Tröttheten bränner bakom ögonen och huvudet känns som ett rum med väggar som långsamt kryper inåt. Tackade nej till att gå och klättra med tjejen jag träffade på kursen, gick inte och handlade mat för att mötet med människor kändes allt för jobbigt. Har ätit youghurt och knäckebröd. Och flingor utan mjölk.
Tomheten ekar i gränderna just nu. Egentligen onödigt att känna efter, bättre att vänta ut, ignorera, det går över. Det går alltid över. Kanske inte för alla. Såg en död räv när jag åkte hem i mörkret. Det slog mig. Vid vägkanterna sover blodiga djur med hjulmärken i pälsen.
1 kommentar:
Och de sover djuuuuuupt...
Shit asså, livet ler verkligen mot dig för närvarande (sarkasm). Det verkar som att det är en tung period nu. Får mitt egna gnat att verka rutin mässigt och otacksamt.
jag vill att du ska ha det bra ju...
kul att hon från kursen hörde av sig om klättring, jag förstår att du tacka nej om du är trött och less. Måste ju inte följa kurs råden jämnt. Och det var kanske något annat med...
under gatlyktan här faller snö, det blir halt på vägarna imorgon.
tänker på dig och önskar dig glädje
trygg kram och varma händer
Skicka en kommentar