Jag har spenderat tre dagar på kurs för att försöka lära mig vilka mål jag har med min karriär och ifall jag verkligen vill bli chef och isåfall om jag hade varit en passande sådan.
För mig är det en komplicerad tanke eftersom jag så länge jag kan minnas har varit extremt dålig på att sätta mål och planera framåt.
–Vad ska du göra i helgen? Jag vet inte det är bara torsdag, kan inte planera så långt. Hur kommer det sig att du är ekonom? Nähä, du hade inget bättre för dig ett tag, så du spenderade fyra år av ditt liv på Handels. Intressant. Nu gör du karriär. Hmmm??
Jag gör bananskalskarriär. Antagligen är det bara en tidsfråga innan jag ramlar och hamnar på arslet.
Kursen var, trots min något negativa inställning till psykologer, väldigt bra. Inga dörrar öppnades men kanske nån liten dörr inom mig hamnade på glänt. Framför allt så är i alla fall jag väldigt ovan vid att analysera mig själv i en sån stor utsträckning, och det händer aldrig att jag ens frågar min vänner vad de tycker om mig egentligen. Det är jobbigt och tungt och väldigt ovant att göra tillsammans med ett gäng människor som jag aldrig träffat förut. Men det var bra människor och jag träffade någon jag kanske kan bli vän med.
Så sammanfattningsvis en bra kurs, men nu har jag massa tankar och jag har ännu inte riktigt landat och förankrat dessa. Återkommer när jag har samlat ihop trådarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar