Befinner mig för tillfället i Warwick för två veckors tjänsteresa. Tanken var först att Micke och Simone skulle komma ner sista helgen. Men det visade sig att biljetterna kostar typ 6000 för två personer. Känns lite ovärt för två dagar. Så jag stannar två helger ensam. Börjar redan planera in en tripp till London. Kanske kommer gå på 6000 ändå...
Warwick är en gammal stad, med ett slott i mitten som byggdes redan 1068. Tyvärr brann stora delar av staden ner på 1500 talet. Så det mesta är nybyggt under 1600 talet.
Bed&Breakfast som jag bor i är en pytteliten byggnad i Tudorstil byggd 1480. Som Micke påpekade är det lite roligt att bo någonstans som stod färdigt innan Amerika upptäcktes av Europeerna.
Sheila, ägarinnan till huset, berättade att en gång hade hon en Amerikansk gäst som försökte karva loss en bit från en bärande pelare i matsalen för att ta med sig hem. Jag bländas av dumheten.
I och med att jag är enda gäst känns det lite som att bo hemma hos någon. Sheila och hennes man bor där också så klart. Fast jag får frukost serverad, tidningen utlagd på bordet och någon bäddar min säng. Rätt lyxigt.
På en annan not. Jag och Micke har gått med i en Whole Life Challenge med Cross Fit. Menas att man under 56 dagar (tror jag) ska utmana sig själv med ett antal saker i livet. Typ äta på ett visst sätt. Träna. Dricka vatten. Äta vitaminer osv. Och jag upptäcker hur svårt det är att äta enligt utmaningen när man är på resa. I och med att mjöl och socker inte är tillåtet så begränsas urvalet nästan till ingenting. Allting innehåller antingen mjöl eller socker i någon form. Jag har inte tänkt förut hur mycket småsaker jag slentrianäter. Typ chokladbitar, skorpor, godis, etc. Nu får jag tänka lite.
Och i England äter folk chipspåsar till lunch.
Just saying.
Warwick är en gammal stad, med ett slott i mitten som byggdes redan 1068. Tyvärr brann stora delar av staden ner på 1500 talet. Så det mesta är nybyggt under 1600 talet.
Bed&Breakfast som jag bor i är en pytteliten byggnad i Tudorstil byggd 1480. Som Micke påpekade är det lite roligt att bo någonstans som stod färdigt innan Amerika upptäcktes av Europeerna.
Sheila, ägarinnan till huset, berättade att en gång hade hon en Amerikansk gäst som försökte karva loss en bit från en bärande pelare i matsalen för att ta med sig hem. Jag bländas av dumheten.
I och med att jag är enda gäst känns det lite som att bo hemma hos någon. Sheila och hennes man bor där också så klart. Fast jag får frukost serverad, tidningen utlagd på bordet och någon bäddar min säng. Rätt lyxigt.
På en annan not. Jag och Micke har gått med i en Whole Life Challenge med Cross Fit. Menas att man under 56 dagar (tror jag) ska utmana sig själv med ett antal saker i livet. Typ äta på ett visst sätt. Träna. Dricka vatten. Äta vitaminer osv. Och jag upptäcker hur svårt det är att äta enligt utmaningen när man är på resa. I och med att mjöl och socker inte är tillåtet så begränsas urvalet nästan till ingenting. Allting innehåller antingen mjöl eller socker i någon form. Jag har inte tänkt förut hur mycket småsaker jag slentrianäter. Typ chokladbitar, skorpor, godis, etc. Nu får jag tänka lite.
Och i England äter folk chipspåsar till lunch.
Just saying.
1 kommentar:
Tack för att du bloggar nu! tycker om att läsa när du skriver.
Angående WLC, så fyller det ju en funktion när vi medvetliggörs om dessa saker.
Jag tycker ju egentligen det är OK med både socker och mjöl i rimliga mängder. Det viktiga är att få göra valet själv.
Skicka en kommentar