Idag har Micke åkt till Kiruna för en veckas tid. Jag och Simone ska klara oss själva. Det är bra på ett sätt. Sim och Micke har ett så himlars bra förhållande att jag ibland känner mig lite överflödig. Det är antagligen sådant som kommer från att ha varit borta tre månader. Men nu ska jag och Simonutten hänga lite tillsammans. Och det började med en dagislämning utan gråt. Oerhört skönt. Även om Sim verkar vara expert på att fördröja utgången hemifrån.
-Sim kom så sätter vi på overallen!
NEJ, JAG MÅTE GÖMMA MIG FÖST. MAMMA LÄKNA!
-Hmm, ok, 1 2 3 4... Var är Simone? Halåå, Simone?
Simone hittas under bordet och jag lyckas sätta på henne en vante.
NU MÅTE JAG GÖMMA MIG MELA. LÄKNA!!
-Ok då, 1 2 3 4 5...
Vante nummer två kommer på efter att Simone hittas. Sen gömma sig lite till och halsduken åker på. Sen mössan. En sko, en sko till. Och så vidare. Hela processen tar en stund.
Men ingen gråt. Och det känns som huvudsaken.
-Sim kom så sätter vi på overallen!
NEJ, JAG MÅTE GÖMMA MIG FÖST. MAMMA LÄKNA!
-Hmm, ok, 1 2 3 4... Var är Simone? Halåå, Simone?
Simone hittas under bordet och jag lyckas sätta på henne en vante.
NU MÅTE JAG GÖMMA MIG MELA. LÄKNA!!
-Ok då, 1 2 3 4 5...
Vante nummer två kommer på efter att Simone hittas. Sen gömma sig lite till och halsduken åker på. Sen mössan. En sko, en sko till. Och så vidare. Hela processen tar en stund.
Men ingen gråt. Och det känns som huvudsaken.
2 kommentarer:
Att vara delaktig är inte alltid lätt, men man lär sig. Simonutt är så sött som du när du var liten och det var inte så länge sedan, eller? Love mamma
hon är jättesöt. Och säger så himla roliga saker hela tiden. Det blir bara roligare och roligare att hänga med henne.
Skicka en kommentar