already monday (again)

helgerna blir så väldig korta allt som oftast. Speciellt denna helgen, då jag fortfarande var på kontoret sent fredag kväll. Stannade uppe halva natten i protest mot att inte ha en fredag som alla andra människor och sen sov jag till nästan klockan tolv på lördagen. Handla, dammsuga, tvätta och oj är klockan redan sju på kvällen. Söndagen gick bättre, då ställde jag faktiskt klockan på nio och hann med mycket mer. Dagen var strålande vacker och när jag tog en promenad på stan såg man alla soltörstande göteborgare gå omkring med glasstrutar i händerna och hoppas på våren. Och de är inte ensamma. Jag hoppas också på våren.

Åkte iväg till mamma, och vi satt på verandan drack kaffe och läste tidningar. Kan inte bli trevligare än så. Vi skulle egentligen äta middag också, men ingen av oss var särskilt hungriga så vi hoppade över middagen. Jag hade tänkt att gå och lägga mig tidigt. Och det gjorde jag också, men sen låg jag i nån form av halvdvala väldigt länge. Inte riktigt vaken, men inte riktigt sovande heller. Jag var inte helt pigg i morse.

Sprang hem från kontoret med Claes. Gick mycke bra, iallafall om jag bara jämför med mig själv. Fast jag hade dåliga strumpor som gled ner i skorna och gjorde att jag fick skoskav på båda fötterna. Övervägde ifall jag skulle sluta springa men kom framt till att då skulle jag få ha ont mycket längre tid, så det var lika bra att springa hela vägen. Måste köpa mer springstrumpor.

Jag tycker att jag springer på bra. Men, jag ligger på en puls runt 170 slag, Claes ligger på 120. Och när han springer själv, utan mig, så går det nästan tjugo minuter snabbare. Det är rätt så mycket snabbare på den relativt korta sträckan. Vet inte om jag lyckas nånsin att bli så bra. Men det är häftigt att veta vad kroppen är kapabel till. Och då är han inte på något sätt särskilt extrem.

Dagens somothie: Blodgrape med isbitar och turkisk youghurt. Very nice.