a compass in my head

tog Grodan Boll på en promenad ikväll. Hade tänkt att jag skulle gå i ungefär 80 minuter, alltså 40 åt ett håll och sen vända. Gick vägen åt Skatåshållet men bestämde mig för att gå in i skogen ungefär vid TV huset. Klockan var ungerfär halv elva, alltså inte mörkt ännu men defenitivt skymmning. Inne i skogen var det riktigt mörkt eftersom det inte är upplyst där. Så jag gick och gick och efter ett tag så tänkte jag att det vore nog bäst att vända tillbaka. Men jag gillar inte gå samma väg två gånger så jag fortsatte framåt lite till. Såsmåningom kom jag ut på vad som måste varit Delsjö Golfbana. Helt folktomt, fullt med harar och fåglar och med en skir dimma liggande över gräset. Mycket fint. Grodan Boll sprang som en tok och försökte utan att lyckas komma ikapp allt som rörde sig. Men mitt problem kvarstod. Jag gick längre och längre in i skogen, stigarna blev smalare och smalare och jag började fundera på hur pinsamt det skulle vara att behöva ringa någon och säga att jag var vilse nånstans i Delsjö Golfbana. Men sen tänkte jag att jag ger det ett försök. Jag måste ha ett lokalsinne nånstans i djupet av mitt huvud. Trots allt så har mina förfäder överlevt. Och efter halvt gående halvt springande, trots allt ville jag inte bli kvar i skogen när det är mörkt (det är då yxmördarna kommer fram ju) kom jag ut i civilisationen. Och upptäkte att jag var på....
Kallebäcksmotet.
Grattis anna. Det är bevisat. Lokalsinne. Not there.