så gott som hela veckan jag har varit bortrest så har det gått jättebra för Micke att lägga Simone. Hon har somnat (relativt) snällt och sovit bra hela nätterna. Nu är jag tillbaka och ikväll så hör jag gråt och rop och klagan sen över en timme. Är det jag? Är det hon? Sjutton också. Svårt att veta ifall jag ska gå och avlösa, vill liksom inte störa i en kritisk fas. Men det är inte så heller att jag kan slappna av och läsa en bok på soffan när jag hör "inte soua" gråten. Antagligen så är den stora skillnaden att hon helst vill att vi lägger oss allihopa tillsammans. Och är någon av oss inte hemma så vet hon att det inte går. Därav mindre gnäll. Men ändå. Jobbigt.
3 kommentarer:
Det är helt klart så att hon vill att vi skall lägga oss allihopa... Hur förklarar man för ett barn att hon är ett barn? Jag förstod det aldrig riktigt, jag trodde att jag var lika vuxen som alla andra. Och nu när folk säger att jag är vuxen så har jag lika svårt att förstå det.
Ta det som något positivt, hon vill vara med dig. Kanske skulle vi börja visa henna att man kan gå att lägga sig själv, t. ex. att du går och lägger dig innan oss och så måste jag och Sim vara tysta för att inte väcka dig. Mamma soua.
Så kanske hon förstår att hon kan göra samma sak...
En lysande idé Mike.
Låter som att det är värt att testa!
Skicka en kommentar