torsdag 2 oktober 2008

fördommar

ligger i sängen och läser folks CVn. Det är så väldigt svårt, hur kan man avgöra bara på några meningar. Jag känner att mina fördommar haglar över varje personbeskrivning jag läser.

"Conny är punktlig och nogrann" -Jaha, han är en paragrafryttare. "Lena tycker om att jobba med människor" -Vadå, ska hon säga att hon är enstörig och hatar männikor och förresten har hon inget hos oss att göra, det är du och datorn som gäller. "Albert är snäll och jordnära" -Snarare tråkig och fantasilös. "Pia är trevlig och tycker om att arbeta med siffror" -What the fuck, du är ju ekonom, och tycker om att arbeta med siffror, kors i taket. "Sheila är energisk och inte rädd att säga vad hon tycker" -Jaså en sån överdrivet käck en, som aldrig kan hålla käften.

Hur sjutton kan jag besluta vem jag vill ta in på intervju med detta urval, hur gör man, det känns helt omöjligt.

Fortfarande turbulent på finnansmarknaden så det enda jag sitter och gör är pengar, pengar och pengar. Jag hinner inte med mitt resterande jobb.

Lyckades äntligen tvinga mig ut och springa idag. Framför allt genom att berätta för Hans på kontoret att jag skulle skulle göra det eftersom jag vet att han kommer fråga imorgon. Då går det inte att backa ur. Gick hyfsat bra, inte lika stark som jag var när jag var på topp, men inte lika dålig som jag trodde att jag skulle vara.

Letade efter ljudböcker för att ha nåt att lyssna på när jag kommer igång att springa igen. Gissa vad jag hittade. Stephanie Meyers, mina vampyrböcker, alla avsnitten. De förföljer mig. Och mina böcker kommer först i Oktober.

1 kommentar:

Mikael sa...

Tja det är väl därför man har intervjuer, för att se om de verkar som CV påstår... Vad söker du egentlligen om det bara är negativa fördommar?

Kell är uthållig och gör som man säger... :-)

Någon sådan skulle jag vilja ha till jobbet. Visst är det bra när folk tycker till och tänker men ibland hade det varit bra om det var mindre tänkande om mera jobbande tycker jag.

Bra jobbat att komma ut och springa! Det är inte lätt att motivera sig nu när mörkret är här. Jag måste bara ha terapin. En chans att komma bort från Pajala, mentalt åtminstone.

Jag tycker det är jättekul att de där böckerna förföljer dig. Förlåt, jättekomiskt menar jag.

Sorry att jag var så kort över telefonen, var inte meningen. Lite stressad bara. Av vadå? vet inte riktigt, hungrig mest tror jag.

syns i övermorgon