tålamod, tålamod, oceaner av tålamod

• igår kom jag till dagis lite efter fyra. Stressad för att jag var sen. Simone får syn på mig och börjar ignorera mig totalt. Förutom att upplysa att JA VILLL INTE GÅ HEM. Jag testar lite olika metoder. Leker med henne, kollar på hennes grejer, ignorerar henne, mutar med lekar hemma. Inget funkar. Hon vägrar. Efter nästan en timme tröttnar jag lite och tvångsklär henne. Resultatet: ARRGGHHHH!!! Gallskrik, utbrott och åla sig på golvet.
• Vi stannar förbi apoteket. Simone vill jättegärna jättegärna ha en ballong. Hon ber och ber och får till slut en från apotekaren. Vi kommer hem (med en incident att slänga och åla sig på golvet i trapphuset JA VILL GÅ TILL DAAAGIS) och ballongen ska plötsligt slängas i papperskorgen. Jag bara -visst Simone, släng den du. NÄÄ DU SLÄNGEL DEN. -Nä, du kan slänga den, det var din ballong. NÄÄÄ ARGHHH. Gallskrik (det är den förkortade varianten)
• Sen hade vi en lugn stund med mat. Mycket mycket bra. Men sen kom ungefär en timmes hysteriska utbrott kopplade till blöjor, inte kissa i pottan, kissa i pottan och så vidare. Don't even ork skriva om det.
• Och i morse. Simone går upp. Får sin macka. På fyrtio minuter slickar hon lite på smöret. Jag bara -jag har lite bråttom till jobbet, du måste äta din macka nu så går vi. Simone slickar lite till på smöret. Jag börjar klä på henne. NÄÄÄÄ JA VILL ÄTA MIN CHLEB. Ok Simone ät din bröd. Det går tio minuter, hon tar ett pytte pytte bett. Jag börjar klä på henne igen. ARGHHHH!!! Gallskrik och åla sig på golvet.

Men sen såg hon ut så här när jag lämnade på dagis. Allt är förlåtet och glömt.