Whole Life Challange

Jag och Micke har under 90 dagar deltagit i en utmaning i samband med träningen. En mat/livsstils/tränings-utmaning. En Whole Life Challange som den hette. Uplägget var att man fick poäng varje dag. För träning, mobilitet, mat, vatten, reflektion, vitaminer och en extragrej. Missade man någonting så blev det avdrag. Inte särskilt komplicerat.
Maten bestod av standard paleo. Inga processade livsmedel, ingen mjölk, ingen socker, pasta, potatis, godis etc. Nån typ av träning, nån typ av stretching, en viss mängd vatten och vitaminer. Och så fundera på hur varje dag har gått och skriva ner det. Mer eller mindre. I 90 dagar.
Men nu är det slut.
Och jag funderar på vad jag har fått ut av det hela.
Well.

• Jag har lärt mig att dricka svart kaffe och tycka om det. Bättre än kaffe med mjölk nu för tiden. Testade kaffe med mjölk häromdagen och det kändes bara.. utspätt.. och inte alls gott.
• Jag har blivit betydligt mer uppmärksam hur mycket onödiga saker jag bara slentrianäter. Inte för att jag är hungrig, eller ens sugen. Utan bara för att det ligger där.
• Jag har upptäckt hur mycket laddning det ligger i mat. Människor blir uppriktigt förolämpade om jag tackar nej till saker. Framför allt kakor, bakelser och liknande. Och jag själv känner pressen att tacka ja när jag tror att någon har ansträngt sig med mat. Fastän jag kanske inte alls är sugen.
• Träningsmässigt ingen större skillnad. Kanske bara en tanke på att jag slösar mycket tid på att fundera på ifall jag ska göra något eller inte. Istället bara för att göra det. För saken är den, har jag väl börjat fundera så är jag ändå lite sugen. Och väntar bara på bekräftelse från någon annan. Vänta inte. Är jag lite sugen och det passar. Gör det.
• Gäller inte bara träning.
• Och jag har faktiskt förbättrat mig på träningen. Innan vi började med WLC gjorde vi en övning. Då hann jag med 210 repetitioner. Igår gjorde vi samma övning och då hann jag med 260. Men. Och det är ett stort men. Jag har ingen som helst aning ifall det beror på WLC eller på att jag bara har tränat ytterligare två månader.
• Kroppsmässigt ingen större skillnad heller. Nån centimeter mindre rund höfter och midja. Inget som är större märkbart. Vikten precis den samma.
• Dock. Bra att veta att den chokladen, pasta, pizzan eller glaset vin jag äter då och då inte gör nån som helst skillnad på vikt eller prestation. Keep on.
• Alla i familjen äter betydligt mera grönsaker. Väldigt bra grej.

Så på det stora hela. Inga jättestora förändringar på något sätt. Och ibland lite stressigt att jaga och räkna poäng. Men roligt ändå. Och bra att medvetandegöra vissa beteenden som ibland går på ren rutin. Så jag är nöjd att jag var med. Och hade nog gjort det igen nångång.

Så himla bra

 Kvällspromenaden med Spiken igår blev en liten springrunda. Och medan jag sprang tänkte jag på hur väldans nöjd jag är med hur vi bor. Lägenheten är fantastiskt fin. Grannarna är bra. Men framför allt är läget helt fantastiskt. Jag kan promenera till stan på femton minuter. Och jag kan efter att ha öppnat dörren vara ute i skogen på fem. Igår sprang jag och Spiken till Delsjöns badstrand där han badade lite, därefter sprang vi längst med golfbanan där vi såg två rådjur och en uggla. Sen sprang vi längst hästhagar i solnedgången för att avsluta med att springa tvärs genom skogen på små små barrtäckta stigar. Allt det utan att behöva ta bilen eller krångla. Bara att ta på sig skorna och gå ut genom dörren. Väldigt lyxigt

Vem är klokast

Simone brukar säga till mig att "mamma är klok som en uggla i en bok"
Idag, när jag tyckte att hon sa något extra klokt sa jag det till henne. "Simone, du är klok som en uggla i en bok" sa jag.
Hon bara "NÄÄ NÄ, JA ÄJ MYCKET KLOKAJE!"

tre dagar helg

Midsommar spenderades traditionsenligt på Grimmered tillsammans med Ewa och Sammi, Sanna  och Oliver och även den här gången Anna, Hanna och Lennox. Och föräldrar såklart. Vi hade sex kilo kräftor och ett gäng kilo räkor och massa annat. Såpass att det blev lunch dagen efter. Också det rätt traditionsenligt numera. Det blev väldigt trevligt och gott. Även om det blev rätt så mycket ljud med tre barn på samma yta. Men jag tror alla hade roligt. Det blev även lite äventyr då jag råkade sätta eld på en rabarberpaj inne i ugnen. Det ska vara en första för allting. 

Simone hade på sig sin klänning med drakar. Och matchade med solfjäder

Det blev rätt mycket efterrätt

Den flamberade rabarberpajen

Grädde i massor. Har inte ätit det på flera månader. Grymt gott!

Ewa fixade till ansiktsmålning

Dagen efter vaknade vi någongång efter tio och åkte tillbaka till Grimmered. Det blev frukost/lunch som övergick till middag och kvällsmat eftersom vi hängde där ända till nio kvällen. Solen sken och det var en extremt trevlig dag. Även om alla var lite trötta och slappa. Precis som det ska vara på en helg tycker jag. 

Det var lite kräftor kvar från dagen innan

Spiken fick hänga på balkongen där uppe eftersom Tyson var med. 

Tyson fick mycket kärlek

Rulltårtorna var goda dagen efter också

Simone var cool som vanligt

 Som kompensation att Spiken fick hänga ensam på balkongen i två dagar åkte vi iväg på en lång badpromenad med honom på Söndagen. Han är verkligen helt tokig i vatten. Slänger sig i, dyker med huvudet under vattnet och springer som en säl. Mycket roligt. för alla. 

Många pinnar

Funkade att dyka efter dem också

Sen fick vi promenera lite lugnt för att varva ner

Simone letade efter skalbaggar

Dagens hundklagan

Den hunden alltså. Ibland så sjukt jobbig. Han har på nåt sätt fått för sig att vara livrädd för gatusträckan 'vårt hem till Sankt Sigfrids plsn' Och så en lång bitav Delsjövägen för säkerhets skull. Och med livrädd menar jag totalt skräckslagen. Jag får släpa honom alternativt bära honom för att överhuvudtaget komma framåt. Alternativt drar han helt hysteriskt. Dettar liksom bort nöjet från promenaden. Och det intressanta är så fort jag svänger av från gatan är allt frid och fröjd. Så mina promenadalternativ nu för tiden är antingen släpa honom (han ligger i princip ner) längst med gatan. Eller gå i skogen där han roar sig med att hoppa och bita på mig. Bara på mig kan jag tillägga. Han hoppar och biter aldrig på Micke eller Simone.

en ny diagnos

jag tror jag lider av kvällsdepression. En ny åkomma. På dagen är allting bra. Jag stör mig inte på någonting, inget är jobbigt, tungt eller omöjligt. Men när kvällen kommer känner jag mig mer och mer nere. Jag blir stressad att det är dammigt eller att vi knappt kan se ut genom köksfönstrena när solen skiner. Jag blir ledsen över saker och kommentarer som inte betyder någonting och får ont i magen över ekonomi, finnar eller dåligt hår.
Jag vet inte riktigt var det hela kommer ifrån. Kanske att på kvällen är allting för sent. Det går inte längre att åtgärda något, göra något, dagen blev som den blev. Det är liksom kört. Väldigt depp.
Och sen, när jag vaknar på morgonen. Alla de sakerna som kändes så oerhört jobbiga några timmar innan. Känns som ingenting nu. Småsaker, lätt att fixa eller att strunta i. Kvällsdepression helt klart.

Just det, jag klippte mig lite också

bara text

Arghhh. Hur är det möjligt att tiden flyger iväg såhär. Jag blir helt galen. Har massa små saker att skriva varje dag. Tänker att det är ointressant, eller att jag samlar ihop dem till ett längre inlägg. Och så blir det inte av för det blir för många dagar sammanfattning.
Måste ändra fokus lite och skriva mer för mig själv. I och med att jag använder bloggen mycket som dagbok när jag gör fotoböcker och liknade så är det ändå intressant att gå tillbaka och se vad som faktiskt hände. Även om det inte är så intressant att läsa om. Förutom för mig då så klart.
I för sig, sista veckan har inte hänt sådär fasligt mycket i och med att jag har varit hemma sjuk fram tills torsdag. Enda fördelen att det var så fint väder att jag satt och jobbade på balkongen.
Spik spenderade en natt på pensionat. Det kändes lite som att lämna ett motsträvigt barn på dagis.
Han stretade emot och ville inte gå iväg. Men tydligen hade det gått bra. Så precis som barn på dagis.
Simone hade också Jiu Jitsu avslutning. Hon ritade teckningar till tränarna och delade ut dem tillsammans med massa kramar och pussar. Hon fick nästa huvudtränaren att få tårar i ögonen av finhet. Hon är verkligen världens bästa barn. Helt opartiskt.
På fredagen visade sig att Ewa hade biljetter till Foo Fighters. Spontanlämnade Simone till Anna (som erbjöd sig faktiskt). Och sen var det bara att byta om och träffa upp Ewa och resten av gänget.
Några öl på Rockbaren och sen spelning.
Det var nog en av de mest speciella spelningar som jag har varit på. I och med att sångaren ramlade av scenen och bröt benet i andra låten. Gissar att de flesta trodde det var ett PR trick tills han kom tillbaka med benent i bandage och en läkare som försökte hålla det stilla medan han spelade som en tok. Sen kom han tillbaka med gips och kryckor. Blev en riktigt bra spelning.
Och det hade gått riktigt bra för Simone också. Hon träffade en ny kompis, var på stan, åt glass och tittade på film. Mycket nöjd och mycket trött.
Helgen gick mest i städandets tecken. På lördagen var Kristoffer på besök och vi hängde upp gardiner i alla kvarvarande rum. Och firade med en pizza, vitlöksbröd och efterrätt.
Och på söndagen hjälpte jag pappa köra grejer till ÅVC medan Micke och Simone var på kalas.
Och igår var jag äntligen och tränade för första gången på en vecka. Mycket skönt. Men helt slut på kvällen. Jag gick och lade mig och lämnade både Simoneläggning och hundpromenad till Micke.

nu är det inte bara veckor som bara passerar, nu är det månader

jag tänker inte ens nämna det faktum att det nästan gått sex månader på året redan, och jag har knappt börjat fundera på mina nyårsförhoppningar. Så, nu är det inte nämnt.
En annan sak jag inte gillar fundera på är att jag älskar vår lägenhet, men känner att jag knappt spenderar nån som helst tid i den. Det kan gå flera dagar innan jag ens sätter mig i soffan. I princip så har hunden tagit över soffan. Och då sätter jag mig i den ännu mer sällan eftersom den är hårig. Vilket känns lite synd. Eftersom jag verkligen gillade sitta i soffan, läsa, titta på min bokhylla, ta det lugnt. Nu känns det som jag spenderar all tid vid köksbordet, i sängen eller i hallen på väg mellan dessa rum. Det hade räckt med att ha en etta.

Och jag har även blivit sjuk. Jag kan inte klaga egentligen. För när jag tittar i mina dagböcker, så var det Augusti 2014 sista gången jag var sjuk. Nästan ett år sedan. Väldigt glad över det. Jag är kass på att vara sjuk. Ingen tålamod, gnällig och grinig, trött och sur och allmänt tråkig att vara med. Så jag hoppas att det går över fort.

Veckan har mest bestått av träning. Lite häng med Sanna och Brimse för att planera grejer för Ewas bröllop. Jag körde ett roligt boxpass på Crudo. Och ja, sen blev jag förkyld. Sen dess inget kul.

Vattenpaus på Jiu Jiutsun

Sen shoppade vi lite på Myrorna

Idag var det avslutning på förskolan. Med tipspromenad

Simone var en pirat

Jag kommer ihåg den första dagisavslutningen då alla var så små att de inte vågade gå ifrån föräldrarna. Nu satt de på egna filtar, inte alls intresserade av föräldrar.