Nu har vi haft Sim i snart ett år (om en månad typ). Och det har varit en intressant tid. Blandat skitjobbigt, jätteroligt, glädjande och scary. Med massa annat däremellan. Nu har jag inte på något sätt blivit en expert på temat bebis. Speciellt som bebisen i fråga verkar förändras från dag till dag och det som funkade igår funkar absolut inte idag. Men iallafall. Känns som det är dags för lite självanalys.
har det varit svårare eller lättare än jag trodde att vara mamma?
Jag var oerhört nervös inför att bli mamma. När folk med kännarmin förklarade för mig att ALLT skulle förändras när bebisen kom, att det skulle ta flera år innan jag kunde äta middag i lugn och ro, att jag skulle bli en vandrande zombie som aldrig fick sova och att jag skulle se på världen på ett helt annat sätt. Jag skulle få nya vänner, nya värderingar och nya intressen. Då ville jag gråta en skvätt av ångest. Sen kom Sim och det visade sig inte alls stämma. Allt förändrades inte. Micke och jag var fortfarande samma personer med samma intressen, samma drömmar och planer, fast vi har en bebis också. Men visst, man ändras lite, man anpassar sig, man prioriterar lite annorlunda, man blir lite en annan person. Men fan. Det blir man av att skaffa hund, börja jobba, byta lägenhet eller vilken annan stor förändring i livet som helst. Så för att summera. Det var mycket lättare att bli mamma än jag trodde.
finns det något i mammaskapet som jag inte kunde förutse innan jag fick barn? Jag var orolig innan Sim kom att jag inte skulle knyta an till henne. Man läser i forum och tidningar hur man redan på BB ska känna den enorma kärleken till bebisen. Jag kände inget sånt. Jag kände mer att det här är en liten prick som jag ska ta hand om. Vi kände ju inte varandra. Svårt med kärlek då. Men med tiden. Det låter antagligen klyschigt, men kärleken är långt mycket större än jag någonsin kunde ha föreställt mig. Jag har inte heller kunnat förutse det dåliga samvetet som smyger sig på mig med jämna mellanrum för att jag inte tillbringar varje vaken sekund med Sim. Men jag motarbetar det med näbbar och klor.
att köpa eller inte köpa. Väldigt många kommentarer från välmenande och mindre välmenande kollegor handlar om hur dyrt det är att skaffa barn. Man behöver dyra barnvagnar med leveranstid längre än en bil. Man behöver en ny bil för att få plats med den dyra barnvagnen. Man ska gärna flytta ut i hus för att det är bra för barnet att ha en trädgård att leka i. Och visst, man kan göra alla de grejerna. Eller så kan man göra som vi har valt. Köpa en begagnad vagn, behålla sin bil, handla barnprylar på Tradera och uppskatta att bo i stan. Och då blir det inte särskilt mycket dyrare alls. Och man kan lägga sina pengar på roligare saker.
har det varit svårare eller lättare än jag trodde att vara mamma?
Jag var oerhört nervös inför att bli mamma. När folk med kännarmin förklarade för mig att ALLT skulle förändras när bebisen kom, att det skulle ta flera år innan jag kunde äta middag i lugn och ro, att jag skulle bli en vandrande zombie som aldrig fick sova och att jag skulle se på världen på ett helt annat sätt. Jag skulle få nya vänner, nya värderingar och nya intressen. Då ville jag gråta en skvätt av ångest. Sen kom Sim och det visade sig inte alls stämma. Allt förändrades inte. Micke och jag var fortfarande samma personer med samma intressen, samma drömmar och planer, fast vi har en bebis också. Men visst, man ändras lite, man anpassar sig, man prioriterar lite annorlunda, man blir lite en annan person. Men fan. Det blir man av att skaffa hund, börja jobba, byta lägenhet eller vilken annan stor förändring i livet som helst. Så för att summera. Det var mycket lättare att bli mamma än jag trodde.
finns det något i mammaskapet som jag inte kunde förutse innan jag fick barn? Jag var orolig innan Sim kom att jag inte skulle knyta an till henne. Man läser i forum och tidningar hur man redan på BB ska känna den enorma kärleken till bebisen. Jag kände inget sånt. Jag kände mer att det här är en liten prick som jag ska ta hand om. Vi kände ju inte varandra. Svårt med kärlek då. Men med tiden. Det låter antagligen klyschigt, men kärleken är långt mycket större än jag någonsin kunde ha föreställt mig. Jag har inte heller kunnat förutse det dåliga samvetet som smyger sig på mig med jämna mellanrum för att jag inte tillbringar varje vaken sekund med Sim. Men jag motarbetar det med näbbar och klor.
att köpa eller inte köpa. Väldigt många kommentarer från välmenande och mindre välmenande kollegor handlar om hur dyrt det är att skaffa barn. Man behöver dyra barnvagnar med leveranstid längre än en bil. Man behöver en ny bil för att få plats med den dyra barnvagnen. Man ska gärna flytta ut i hus för att det är bra för barnet att ha en trädgård att leka i. Och visst, man kan göra alla de grejerna. Eller så kan man göra som vi har valt. Köpa en begagnad vagn, behålla sin bil, handla barnprylar på Tradera och uppskatta att bo i stan. Och då blir det inte särskilt mycket dyrare alls. Och man kan lägga sina pengar på roligare saker.
1 kommentar:
Mycket bra analys och jag håller med, tycker också att det känns som en nyttig personlig utveckling. En sak som stämmer, som många sa, är att frågan dyker upp:
-Den tid jag nu lägger på barnet, var la jag den förut? För visst, jag är inte ute lika mycket, slukar inte böcker lika snabbt eller ser så många filmer. Men var det allt jag la denna tid på förut? Då tror jag och hoppas att den är bättre investerad i Simone.
Skicka en kommentar