books in my ear

idag blev det sent.. sent. Jag har på sista tiden haft så mycket att göra på jobbet att jag varken orkat eller hunnit med någonting som helst annat. Jag missköter de få kompisar jag har kvar, för när jag kommer hem långt efter nio har jag varken lust eller ork att prata med någon. Jag lovar mig själv att imorgon eller nästa vecka eller veckan därpå, då ska jag ta tag i det. Då ska jag ringa alla jag känner, då ska jag komma iväg och vara social, vara en del av hur man ska vara. Men sen blir det ändå inte av. Och när jag inte tänker på det så saknar jag det inte. Det är bara när jag medvetandegör längden av tid som passerar mellan telefonsamal eller träff som jag känner att det kanske inte är rätt sätt att leva på.

Kom iväg så sent från jobbet att jag inte orkade cykla hem. Lånade mammas bil istället i tron att det skulle gå snabbare. Men sen fick jag ändå tillbringa tjugo minuter med att leta parkering, så det gick nog på ett ut. Men jag slapp att bli dränkt iallafall. För det regnar i Göteborg igen.

Har verkligen fastnat i ljudboksträsket. Jag vill lyssna på min ljudbok hela tiden. Jag har hörlurar på mig när jag äter frukost, när jag cyklar, när jag går omkring i lägenheten, när jag borstar tänderna, när jag ska sova. Det är än fantastiskt bra uppfinning. Det är som om jag kan läsa nästan hela tiden. Även om jag gör andra sker. Dock funkar det inte att lyssna och skriva samtidigt, så jag har pausat en liten stund.

Nu börjar jag skriva lite osammanhängande känner jag. Tydligt tecken på att det är dags att sova. Och lyssna på ljudbok.