mormor

jag tycker så mycket om att lyssna på när mormor pratar
hon berättar så fint ur sin barndom
så fina historier
och hemska historier
så glada
och tunga,
om kriget,
om sommarloven på landet
om hur de fiskade med händerna ur bäcken, hur hennes mormor aldrig gick ut utan parasoll för att inte riskera att få fräknar
om hur man bakade stora stora bröd i stora vedeldade ugnar och hur det luktade och hur smöret smälte på den allra första mackan
om hur bäcken svämmade över och hon smög ut mitt i natten för att titta
om en hemlig balklänning som hon provade i smyg, om ett bord som gick sönder och hur det brottet doldes.
Om kören, som sjöng så vackert i kyrkan, fastän mässan var lång och bänkarna som man satt på hårda och obekväma
Om hur det var
när tyskarna kom
när man fick gå hemifrån
utan någonting
med kläderna som fanns på kroppen, barfota för det var en varm sommar
varmaste nånsin
utan att veta ifall man alls fick komma tillbaka
och att det blev kallt
så kallt med massor av snö
och man fortfarande bara hade de kläderna som man hade haft när man lämnat sitt hem
där för en evighet sedan mitt i sommaren
och inga skor för det var en varm sommar, varmaste nånsin
då när stridsvagnarna började åka på gatorna
Hur man levde, överlevde den tiden
hur allting blev normalt mitt i det onormala
hur en tonåring fortfarande är en tonåring fast det är krig.
Hon berättade om biobesök som var farliga och dumma men just då
hur rätt det kändes
Om hur man gick i skolan i hemlighet
maskerat som en fika med dukat bord och allt
Om cykelturer på sommaren
och promenader på vintern
och att livet var fint trots allt då och då
att det fanns vänner och pojkar och känslor även då
Hon berättar om en farbror som dog långt bort i ett lerigt dike
ett skott i nacken med taggtrådsbakbundna händer
Om hur man träffar kärleken och hur den tar slut och hur livet däremellan är så tungt tungt men också så fint
Det är ihopblandade historer, dimmiga personer, suddiga tidslinjer
men ögonblicken är så klara, så tydliga, att man nästan kan känna lukten
Och jag tycker det är så synd, att det inte kommer finnas kvar, att det inte finns dokumenterat, nedskrivet, fotograferat
Att det inte kommer bli ihågkommet
Så mycket liv, så mycket minnen
nästan nästan bortglömda