Så långt norrut det går

Semestern är slut, knappt innan den hann börja. Två veckor är antagligen lite kort. Men med två veckor tagna i Maj, och tid att spara för att åka skidor i vinter så finns det inte så mycket semester kvar.

Micke hade ordnat årets sommarsemster.

Nordnorge. Så mycket Nordnorge det går faktiskt. Så måndag morgon, den 21 Juli, packade vi ihop oss i bilen, lämnade det 25 gradiga Göteborg för att ta oss till Oslo. Därifrån ett flyg till Tromsö och sen vidare till Kirkenes.

Tromsö är ungefär 2 000 kilometer rakt norrut och Kirkenes är ytterligare 800 kilometer österut. Skulle man ta sig samma sträcka rakt söderut, skulle man hamna på Italiens sydspets. Jag har mätt.

Norge då. Intrycken är blandade.

Tromsö är fint. Relativt stor stad. Museer, caféer, restauranger finns det rätt mycket av, om man inte skulle vara intresserad av det de flesta kommer dit för, nämligen bergen, havet, vandringar, skidor och fiske. Bergen är höga och spetsiga, med snötäckta toppar och branta sidor. Mycket möjligheter för vandringar, skidåkning och andra nöjen. Och i havet finns fisk. Vi täckte in både en del vandringar och en del fiske. Och en hel del kultur i form av museer, sänkta krigsskepp och andra monument från andra världskriget. Simone imponerade med att ta sig för egen maskin upp för en topp och tillbaka igen. Nästan fem kilometer. Och trots att hon inte gillade flytväst tyckte hon fisket var kul. Vi bodde hemma hos Christoffer, vilket betydde mycket god mat, slappa kvällar och välplanerade dagar. Mycket bra vecka spenderades i Tromsö.

Nästa del av resan var Kirkenes. För att hälsa på Mickes studiekompisar. Kirkenes är på samma lattitud som Tromsö, vid gränsen till Ryssland och Finland, men naturen är helt annorlunda. Bergen är inte spetsiga och höga utan låga, rullande täckta av ljung och lågväxande buskar. Knappt några träd någonstans. Stan består av en gata där alla vägskyltar är både på Norska och Ryska. Naturen och havet är mycket vackert, men staden, gruvan och atmosfären har lite av öststadshopplöshet över sig. Trots att solen inte går ner. Kristoffer och Ylva, Mickes studiekompisar har två barn. En i Simones ålder, till hennes stora glädje, och en bebis. Resultatet var konstant kaos och jag var tröttare när vi åkte därifrån än efter en lång jobbvecka. Men på det stora hela var det ändå en mycket spännande resa.

Vädret var shiny, även så långt norrut, och glassar fanns det gott om.

Vi försökte få Simone intresserad av konst. Det gick relativt bra

Även om hon var mer intresserad av att skapa själv

Vi tog en linbana en liten bit upp för att starta en vandring. Tromsö och fastlandet

Simone gick alldeles själv. Både hela vägen upp och hela vägen ner

Kasta snöbollar var kul

Kirkenes fanns inte så mycket att roa sig med. Men en rutchkana går alltid hem

Vi fiskade kungskrabba och havet var alldeles stilla

Över tio krabbor blev det. Vi åt dem i två dagar. Sådär goda tycker jag

Simone poserar framför Norges äldsta fjäll

Självklarat åker man till Nordnorge för sandsträndernas skull. Även om Barents hav kanske inte är det mest badvänliga

Hindrade inte dessa små människor att blöta ner sig

Och vissa andra att bada

Gruvan, som är Kirkenes största (enda?) arbetsgivare gör stora ärr i landskapet

Men maskinerna är rätt häftiga

I Kirkenes ser man Ryssarna som befriarna (från Tyskarna) och många gamla byggnader är sparade från dessa dagar.

Tillbaka till Tromsö igen. Jag måste säga att jag gillade den miljön betydligt bättre.

Röda stugor, höga berg och hav. Vad finns det att inte gilla

Vi hittade en strand full med snäckor. Plockade händerna fulla i säkert en timme

Fiskeutflyktmacka

Och en fin bro