känns lite som verkligheten börjar komma ikapp

har hunnit med lite mer matlagning trots fullt upp på jobbet. Pasta med ärtpesto. Strålande gott trots det något suspekta utseendet. Min bild överst, bilden från receptet nedan (om nu någon inte kunde gissa det). Men jag skyller på att jag hade en väldigt gammal, halvkass kamera. Plus att jag faktiskt lade upp maten på en tallrik och inte direkt på bordet. Gör viss skillnad. Simone gillade det iallafall, och Micke också.

Annars så har vi varit och hälsat på Grimmered en sväng igår. Jag var och sprang en runda i Ruddalen, Sim dansade och gjorde konster för mina föräldrar och mormor. Hon fick världens finaste regnjacka av mama. Blå med gröna dinosaurier på. Nu är hon redo för dagis. Sen att jag inte är det är en annan femma.

Börjar inse så smått nu vad det är jag egentligen har tackat ja till med min nya tjänst. Jag kommer behöva ha utvecklingssamtal, sätta löner, leda en grupp, avläsa stämningar, ha koll på hur folk mår. Börjar kännas lite halvjobbigt. Det har liksom aldrig varit min starka sida att ta hand om människor på det sättet. Att utvärdera dem och sätta en siffra på prestationer. Lite nervöst.

För övrigt gjorde jag en snabb översikt på min träning. Jag har från den 9 Juli till  den 24 Augusti sprungit 98 kilometer på lite över elva timmar spritt ut på 14 tillfällen. Och jag är fortfarande rätt så kass. Men skorna är bra.