Sim springer in glad på dagis. Vinkar lite förstrött hejdå. Vill visa fröken någonting med en boll och att springa jättefort. Och ramlar och slår sig. Jag har precis stängt dörren bakom mig när jag hör gråten. Fett jobbig känsla. Vill bara springa tillbaka och krama men anar att det blir bara värre när jag ska gå igen. Snacka om en oändlig känsla av otillräckligeht.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar