hösthelg

en mycket bra helg är nästan slut. Eller slut och slut, klockan är bara åtta. Men jag känner mig redo för sängen. Den lilla personen som bor här är överenergisk och så långt borta från sängen som det går att vara. Men men. 

Fredag åkte jag direkt efter jobbet och körde ett pass Cross Fit. Marklyft, frivändning och lite annat. Mycket roligt. Och jobbigt. Ser fram emot att bli en Hulk. Hem till serverad middag. Inte helt fel. Men sen slogs jag av den stora tröttheten och somnade inte långt efter Simone. 

På lördag morgon gick Micke för att träna och jag och Simone dammade alla böckerna i bokhyllan. Eller jag ägnade mig mest åt dammandet och hon ägnade sig åt att sprida ut böckerna över lägenheten. När Micke kom hem packade vi ihop oss och gick ner på stan. Det var Avenyns dagar, så vi blev erbjudna kaffe och choklad och ballonger och andra trevligheter vart vi än gick. Mycket bra. Vi shoppade vintergrejer till Simonutt och träningsgrejer till oss samt käkade lunch på Tranquilo. På väg hemåt stannade vi till vid den nybyggda lekplatsen i Trädgårdsföreningen. Simone tyckte att den var helt klart godkänd. 

Söndag började vi med bokmässan. Massa folk, massa böcker, massa bröt. Men roligt trots allt. Men tiden då jag lämnar bokmässa med kassar med böcker känns förbi. Om inte annat för att vi inte har nånstans att ställa dem. Men vi gick runt. Micke fick en Pettson och Findus bok signerad och vi fascinerades av kön till Don Rosa. Väl hemma drabbades jag av "death by bokmässa" och somnade på soffan. Inte mycket action efter det. 

Men en mycket bra helg. 

Hon envisades att sitta åt "fel" håll

Riding the flower

Simone träffade en kompis och de lekte den mycket populära "DU ÄR EN BAJSKORV" leken

Kön var lång. Men vi fick iallafall träffa Gandalf längst fram (och det gick snabbt)

Sen ägnade vi oss åt hemslöjd 

Och spela instrument (vi tittade på lite böcker också)

seventeen gubbs

min chef skickade precis ut en möteskallelse för en lönerevison. Det måste vara första gången på de åtta åren jag har jobbat här.

Och typiskt nog så är det i en period då jag inte tycker jag åstadkommer något vettigt alls.

Hur ska man lägga upp det då?

party helg.. Så mycket det blir nu för tiden iallafall

fullt upp helg. Trots att Micke har varit bortrest sen i Torsdags. Eller kanske just på grund av det...

Lördag morgon klockan lite efter åtta kom pappa för att äta frukost med Simone medan jag gick för att öva Olympiska Lyft på Cross Fit. Roligt och svårt. Det att man ska kunna lyfta lycket tyngre än vanligt på det sättet känns rätt avlägset. Efter träningen åkte pappa hem och jag och Simone gick på Värlsdkulturmuseet. Fanns en fotoutställning där som jag ville se. Dock blev det inte mycket av det. Vi roade oss med att hoppa i kuddar, leka rymdraket och läsa böcker. Simone kidnappade en pappa från en annan familj och fick honom att dansa och läsa för henne. Lite roligt och lite pinsamt. Jag lyckades klämma in lite kultur iallafall, då det var en fiol/dans preformance medans Simone åt sina pannkakor. Hon var faktiskt mycket intresserad och applåderade glatt när det var slut.

På kvällen åkte jag och lämnade av henne på Grimmered och tog mig hem för ett snabbt ombyte för Ewas födelsedagsmiddag. Vi åt på Norda Grill på Post. Och det var mycket mycket gott. Tror vi satt där från åtta till midnatt. Maten var fantastisk och det var många skratt. Lyckades till och med få in lite dans i baren under. Trots lite "medelålders damer på jakt" varning. Kul kväll. Jag var i säng runt tre. Och märkte på morgonen efter att det var länge sen jag var uppe så sent. Med sprit.

Söndag ägnade jag mig åt att färgsortera föräldrarnas bokhylla. Det var allt min energi räckte till. Det var betydligt roligare än det låter i skrift.

Jag och Simonutt utanför Världskultur

Yaahoooo!!

Pannkakor och fjolspel



Och dans. Simone kan det här med att dansa med band, så hon var mycket engagerad.



Egobild i badrummet

Privat rum på Post. Lönar sig med kontakter..

hur svårt kan det vara

på mitt jobb är vi ett rätt så internationellt gäng. Folk från Tyskland, England, USA, Ryssland, Polen, Italien och Turkiet jobbar sida vid sida. Man pratar mycket engelska, i och med att hälften av kollegorna inte förstår svenska.
Jag anser det vara allmänt hyfs, att om någon som inte förstår spårket sitter med vid lunchbordet, så pratar man ett språk som alla förstår.
Det känns också som allmänt hyfs att lära sig hur man uttalar sina kollegors namn. Det är inte hjärnkirurgi. Fattar man inte första gången, frågar man hur man uttalar rätt.  
Ändå finns det en på kontoret som konstant uttalar en annan kollegas namn fel. Och det är inte ens ett svårt namn. Det räcker med att läsa innantill på namskylten så blir det rätt.

Och ändå uttalar hen fel! Hela tiden! 

För mig är det så oerhört nochalant, oartigt och otrevligt att det verkligen kryper i mig varje gång jag hör det.

Jag frågade berörda kollega om det inte störde. Men hen sa att hen har fått rätta så många gånger att det till slut var dags att ge upp. Vissa vägrar lära sig. Och jag stör ihjäl mig på det.

out of sight

Det där med att vi hemma är så nogranna vad våra barn gör eller inte gör.

Vi ser till att de tar det lite försiktigt, aktar så de inte slår sig, äter cigarettstumpar eller andra äckligheter och är allmänt lite övervakade.

En random dag när jag lämnar eller hämtar på dagis kan jag se det här:

• Barn som dricker regnvatten ur stuprännan
• Barn som gräver i blomsterrabbaten med händerna
• Barn som klättrar och balanserar på höga grejer
• Barn som stoppar sten och sand i munnen
• Barn som förutom att hoppa i vattenplölarna faktiskt rullar sig i dem. Som små hundar
• Barn som målar papper, men också på sig själva, sina kompisar och sin omedelbara omgivning

Och massa annat som man kanske sätter stopp för om man ser hemmavid.
Tur att vi lever lite efter devisen, det man inte ser mår man inte dåligt av.

senast lästa bok

The next best thing” är skriven av Jennifer Weiner och är tydligen hennes tionde bok. Jag har inte läst någonting av henne förut, knappt hört om henne ens, och snubblade på den här bara av en slump.

Men det var en bra slump. The Next Best Thing är som en blandning av Johnatan Tropper och det bästa av Maryan Keyes. Kärlek, humor, smarta dialoger och andra bra grejer.

Boken handlar om 28-åriga Ruth Saunders som kämpar för att få sin teveserie producerad av Hollywood. Den handlar också om hennes mormor, en kvinna som ställer upp för Ruth i våt och torrt, som tagit hand om henne sen hon var tre då hennes föräldrar dog, men som är en egen karaktär, med egen stark vilja och stil. Det handlar även om hur Ruth brottas med sitt utseende, hemska ärr i kroppen och i ansiktet. Ett utseende som inte är av det vanliga i Hollywood.
Men även om hur det går till på ett produktionsbolag, och om kärlek, och massa annat.

Det här är kanske inte en bok som jag kommer komma ihåg som "det bästa jag nånsin läst". Men en bok som gjorde mig glad och som var mycket rolig att läsa.

Ska testa nån av hennes andra tio böcker också.

moget anna

jag städar vardagsrummet lite, flyttar om pryttlar, ställer några ljusstakar på bordet istället för på byrån.
Simone kommer in och vill ta bort dem.
FLYTTA PÅ DEM, DE SKA SKA STÅ DÄL BOLTA!!
Men Simone, jag har ställt dem här för jag tycker det blir fint.
NÄÄÄ, DET SKA INTE VALA FINT, JAG VILL DET SKA VALA DAMMIT O SMUTSIT!! Simone tar ljusstakarna och ställer dem på byrån istället.
Jag ber snällt -Snälla Simone ställ tillbaka dem.
NÄÄÄÄ. YYYL
Okay....
Jag tar Simones grejer, som hon burit och radat upp i soffan, och bär tillbaka till hennes rum.
Simone bara: NÄÄÄÄÄ, VAD GÖÖÖLL DU!! LÖL INTE MINA GLEJEL.
Jag bara: -men hallå, du rör ju mina. Då tar jag dina.
YYYYLLL, SKRIIIIK.
Jag får lust att reagera på samma sätt tills jag kommer på att jag är trettio år äldre och iallafall borde uppför mig bättre.

jag har fortfarande inte lärt mig; det går oftast inte som planerat.

dagens middag var lasagna. Eftersom Simone absolut under några som helst omständigheter skulle stoppa lasagne i munnen bestämde vi oss för att laga tortellini också. 

Det var mycket roligt. Vi kavlade och stämplade ut runda former med glas, fyllde med fyllning och vek ihop. Simonutt med every step of the way. Tog säkert en timme extra. 

Sen när vi skulle äta. NEEEEJ!! DET SMAKAR ÄÄÄCKLIGT!! JA VILL HA TORTELLINIII FRÅN AFÄREN. YYYYYLL.

Hysterisk storgråt i säkert en kvart.

Suck 

Kavla för fullt. Med egen kavel från Sammi

Vika ett helt gäng tortellinis

I den här bedrägligt stillsamma bilden har hon inte hunnit slicka på den ännu. 

Lösningen på alla problem?

Var på ett möte om möte om makroekonomiska faktorer. Det pratades om kriser, arbetslöshet, inflationer, konjukturer och allt möjligt annat.

Det som ofta slår mig är att det (som vanligt) pratas väldigt mycket om tillväxt. Det här landet har den här tillväxten, här är tillväxten på väg upp, eller på väg ner. Tillväxten är den stora nyckeln till allt.

I USA nu så har man en mer positiv framtidsutiskt. Varför. Jo. För att huspriserna går upp, går huspriserna upp så ökar efterfrågan på transportlösningar och infrastruktur, stigande huspriser innebär även att allmänheten har mer pengar, det gör att de tenderar att spara mindre för att istället konsumera mera. Och det driver tillväxten framåt (förkortat väldigt enkelt)

Hur som helst. Jag tänker på mina kollegor i USA och Canada. På deras hem. På deras garage. Så propfulla av grejer och prylar att allas bilar står på uppfarterna istället.

Är det verkligen precis vad vi behöver? Mer prylar som vi stoppar in i garagen. Ytterligare en bil som kan stå på uppfarten?  Mer grejer som vi inte kommer använda?

Är det verkligen nyckeln till vår frihet?

och jag som trodde att sommaren var över..

 hitta på saker på fredagar är egentligen det allra bästa. Fredagar för mig är den tröttaste dagen. Dagen då jag kommer hem från jobbet, vill helst däcka i soffan direkt, och somnar ofta före tio. Tar man kvällen och hittar på något, brukar jag lyckas överkomma min trötthet, ha väldigt trevligt och förlänga helgen med en helt extra kväll. 

Så också i fredags. Efter lång och frustrerande dag på kontoret åkte jag hem, träffade upp Micke och Simone och promenerade ner till Liseberg för en dejt med Alice, Carolina och Roger. Och ännu bättre. När Lisebergsbesöket var över hade jag och Carolina en dejt på Incontro. Mycket mycket bra kväll. 

Sen somnade jag visserligen på soffan ändå när jag kom hem. Men det är en helt annan sak. 

Det är så här livet ser ut nuförtiden. Genom en kameralins.  

Simone kör oss i Farfarsbilar.  

Och klassikern, Ponnykarusellen

På lördagen började vi med lite ärenden. Köpa gummistövlar, gå till systemet, kolla gardiner. Vi hade egentligen tänkt ett gäng ärenden till. Men både Micke och Simone var på ett oförklarligt dåligt humör så vi struntade i det och åkte till Grimmered istället. Där försvann allas dåliga humör som genom magi. Simone fick extra mycket löööv, Micke fick en öl, och jag fick ta det lugnt. Dagen gick från att vara tråkig och jobbig till att vara supertrevlig. Vi plockade Aronia, lekte på verandan, fixade middag, badade badkar och åt massa god mat. Ewa och Sammi och Tyson var med. Och Simone fick en mycket uppskattad present från Ewa. En ful rosa häst hittad i soprummet. Även känd som Rosa Åsa. Väl hemma på kvällen fick vi ha starka argument för varför Rosa Åsa inte fick sova i sängen tillsammans med oss andra.

Vi ska koka massa sylt i veckan. Och kanske saft. Eller sprit. 

På söndagen hade vi bestämt att träffa Carolina, Roger och Alice igen. Denna gången inte på Liseberg. Utan på Åstol. Vi kom dit utan vidare missöden, förutom att gps'n ledde oss fel och vi åkte till Marstrand istället för till Tjörn. Å andra sidan. Det kunde ha varit värre. Jag har läst om ett par som hamnade i norra Italien istället för i södra när de följde sin gps. 

Vädret var sensommrigt vackert. Vi blev hämtade med båt. Åt färsk makrill och nyplockade tomater till lunch. Drack kaffe och knaprade på kakor i trappan. Tjejerna lekte och jagade och kramade varandra. Det var en perfekt söndag. Långt ifrån söndagsångest och tankar på jobb. Långt ifrån höst och regn. Mer sådana söndagar och jag kanske blir en riktigt harmonisk person. 

Försök till att se harmonisk ut? 

En liten paus efter att ha sprungit i cirklar i säkert tjugo minuter. 

Kapten Roger

Och fröken Simonutt

Och fantastiskt goda tomater. 

På väg hemåt till färjan efter en mycket bra dag. 

kvällens bakning

jag och Simone bakar rätt ofta. Jag tycker det är roligt och hon tycker det är roligt. Mycket bättre än att sitta på hennes rum och plocka med lego (tycker jag). Kravet är att det bör vara rätt få enkla ingredienser så hon kan vara med hela vägen, det ska helst gå rätt snabbt så hon inte tröttnar. Samt att det ska vara glutenfritt och inte helt onyttigt.

Igår gjorde vi mandelsmörkakor.

Mycket mycket goda!

Blanda ihop mandelsmör, lite kokossocker, ett ägg, pytte salt och bakpulver och lite hackad mörk choklad. Klicka ut på en plåt.

Platta ut med en sked, sprinkla lite havssalt på och in i ugnen på femton minuter

Ät ett helt gäng