Jag vet att det är lite lätt pinsamt, och jag borde inte erkänna att jag läser. Men, jag har precis läst ut sista delen av Jean Auels episka böcker om stenålderfolk. Tänk att hon började skriva dem 1977, och avslutade i år. Livsverk ju. Men tyvärr, måste erkänna att jag är mer än lite besviken. Kan bero på att de föregående böckerna lästes nångång tidigt nittiotal då ens eget intresse av NJUTNINGEN och manslemmar började väckas till liv. Men bortsett från detaljerade sexskildringar så gillade jag ändå beskrivningen av Cro Magnon folket och hur livet kunde ha gått till då för länge sen, om kulturkrockar och fördomar. Men den här. Samma upprepningar, samma karaktärer, samma konflikter. Och så gillar de grottor. Alltså, två tredjedelar tillbringas med att krypa i grottor, kräla i grottor, kika in i grottor, knacka av askan från facklan i grottor.
Så ja, jag är djupt besviken. Allt arbete och all magi från de förra böckerna försvinner ner i ett stort fett ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar