where did all the ork go

Jag har inte reflekterat över det på egen hand, men jag misstänker att jag lider av hormoninducerande humörsvängningar. Eller bara humörsvängningar utan några ursäkter av hormoner. Jag märker (och Micke märker) att jag inte är alls lika glad över livet längre, jag känner mig ofta gnällig nästan konstant missnöjd med något och alltid så trött och omotiverad. Jag har svårt att ta ställning till något, svårt att fatta beslut eller ta initiativ. Bara en sådan sak att vi ännu inte har skickat ut bröllopskorten (inte bara mitt jobb dock) eller att jag inte lyckas ringa till personen som kvaddade min backspegel (bara mitt jobb). Och jag har absolut inga gångbara ursäkter. Jag orkar inte låter alldeles för tonårsaktigt, men det är så det känns. Inte att jag inte orkar för jag inte har lust utan faktiskt jag ORKAR inte.