det där med att somna alltså. Att det ska vara så svårt. Min tur att lägga Sim ikväll. Vi äter kvällsmat. Badar. Pyjamas. Läser tre böcker. Släcker lampan. Och sen börjar det. Gråt gråt gråt gråt. I nästan två timmar. Gråt efter Mumin, gråt efter lampan, gråt efter pannkakor, dricka, mera gråt efter Mumin. Allt är hemskt och det går absolut inte att somna. Och jag ligger bredvid och sjunger mina allra finaste sånger. Som jag tror att hon inte ens hör eftersom hon gråter så mycket. Och jag får en klump i magen, känner mig helt misslyckad, att jag gör något fel, att något underliggande i min relation till henne är fel. Och Micke kommer in för att byta av mig efter två timmar. Och jag vet att det bara är för att hjälpa till, att avlösa, göra det lättare. Men jag blir arg. Och frustrerad. Känner mig ännu mer misslyckad. Ännu mer klump i magen. Men jag går upp, lämnar ledset gråtande bebis. Och Micke som inte förstår varför jag är arg. Jag går upp försöker trösta mig med choklad. Och nu sover hon och jag sitter i en mörk lägenhet och vet inte vad jag ska göra av mig själv. Och imorgon. På morgonen, då kommer hon vara trött, så trött. Inte kunna komma upp ur sängen före åtta eller ännu senare. Och jag kan inte med att väcka henne för det känns hemskt, för jag vet att hon har sovit för lite. Och jag kommer för sent till jobbet. Igen. Och på kvällen blir det samma sak. Igen.
4 kommentarer:
Det känns som problem nummer 1 nu, Simones insomning. Kanske borde vi vidta åtgärder, såsom att inte sova längre än åtta på morgonen, att inte sova mer än en timme på dagen och då innan 15 om det ska bli någon sömn alls på dagen. Kanske lägga henne tidigare. kanske, kanske, kanske. Det är svårt att ändra på något när allt annat fungerar så bra. Men när det börjar bli en vana med två timmars läggning så kanske det är en dålig vana över allt annat, det finns roligare sätt att tillbringa två timmar på. Jag var på väg in redan efter en timme men då lät det som om det var nära att somnas, sedan vände det. Jag har inte ditt tålamod och pallar sällam mer än en halvtimme gråt innan jag känner att mitt humör är så dåligt att det blir kontraproduktivt till att somna. Då slutar jag. Känner mig i de lägena misslyckad och som att jag gör något fel och i och med att jag ger upp känns det som att jag uppmuntrar henne till att fortsätta. Därför ville jag byta av dig, för att jag skulle inte ha orkat så länge och vi var i alla fall konsekventa för Sim.
/Micke
Varför skall man sova om allt annat är mycket roligare? Jag förstår henne och då tycker jag att det inte är nåt misslyckande från din sida. När jag läser dig får jag känsla att du vill vara fröken perfekt. How come? och vem kommer att må bra av det, inte du för sure och inte Monia. Det går inte att tvinga henne att äta och det är samma med sovandet, dock konsekvenserna blir olika, det förstår jag också. Barn är individer och det går inte att göra om dem till oss, tvinga dem att göra saker vi önskar. Jag kan bara trösta dig (och henne) att det går över. Om jag får lov att ge råd så tycker jag att du skall låta Micke somna henne om det går snabbare för honom, varför tortera sig själv, Micke och henne. Du är bättre på så mycket annat. Love mamma
tack för fina komnetarer. Egentligen är det inte så farligt hela tiden. Men det känns väldigt jobbigt just i stunden, där när klockan nästan närmar sig midnatt.
//anna
Jag får nästan aldrig Victor att somna på kvällen, så jag har helt enkelt överlåtit det till pappan. Det är lugnast för alla...Maria
Skicka en kommentar