adrenalin rush

efter att ha lämnat Simone på dagis kör jag till kontoret i godan ro, lyssnar på musik, är glad att bilen funkar som den ska, stannar för att släppa fram spårvagnen, och blir påkörd bakifrån.

Och innan alla kastar sig på telefonen. Jag är ok, bilen är ok, Simone var inte ens med, fast Muminmamman ramlade ner från sätet.

Men det blir en rätt rejäl smäll, trots att det är så låga hastigheter. Jag stod ju stilla och bilen bakom kan inte mer än krypkört eftersom trafiken är rätt så tät på morgonen. Men man blir ju rätt skakig och lite darrig. Kvinnan som körde på mig var nog ännu mer skakig och upprörd än jag. Men vi konstaterade att vi hade tur, det blev inga skador eller märken på någon av bilarna. Och vi sa hejdå med en kram och kör försiktigt.

Och på grund av adrenalinrushen gör det inte så mycket att kaffeautomaten på kontoret är sönder. Jag känner mig helt speedad ändå.