Efter att ha blivit omhändertagen så länge kände jag mig i bra form för att ge mig ut och promenera. Jag har egentligen inte hunnit se så mycket av Bukarest till fots och i dagsljus så jag tyckte det var dags.
Måste säga att mina känslor för staden har vuxit med tiden jag har varit här. I början tyckte jag atmosfären var väldigt ogästvänlig med stora avenyer, imponerande och skrämmande hus och nedgångna gränder. Men i solskenet och till fots så har jag upptäckt så mycket mer. Mysiga gator, fina passager, trevliga caféer, vacker arkitektur och trevliga människor.
Blue sky walk
Hotell Intercontinental. Det var härifrån polisen sköt mot demontstranterna när revolutionen började. Kallas i folkmun "Point Zero"
Vacker men sliten balkong. Alla hus ser mer eller mindre ut så här. Bara en skugga av hur de var förr.
En undangömd passage från Calea Victorei
Kontraster
Minnesmonumentet över revolutionens offer. En ständig och sorglig påminellse för Bukarestborna, tillsammans med det gräsliga "Peoples Palace"
Efter sex timmars promenerande var jag full av intryck men helt slut och hade väldigt ont i fötterna. Jag hade hoppats på att fånga en taxi för att ta mig sista biten men tyvärr lyckades jag inte med det och fick gå hela vägen till hotellet. En snabb dusch och jag var iväg igen. Jag och Marie Josee och två tjejer som jobbar på KPMG träffades ute för en middag. Det var väldigt trevligt och mycket god mat. Jag måste säga att jag uppskattar att träffa alla dessa tjejer som reser på egen hand, gör karriärer utomlands och klarar sig själva. Hur det än är så är det fortfarande ovanligt att företag skickar ut kvinnor på expatriot tjänster. Vanligtvis är det män som får dessa positioner och kvinnor får ofta leva med att hela tiden få frågan
-Men varför åker du till Rumänien själv, vad säger din man om detta, klarar du verkligen detta. Jag skulle verkligen vilja höra en man få dessa frågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar