den galna familjen

-   Vi började som de flesta andra med enkla sovrutiner. 

-   Vagga bebisen till sömns. 

-   Amma bebisen till sömns. 

-   Sen infördes badrutinen. Ett bad innan läggdags. Inga konstigheter här heller.
-   Gröt till kvällsmat, sen sova. Verkar helt normalt.
-   Sen några månader senare fick vi sjunga henne till sömns. Och vibrera lite på hela barnet. Kanske inte helt konstigt. Vaggvisor är ju rätt etablerat.
-   Sen läste vi böcker. Allt frid och fröjd.
-   Efter ett tag kom en kort men intensiv period då hon tittade på film tills hon somnade. Den rutinen var vi tvungna att sätt stopp för. Då det för det första inte känns helt rätt att titta på Ipad i sängen, och för det andra kunde dröja till midnatt innan hon somnande.

Sen börjar den intressanta tiden.

-   Först en period då vi var tvungna att kittla henne i minst tre minuter innan hon gick med på att lägga sig.
-   Sen kom en period då jag var tvungen att låtsas försöka kidnappa henne från sängen för att gå och städa köket samtidigt som Micke skulle slita tillbaka henne och gömma henne under täcket.
-   Självklart har vi en minnesvärd rutin då Simone sprang och lade sig på mattan i vardagsrummet och vi var tvungna att bära henne upp och ner i fotknölarna till sängen.
-   En vacker dag var trettiofem gossedjur tvungna att flytta in i vår säng. Och Simone har koll på varenda ett. Ve den som försöker flytta på en enda pälsig orm eller mumin.
-   Och just nu är vi inne i en period då Micke ska bära Simone till sängen, på en arm, jag ska springa efter och brottas med henne en stund i sängen. Och sen måste Micke och Simone bära mig till soffan. Tillsammans.
Annars blir det ingen sömn.

Jag kan inte vänta med att se vad som kommer efter det här.