokladbitar, skorpor, godis, etc. Nu får jag tänka lite.


Och i England äter folk chipspåsar till lunch.


Just saying.

det blev världens bästa party

Simone har laddat för sin födelsedagsfest i flera månader säkert. Hon har planerat och tänkt och funderat på kläder, lekar, vilka som skulle komma.
Idag var det äntligen dags.
Jag var lite orolig att ingen skulle komma. Men det slutade med att nästan hela förskolan kom. Och Alice. Och Rikard. Och till och med Ewa och Sammi.
Vi hade kalaset på Göta. Jag var ute i sist stund som vanligt och tillbringade hela morgonen med att baka kanelbullar och rulla chokladbollar.
Men trots det. Och trots att jag var nervös innan blev kalaset en succé.
Diana, som höll i det gjorde ett mycket bra jobb och alla barnen hade väldigt roligt. De fick klättra och springa, gunga i ringar och hoppa från boxar. Skattjakt, hinderbana och lite andra lekar. Till och med alla föräldrar var väldigt nöjda.
Och efteråt var alla helt slut.

Alla lyssnade mycket engagerad

Sen började lekarna

klara färdiga....

kryp framåt!

Spring!

Vi hade även finbesök av Ewa. Och en hund

Massa presenter

Och vi avslutade med lite asiktsmålning