året som gått

Hade tänkt mig en sammanfattning av mitt decennium först. Av vad som har hänt i mitt liv de senaste tio åren. Men det går inte. Det är för stort. Det är för mycket. Inte riktigt greppbart. Jag har gått från att vara ovillig student på Handels till att vara heltidsarbetande på en finansavdelning på AB Volvo. Från gymnasiepojkvän till singel till gift. Från boende hemma, till kollektiv, till liten etta i Stampen till att äga min egna lägenhet. Från osäker ångestfylld 20 någonting till självsäker 30 någonting (i och för sig lite tillbaka till det ångestfyllda men det går snart över). Från att "jag ska aldrig skaffa barn" till "jag ska föda barn om tre månader". Som sagt. Det är för mycket. Så vi kör en liten årssammanfattning istället.

Januari var kallt och mörkt och jag blev förkyld.
Micke var i Pajala större delen av månaden och jag skaffade mig en matchande tatuering med min syster. Jag började springa regelbundet flera gånger i veckan och fick ett avslag från chefen på ett uppdrag jag verkligen ville ha.

Jag åkte till Kvittfjäll med familjen i februari. Körde massa bräda och prövade på skidor för första gången på hur länge som helst.
Lärde mig att baka surdegsbröd.
Började klättra varje vecka inomhus.

I mars blev det ännu mer brädåkande på samma ställe och jag klättrade ute för första gången på säsongen. Micke sa upp sig från jobbet i Pajala och flyttade hem till Göteborg, även om han var på Svalbard hela månaden. Jag springer hem från kontoret för första gången.

I april så skiner solen. Jag lär mig tradklättra, och gör det flera gånger i veckan. Micke och jag börjar gå på ”gifta oss kurs”. Mormor är här över påsk.
Vi åker på bröllop i maj och hämtar ut våra egna äntligen graverade ringar. Går en rolig klätterkurs tillsammans med Micke och Anna och jag springer Göteborgsvarvet. Jag börjar med MC lektioner lite mer på allvar den här gången och vi ser Coraline på bio. Vi bokar datum för vårt eget bröllop och jag köper min bröllopsklänning.

I juni så lyckas jag inte springa lika mycket som förut, satsar mer på klättringen. Jag skriver MC teori och lider av bröllopsångest. Jag ser Johan Falk på bio.

I juli så åker vi till Bryssel för Rikards student. Vi har en jättebra resa och jag misstänker att det är då jag blev gravid. Jag börjar gymma på Nautilus. Vi åker till Kullaberg och får blodad tand för klätterresor och besöker Prag tillsammans med Anna och Åsa. Ännu bättre resa i en fantastisk stad.
Micke fyller år och vi går på U2 konsert och firar med middag på Dinner 22.

Vi spenderar en helg i stugan i augusti plockandes massa blåbär.

Vi går och ser Madonna på Ullevi. Och paddlar kajak i kanalen tillsammans med Maria och David. Vi lyckas äntligen skicka ut inbjudningskort till bröllopet. Har en sorglig dag på begravning och en rolig dag med mösexa. Jag köper min fina blåa Honda Hornet och hoppas på körkort.


I september så gifter vi oss. Fantastisk vacker dag på alla sätt och vis. Finns för få ord för beskrivning men jag känner mig som berusad hela kvällen (vilket jag inte är av förklariga skäl). Jag kör upp för MC och lyckas ta mitt körkort. Blir sjuk och vi skjuter upp bröllopsresan några dagar. Sen åker vi på en mycket rolig mellansverigetripp i min Clio. Vi går på Maria och Davids bröllop, plockar svamp, vandrar, tittar på björnar och träffar Mickes farfar. Jag blir sjuk ingen när vi kommer tillbaka och vi går och ser Inglorious Bastards på bio. Jag söker nytt jobb och går på intervju, får inte jobbet och blir allt mer trött på mitt nuvarande. Börjar fundera på jämställdhet och framtiden.

Oktober är fult och regnigt. Vi går på middag med Mickes farfar och resten av hans familj. Jag ser Faustas pärlor på bio. Jobbet är tråkigt och oinspirerande och sommaren är helt klart över. Min bil pajar så mycket att verkstadsbesök blir nödvändigt. Vi besöker MVC för första gången och det är inte lika scary som jag trodde.

I november är svininfluensan i full blom och jag vaccinerar mig. Vi åker på en fantastisk resa till Lofoten tillsammans med mamma. Späckhuggare here I come! Pappa fyller 60 och vi går på två fester på en kväll. Vi går på konsert på Lisebergshallen och blir positivt överraskande av Takida. Det är kolsvart ute och jag bakar lussekatter.

December. Sista månade på året. Micke åker bort en helg till Stockholm och en helg till Bryssel. Jag handlar julklappar med syster, fikar massor och går på två after workar. Mormor kommer för att spendera julen med familjen och elektriker borrar massa hål i våra väggar.

Ett år, egentligen ingen tid alls, men så mycket som passerar. Ibland obemärkt, ibland lämnar det stora avtryck. Det är först efteråt man vet vilket var vilket. Men allt är värt att komma ihåg.

tabula rasa

ett decennium är nästan slut och en hel del har hänt. Det mesta på det personliga planet. Nya människor har kommit in i våra liv, andra har lämnat dem. Vi har vuxit lite, sett lite nytt och upplevt en massa. Men även världen har haft sina brytpunkter.

2001; Terrordåden i USA mot World Trade Center och Pentagon. Skräck för nya terrordåd, främlingsfientlighet och muslimhat sprids som ringar på vattnet. Vi går in i nästa årtionde med minaretförbud i Schweiz, starkt svenskt Sverige Demokrati och ett ännu starkare Danskt Folkeparti. Hatet och viljan att hämnas genomsyrar västvärlden.
2002; Expansion och ekonomisk tillväxt av sällan skådat slag tar sin början för att hålla i fem år. Aldrig har så många människor fått så mycket bättre levnadsstandard som under det här decenniet.
2003; Irakkriget tar sin början, hemska bilder från Abu Ghrabi kablas ut över världen. På hemmaplan är det ännu ett politikermord. Anna Lindh blir knivhuggen mitt på eftermiddagen i NK i Stockholm.
2004; Tsunami i Sydostasien på juldagen, 300 000 människor dör och miljontals människors minnen påverkas för resten av deras liv.
2005; blev Angela Merkel Tysklands första kvinnliga förbundskansler. Ett stort steg, en stor roll. Ännu en spik i kistan för människors rädsla; tunnelbanan i London utsattes för terrorattacker, bussar sprängs i morgonrusningen.
2006; regeringsskifte i Sverige. Göran Persson sa hejdå och Fredrik Reinfeldt tar över tyglarna.
2007; Benazir Bhutto dödas av en bomb i Pakistan. Hoppet om fred och demokrati krossas.
2008; Ekonomisk krasch som blir så mycket djupare än någon kunde ha anat. Klimathotet har blivit verklighet. Glaciärerna smälter, havsnivån stiger. Barack Obama, USA's första svarta president. Häpnadsväckande och en av decenniets positiva brytpunkter.
2009; Pandemi och svininfluensahysteri bryter ut. En stor artist lämnar världen. Michel Jackson missar sin comeback. Volvo och SAAB står antingen för konkurs eller försäljning till Kina.

Jag vet inte vad vi har lärt oss, om något. Det känns som hela decenniet har präglats av rädsla för vår egen dödlighet. Med allt från terrorrister, hemska mord till svininfluensan. Världen har krympt och vad som händer på Wall Street påverkar oss i Sverige redan samma dag. Vi odlar vår individualism som om det vore en helig gral och delar med oss av våra liv och dagens outfit på otaliga bloggar. Valfriheten har blivit enorm, vi ska välja allt från elbolag, till kaffesmak till framtid. Stressande eller bra? Men i alla fall dags att vända blad.

day after

Idag började med sedvanlig julfrukost. Leverpastej (mormors hemgjorda), skinka, polska korvar, lax osv osv. Det är inte så att jag var särskilt hungrig från igår.
Har dock bara bilder på efterrätter.
Sernik (ostkaka), mak (vallmofrön) och lite frukt.

och en fin Stilton jag ändå inte kan äta

Sen körde vi en omgång TP. Julklapp till föräldrar från mig och Ewa. Jag förlorade. Tycker det är extrem övervikt på svensktfokuserade frågor. Av typen hur många brevbärare finns det i Sverige. Vem sjöng den obskyra låten som ingen nånsin har hört talas om i melodifestivalen 83 och så vidare.

På tidig eftermiddag gick jag och mamma till gymmet. Kändes mycket bra. Jag blir en så extremt mycket trevligare person när jag får träna lite. Och ändå är det så svårt att komma iväg ibland. Mycket konstigt.

Planen var att middagen skulle vara färdig när vi kom tillbaka, någon gång efter fem. Men av alla dagar så valde ugnen att strejka och gå sönder just idag. Så gåsen som vi skulle äta blev bara halvfärdig innan ugnen gav upp. Vi gjorde färdigt den hos grannen, men hann tyvärr inte äta den. Blev en repris på gårdagens middag istället. Helt ok det med. Så det blir gås imorgon istället. Och antagligen anka också eftersom den inte heller blev gjord. Då kanske du kan vara med och smaka lite försenad julmat.
På kvällen efter en efterrättsoverload så blev det pusselläggande. En julklapp till föräldrar från Sammi. Har inte lagt pussel på väldigt länge och har glömt att det faktiskt är mycket roligt.

Verkar som mamma och pappa tyckte det var kul också.

juldetaljer

Granen är klädd

För första gången på hur länge som helst inte av mig.

Bordet dukat

Svampbullarna rullade

Äpplen skalas till Strudel.

Den fylls med äpplen, nötter, russin och annat. Rullas ihop och in i ugnen.

Vallmofrön blandas med konjak, russin och grädde.

Maten är framställd och färdig att äta.

Efterrätterna likaså

Presenterna ska öppnas och beundras.

Och nu är jag helt redo för sängen.

veckan som gått

Inte hänt så mycket i veckan som har varit värt att dokumentera, men here goes en liten dag-för-dag genomgång.

Måndag: träning på morgonen, genomgång av nya övningar. Massa jobb hela dagen. CSI på TV på kvällen.
Tisdag: besök hos MVC på morgonen. Mäta, väga, lyssna på hjärtljud, ta blodprover, berätta hur man mår. Same same som föregående gånger. Jag har blivit 10 kg tjockare och ska bli nästan dubbelt så stor i omkrets mätt. Kan inte säga att jag riktigt ser fram emot det. Massa jobb hela dagen. Middag på kvällen hos Mickes pappa. Kyckling och potatisgratäng.
Onsdag: tärning på morgonen, armar och bröst. Massa jobb hela dagen. After Work med jobbet på Smaka på kvällen. Förr i tiden; fina julbord på flådiga ställen som jobbet betalar. Nu; köttbullar på Smaka, var och en betalar för sig själv. Men fortfarande ett bra initiativ och en trevlig kväll.
Torsdag: Tidigt möte på jobbet. Presentation av hur min grupp ska se ut nu när den gamle chefen försvinner till nya roligare arbetsuppgifter. Tre nya chefer är tänkta. Inga namn nämnda. Jag är missnöjd som sjutton. Anser att jag borde bli tillfrågad till en av de nya tjänsterna. Men eftersom allt ska vara implementerat den 18 januari så är det inte så sannolikt att jag får någon tillfrågning. Elektriker kommer och borrar massa hål i väggarna och byter ut sladdar. Förhoppningsvis slipper vi brinna upp. Mormor kommer för att stanna och fira jul med oss. Jag sitter hemma framför Criminal Minds och Fringe på kvällen och är deppig och väntar på Micke.
Fredag: Skolkat från träningen idag. Valde sovmorgon istället. Massor jobb, men lyssnar på ljudbok samtidigt så det är lite roligare. Hämtar Micke på väg hem och vi lagar tacos. Somnar på soffan vid nio.
Lördag: Upp tidigt och äter frukost på Le Pain Francaise. Croissant, ägg och kaffe.
Har verkligen fallit av vagnen när det gäller mat på senaste tiden. Men frukost ute tidigt på morgonen är väldigt trevligt. Måste göras oftare. Vädret är fint och kallt och vi fixar alla Mickes julklappar innan klockan ett. Ytterligare fika med inkluderad chokladmuffin på Espressohouse med Ewa. Resten av dagen spenderas i soffan under dubbla filtar och bok. Micke lagar fantastiskt goda fyllda paprikor och ställer fram en chokladbuffé.
Söndag: Upp inte alls lika tidigt. Äggröra och färskpressand apelsinjuice till frukost. Ut till stan för kort ärende. Hem och laga paj. Sen tur till Ewa som är sjuk för att fixa lite med julklappar och tur till Grimmered för att hälsa på mormor. Äter kyckling och babka och dricker té. Handlar mat på vägen hem och gör egen majonnäs till tonfisksalladen på kvällen.

sunday

Kom iväg till gymmet i morse tillsammans med Josefin. Vi var klara långt innan tolv, grymt skönt att ha tränat på morgonen (hmm, förmiddagen då) och sen ha hela dagen till annat. Jag känner mig i bättre form på morgonen också. På kvällen efter en hel arbetsdag och springandes fram och tillbaka har jag oftast ont i magen. Ont på det sättet att magen känns tung och trött. På morgonen är jag mest bara sömnig, men det är ingen riktig ursäkt att inte träna. Det är lite intressant att vara gravid på gymmet, jag får hjälp att bära och flytta på vikter och hantlar mest hela tiden. Det verkar inte spela så stor att jag faktiskt ska träna och lyfta dem sen. Men det snällt, och många är väldigt imponerade att man är där överhuvudtaget.
På eftermiddagen kom Ewa, Sammi och Tyson över och vi ägnade oss åt att äta lussekatter, meka med moppen, fixa julklappar som kräver pyssel, trycka i oss världens största familjepizza från Mossen och slappa. Mycket trevligt. Sen vid tio kom Micke hem från Bryssel, med bland annat en jättestor påse M&M. Temptation, temptation...

social life

jag har varit oerhört social hela veckoslutet. Måste kompensera lite för mitt annars så osociala liv samt att Micke verkar finna hur mycket tid och plats som helst att umgås med andra men jag aldrig lyckas med detta. Så jag tänkte att jag skulle testa att vara en ny trevlig och social människa. (Några dagar iallafall)
Så i torsdags åkte jag och Josefin och åt middag med Carolina och Roger. Mycket trevligt med massa skratt och disskussioner. Det är roligt att Josefin och Carolina har fattat tycke för varandra, och Roger är som vanligt grymt skön. En man som inte störs av smeknammnet Bollen måste vara rätt så säker på sin manlighet.
Fredag blev återigen After Work på Bitter. Även om bortfallet blev rätt så stort. Therese glömde av det och hade planerat annat, Johan var tvungen att åka hem och pacificera sin flickvän och Albert skulle ha gäster. Så till slut blev det Josefin, Karin och jag. Planen var först att vara på Bitter en liten stund och sen gå hem till Karin för att titta på Idol. Men kvällen flummande ur totalt, vi blev kvar på Bitter tills sent diskuterandes helt meningslösa saker med två grabbar som Karin kände. Till exempel vad förtroendekapital heter på engelska. Vi kom fram till att det måste vara "In trust we lust for capital", den nivån på kvällen var det. Inte ens roligt dan efter men sjukt roligt just då.
I lördags hade jag en del ärenden i stan. Inte roligt nånstans, hela horder med folk trängs och spenderar pengar på mestadels meningslösa saker. Jag säger inte att jag är det minsta bättre, men en upplyftande upplevelse är det inte. Enda ljuspunkten var en kopp varm choklad på chokladstället på avenyn. Jag kände att jag behövde lite styrka på hemvägen.

temptation

Snacka om lockelser en tråkig dag på kontoret. Jag som försöker hålla mig borta från sånt. Men det är ju choklad...

skolkning

Dagen igår tillbringades med skolk. En ypperligt trevlig känsla, speciellt som det händer så väldigt sällan att jag avviker från kontoret för sådana här "onödiga" ärenden. Började med att träffa upp syster tidigt på morgonen för frukost på Egg & Milk. Vi var först på plats, det fanns inga människor och ljusen var inte tända.

Men pannkaksplåten var varm…

Så American Panncakes med lönnsirap och smält smör, bagels med creme cheese och blåbärssylt, massa té och youghurt. Jag var mätt som en boll efteråt, men det var grymt gott.
Frukosten ägnades åt julklappsplanering med en förhoppnng att vi skulle klara av all shopping snabbt och effektivt. Men ack så fel vi hade. Det gick varken snabbt eller effektivt och vi har en hel del kvar. Men dock var det väldigt trevligt och vi lyckades avbryta dagen trycka i oss lite mer fika.

På det stora hela så fick vi en hel del julklapphets avklarat, vi slapp trängas med massa folk på stan och hade roligt. Så trots att jag hade grymt ont i fötterna efter allt promenerande kan jag rekommendera mer skolk åt folket.

where did all the ork go

Jag har inte reflekterat över det på egen hand, men jag misstänker att jag lider av hormoninducerande humörsvängningar. Eller bara humörsvängningar utan några ursäkter av hormoner. Jag märker (och Micke märker) att jag inte är alls lika glad över livet längre, jag känner mig ofta gnällig nästan konstant missnöjd med något och alltid så trött och omotiverad. Jag har svårt att ta ställning till något, svårt att fatta beslut eller ta initiativ. Bara en sådan sak att vi ännu inte har skickat ut bröllopskorten (inte bara mitt jobb dock) eller att jag inte lyckas ringa till personen som kvaddade min backspegel (bara mitt jobb). Och jag har absolut inga gångbara ursäkter. Jag orkar inte låter alldeles för tonårsaktigt, men det är så det känns. Inte att jag inte orkar för jag inte har lust utan faktiskt jag ORKAR inte.

weekend walk-through

Helgerna går så otroligt snabbt, hur mycket man än försöker undvika måndag morgon så kommer den varje vecka om och om igen.
Den här helgen är inget undantag, jag är förvånad att jag återigen sitter framför datorn på kontoret.

After Work i fredags, oplanerat och med bara tre personer. Men roligt ändå. Vi pratar så mycket om jobbet nu för tiden, gnäll, skvaller, klagomål ännu mer gnäll. Men faktiskt så finns det inte så många andra man kan prata jobb med än sina arbetskamrater. De flesta andra är antingen helt ointresserade eller förstår ändå inte vad man pratar om. Vanligtvis både och i kombination.
Lördagen tillbringades till stor del på stan, med en viss ambition att både hitta några passande kläder till mig själv och lite julklappar till andra. Lyckades inte med något av det ovanstående. Däremot fika med både Ewa och Sammi på förmiddagen och Josefin på eftermiddagen. Enda positiva upptäckten jag gjorde är att om man är på stan klockan tio när affärerna öppnar så är det inte särskilt mycket folk ute. Sen däremot. Helt hysteriskt. Folk knuffar sig fram, blänger, roffar åt sig saker som om deras liv hängde på det. Vuxna människor står och trängs helt maniskt framför NK:s julskyltning, gräl utbryter här och där, barn gråter och stämningen har en air av desperation. Det är lite rogivande att stätta på sig hörlurar med musik och bara låta allt rinna av en.
Söndag gick åt att rensa garderoben. Jag har provat otaliga plagg och packat ner de flesta i resväskor i väntan på en smalare anna. Tanken är att det ska underlätta att hitta kläder att sätta på sig på morgonen. Få se när jag behöver göra en utrensning igen. Hade tänkt laga mat på kvällen, men energin tog slut och jag får lida för det idag med äckliga mackor till lunch.

After work

As we speak

sometimes it's all wrong

sätta på sig kläder varje morgon börjar bli en allt större utmaning. Jag står och stirrar in i min garderob utan att upptäcka någonting som passar. Jag provar jeans som inte går att knäppa eller andas i, t-shirtar som visar för mycket hud, skjortor som är för tajta. Det är svårt att ta på sig strumporna eller att knyta skorna i stående ställning och jag anar att det bara kommer bli värre. Det är oerhört frustrerande. Att köpa massa dyra och mestadels fula mammakläder som jag bara ska ha ett par månader känns inte som ett alltför lockande alternativ. Jag vet att det är en övergående period, jag vet att det är naturligt och att vissa tycker det är fint. Jag vet att jag borde vara glad och tacksam att jag mår bra. Jag vet allt det. Men ibland hjälper det inte.

alla andras åsikter

Varför kommer så många människor med sådana väldiga skräckscenarier när det gäller att få barn? De vanligaste kommentarerna handlar om att man inte kommer hinna med ”valfri sak du tycker om att göra” någonsin igen. Självklart förstår jag att livet förändras när man får barn. Men livet förändras vid varje stor händelse i ditt liv. När du börjar plugga, börjar ett jobb, köper lägenhet vad helst. Varje gång är det något som försvinner och någonting nytt som kommer till. Men inte är det någon som hävdar med sorg att man aldrig någonsin kommer att kunna leva det roliga studentlivet igen när man har börjat jobba. Det är relativt självklart. Man anpassar sig. Livet går framåt. Men att livet går framåt betyder inte att man måste gräva ner sin personlighet, sina intressen, det man tycker är roligt i en liten låda för de nästkommande tjugo åren. Man anpassar det helt enkelt till sitt ”nya” liv. Den vanligaste kommentaren jag får höra då är – Vänta du bara. Det blir inte att hinna duscha, måla tånaglarna, träna nu när du får barn. Vad är det med folk? Försöker de måla upp en realistisk bild? Skrämma upp mig? Ta bort allt det roliga? Jag fattar inte grejen. Och jag blir oerhört provocerad. Och det händer inte bara någon enstaka gång. Utan om och om igen. Får alla blivande pappor också höra att de aldrig någonsin kommer hinna att göra någonting roligt någonsin igen? Jag tvivlar.