ett litet förtydligande till inlägget nedan.
Jag tycker att barn (alla) behöver bekräftelse. Absolut. Det jag tycker är att bekräftelsen inte behöver fokusera på utseendet eller på minsta lilla prestation som man gör.
Alltså bekräfta barnets handlingar utan att värdera prestationen.
Till exempel:
Har barnet städat rummet?
- "Har du fått en ny tröja? Vem har du fått den av?"
- "Jag ser att du har spindelmannen på tröjan! Han är bra på att hjälpa människor. Är du också det?"
- "Wow! Den har du jobbat länge med, det ser jag!"
- "Vad glad jag blir att du ritat en teckning till mig!"
Jag tycker att barn (alla) behöver bekräftelse. Absolut. Det jag tycker är att bekräftelsen inte behöver fokusera på utseendet eller på minsta lilla prestation som man gör.
Alltså bekräfta barnets handlingar utan att värdera prestationen.
Till exempel:
Har barnet städat rummet?
- "Va skönt att du fick undan alla saker, nu får du plats att leka igen!"
- "Åh vad bra att du plockade undan sakerna till sina rätta platser, nu hittar du ju allt igen!"Vill barnet visa upp sin fina nya tröja?
- "Tycker du om den tröjan? Den är mjuk och mysig va?"- "Har du fått en ny tröja? Vem har du fått den av?"
- "Jag ser att du har spindelmannen på tröjan! Han är bra på att hjälpa människor. Är du också det?"
Gungar/klättrar/springer barnet?
- "Vad roligt du ser ut att ha! Är det roligt?"- "Kan du klättra högre? får jag se?"
Har barnet ritat en teckning till dig?
- "Har du gjort den? Vad är det för nåt?! Berätta!" (följdfrågor på det)- "Wow! Den har du jobbat länge med, det ser jag!"
- "Vad glad jag blir att du ritat en teckning till mig!"
- "Jag tycker jättemycket om den! Ska vi hänga den på väggen?"
och så vidare. Kan varieras i det oändliga och appliceras på det mesta. Då har man uppmuntrat glädjen i att skapa eller göra något. Sen så ska man självklart uppmuntra och bekräfta genom massa kramar, pussar, berätta att de är världens bästa, kloka, fantastiska osv.
Men söt och duktig behöver inte ingå.
2 kommentarer:
Ja, det var mer än tydligt. Mkt bra tankar.Håller med dig till visss gräns. Zawsze musi sie myslec co powiedziec nie bedzie to konstlad? Na usta cisnie sie automatycznie söt och duktig. Na przylkad jak przyjdziesz do mnie w nowej sukience i super butach z nowa fryzura i make upem to CHCESZ usyszec gud va´ snygg du är! a nie, o jaki ladny wzorek na sukience :)nie mama troche racji? ja mysle ze trzeba utrzymac balans pomiedzy jednym i drugim troche tegi i troche tego. Love mama
Tycker också det är klart värt att ha i tankarna när jag reagerar på Simones handlingar. Att lära sig att göra saker främst för att det är bra att göra dem och inte för bekräftelsens skull är något som måste vara bra tycker jag. Men jag blir alltid glad när någon berömmer henne för att vara söt, duktig, tuff och så vidare. Men försöker att själv alltid specificera varför när jag säger att hon är något av tidigare nämnda adjektiv, eller är det superlativ?
Egentligen så gäller det ju sin hållning mot sig själv och omvärlden överhuvudtaget men just i kontakten med småbarn så kanske man kan få dem att inte vilja vara söt/snygg/duktig/tuff/häftig bara för att vara det. (Även om jag själv vill vara snygg, häftig och tuff utan specifikationer och duktig på allt.)
Men ibland när hon kommer skrattande och sjungande med ett stort leende och håret åt alla håll, då är hon bara tufft duktig på att vara söt...
Skicka en kommentar