en ny fas

nu har vi hämtat lilla valpen. Spike som Simone nöjt döpt honom till efter draken in Ponyville.

Dagen innan vi skulle åka och hämta honom var jag och pappa och Sim iväg och köpte säng, lite leksaker och mat. Så vi kände oss relativt laddade.

Vägen från kenneln hem kändes evighetslång. Även om det bara är lite över två timmar. Men det gick hur bra som helst och Spike sov i princip hela vägen. Min oro, att han skulle kräkas över "nya bilen" befogades aldrig.

Väl hemma var Spike lite lugn och reserverad och ägnade mesta av tiden till att bekanta sig med sina nya omgivningar. Nosa runt, sova lite, leka lite, han verkade väldans lugn tyckte jag. Fast redan dagen efter har han tuffat till sig, gjort sig mer säker och leker nu vilt i trädgården utanför. Jag har fullt sjå med att hindra honom från att äta jord, puts eller spaljeér.

Nätterna har varit väldigt stillsamma. Jag hade förväntat mig gråt och gnäll och tassande hela natten. Men han har bara lagt sig i sin säng och sovit.

Så än så länge har allt gått över förväntan enkelt. Och framför allt så har Simone svängt från att vara supernegativ till hund till att vara tillgiven, nyfiken och väldigt nöjd. Jag tror att faktumet att vi valde "hennes" namnförslag gjorde stor skillnad.

Jag och Micke har delat upp veckorna och turas om att jobba hemma. Tur att vi båda har såpass flexibla jobb. För mig iallafall spelar ingen roll ifall jag är på kontoret eller inte.

Enda problemet är att hunden är så väldans svår att fotografera.



Murbruk verkar vara en viktig del av kosten



Här har vi precis kommit hem