tisdag 12 februari 2013

Sagor?

Senaste tiden envisas Simone att jag ska läsa Bröderna Grimm sagor för henne. Vi har en sagobok med lite blandade sagor i. Anpassade för barn tror jag, men ändå. Jag har inte reflekterat så mycket över Bröderna Grimm förut. Men nu när jag läser för en lite "nästan treåring" så blir synvinkeln lite annan.

I Askungen så tvingar systrarna mamma dem att skära av sig kroppsdelar (tår och hälar) så att deras fötter ska passa in i skorna. För att prinsen sak vilja gifta sig med dem.
I Vargen och de sju killingarna så äter vargen upp alla killingar levande. Sen kommer killingmamman och sprätter upp honom med en sax, fyller igen magen med sten och syr igen. Och avslutningsvis ramlar vargen ner i brunnen och drunknar.
Hans och Greta som vi alla känner till. Där en elak häxa stänger in barn i en bur och göder dem för att ha dem som mat. Men som hamnar själv i ugnen och brinner upp när barnen bryter sig fria.
Och bara lite allmänt sådär. Alla flickor gifter sig bara med sina fäders tillåtelse. Och fnittrar bara lite lätt förtjust när prinsen kommer och tar med dem till sitt kungarike. Inga röster, inga åsikter, ingen vilja. Det är brutalt, rått och mörkt. Människor får ögonen utstuckna, sover i hundratals år, försöker mörda sina barn.
Jag vet inte.
Är det verkligen bra kvällslektyr?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du har klarat dig och alla vi andra också, men klart man kan fundera....sagor är gryma. Du älskade Kotek filonek bezogonek i för sig också grymt. Man klipte bort svansen på honom, åkte vilse till främande stad etc...Kanske bajsboken bäst? Love mum

Mikael sa...

Det är därför jag bara läst "guldgåsen" ur den boken. jag vet inte riktigt om hon kan uppfatta skillnaden på saga och dokumentär. Det kanske är lite mycket begärt men som sagt, jag tror hon klarar sig bra. fast vi kanske skulle leta upp lite snälla fabler. Det är bara det att jag gillar sagorna... det som förändrats minst och också snabbast på senare tid är väl genus-synen. Så länge hon inte identifierar sig med figurerna i sagorna känns det lugnt (vare sig det är askungen eller vargen), men hur vet man det?
Men det är bra att läsa kvällssaga.
/Micke