date date datelidatelidate

micke och jag var på dejt igår. Det var fint. Vi lämnade Sim med anna och smög iväg efter lite vinkande till dem där de satt och lekte på golvet i det halvfärdig (eller knappt påbörjade) barnrummet. Vi gick inte långt, tvärs över gatan, till Italienaren. Och egentligen, enligt vanlig restaurangstandard, var det ingen bra. Stället hade precis öppnat för kvällen. De ville inte göra pizza med fyra ostar till mig för att ugnen inte var varm, kranvattnet kostade fem kronor och maten dröjde över fyrtio minuter trots att jag avstod från pizzan. Men ändå. En dejt. Med min man. Nästan som på film. Vi satt där i stearinljusets sken (belysningen funkade inte så bra) och pratade till punkt båda två. Utan avbrott, utan gröt som skulle torkas av från ögonbryn och golv, utan att klappa händerna eller vinka till varandra mitt i en konversation eller plocka upp leksaker från golvet. Utan stress (nästan). Några små små funderingsnålar på hur det gick där hemma, men knappt något. Vi var ju på andra sidan gatan for fucks sake. Någon måtta får det vara. Vi pratade jobb, och framtid, och relationer. Om resor som vi gjort och resor vi vill göra. Och lite lite om barnet där hemma. Sen gick vi hem. Hand i hand tillbaka till gröten och stöket och varma bebispussar.